En boxare + en nunna = ?

27 februari, 2009 at 10:38 (Manga) ()

Jo, One-Pound Gospel av Rumiko Takahashi, en manga som hon påbörjade på 80-talet och avbröt efter tre volymer, men som hon rätt nyligen avslutade med en fjärde bok.

Jag har tyckt om Takahashi sen jag läste hennes Lum: Urusei Yatsura som var en av de första mangorna (jag googlade och såg att Språkrådet rekommenderar ”mangorna” så det kör jag på :-) ) som kom ut i USA; efter det har jag följt alla hennes serier, både de bra (Maison Ikkoku) och de minde bra (Inu-Yasha).

O-PG kom ut innan manga-vågen tagit riktig fart, så den kom ut i ett något större format och med bättre papper än de flesta manga-böcker idag. Och dessutom rejält mycket dyrare!

Kosaku är lätt att fresta

Kosaku är lätt att fresta

Så när den fjärde och sista delen nu skulle ges ut så passade Viz på att trycka om de första tre i det mindre och billigare formatet för att alla nya läsare skulle få en chans att läsa hela serien.

Det är en enkel liten serie med ett lika enkelt upplägg: Boxaren Kosaku har gott om talang men betydligt mindre disciplin, och han har extremt svårt att hålla vikten eftersom han är ett matvrak. Han träffar nunnan Angela och faller hårt för henne, medan hon i sin tur har svårt att få ihop sin religion med sin kärlek. Plus att hon ständigt blir besviken på att han inte klarar av att hålla sina löften om att äta mindre.

Den som läst sin Takahashi vet nog hur den här romantiska komedin kommer utspela sig; hon har ett sinne för humor som passar mig perfekt. Det är roligt, träffsäkert och till och med lite gripande här och där, precis som sig bör.

Men det märks att Takahashi har svårt att få grepp om hur hon ska få upp trycket i historien, och det blir mer småputtrigt snarare än ett riktigt drama. Jag förstår att hon avbröt serien; någonting fundamentalt saknas och det verkade inte som om det skulle lösa sig med tiden. Att hon överhuvudtaget avslutade serien efter ett så långt uppehåll berodde nog mest på att en tv-serie baserad på mangan skulle spelas in.

Det finns dessutom ett annat stort problem med serien, även om det bara gäller mig personligen snarare än för andra läsare: Det hela påminner en del om Maison Ikkoku, hennes mer kända romantiska komedi, och den är så bra att det här känns som en svag kopia. Jag håller Maison Ikkoku för den bästa manga jag läst, och på ett personligt plan också som den serie/bok som påverkar mig mest varje gång jag läser om den, alla kategorier. Jag räknar med att skriva ett hämningslöst subjektivt inlägg om den någon gång framöver, så se min kritik av O-PG i ljuset av hur högt jag värderar Maison Ikkoku.

För att sammanfatta, fyra trevliga böcker som absolut är läsvärda, även om det finns bättre serier.

About these ads

1 kommentar

  1. Lång natts färd mot halvdager: InuYasha « Simon säger said,

    [...] och Rumic World/Theater, och några serier som åtminstone är OK undehållning som Ranma ½ och One-Pound Gospel. Medeltida monster (taget från en scanlation; mina böcker har bättre tryck men är [...]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 169 andra följare