En udda kärlekshistoria

20 mars, 2009 at 14:41 (Manga) ()

Negishi är ingen vidare kock...

Negishi är ingen vidare kock...

Mer eller mindre av en slump köpte jag för några veckor sedan den första volymen av Love Roma, en manga skriven och tecknad Minoru Toyoda; den var mycket billig, och även om jag inte hört talas om serien förut så vet jag att förlaget, Del Rey, brukar hålla en hög kvalité. Det var lyckat eftersom det visade sig vara en mycket charmig liten serie; det var lite knepigt att få tag i de resterande böckerna (5 stycken totalt) eftersom det inte var en blockbuster precis, men efter en del letande lyckades jag hittat alla.

Det är ett traditionellt upplägg: Den tonårige Hoshino blir kär i Negishi, en skolkamrat, och förklarar sin kärlek för henne. Det vill säga en handling som täcker ett helt berg av olika mangor. Men Love Roma har en helt egen ton; både i manuset och i teckningarna visar Toyoda att han går sin egen väg.

Hoshino är utåtriktad men definitivt en kuf, framförallt i Japan. Han berättar om sina känslor för alla (även för de som inte vill höra), och gör Negishi generad när han glatt talar om för alla i skolan hur mycket han älskar henne och varför.

...men Hoshino är lycklig ändå

...men Hoshino är lycklig ändå

Men han är ändå inte tröttsam utan snarare väldigt charmig, och hans öppenhet är definitivt en starkt bidragande orsak till att Negishi tycker om honom (de två blir ett par mer eller mindre omedelbart, så det handlar inte om de ska bli ihop, utan istället om hur de två ska förstå varandra så mycket som möjligt för att bli lyckliga timmsammans). Och det viktigaste av allt: Han älskar verkligen Negishi och funderar konstant på hur de ska bli ännu lyckligare.

Negishi å sin sida är på ytan mer traditionell, men samtidigt försöker hon verkligen förstå sig på Hoshino, trots hans egenheter. Och det kan givetvis vara lite kämpigt att ha en pojkvän som utan hämningar frågar om hon vill ha sex med honom, trots att deras vänner kan höra det.

Sen är teckningarna också udda, med framförallt ett sätt att rita ögon som jag inte sett i några andra mangor. Stilen är också lite stel; det ser lite grann ut som Lego-gubbar knatar omkring, med klubb-liknande armar med mera. Men efter ett tag kändes det bara som ett naturligt sätt att rita Hoshino, Negishi med flera, och det är skönt att inte alla mangor anammar samma stil.

Jag tror det räcker med det här; det är trots allt inte ett storverk som alla ska läsa, utan snarare ett tips om en mycket trevlig liten läsupplevelse för de som är intresserade :-)

PS. Serien går, liksom alla andra mangor, att läsa på nätet för den som orkar, exempelvis här, även om jag personligen har svårt för att läsa på datorn… DS.

About these ads

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 182 andra följare