Ren och skär underhållning: Invincible

2 juni, 2009 at 22:20 (Superhjältar) (, )

Den enda renodlade klassiska superhjälteserien jag läser kom precis ut med årets inbundna samling: Volym 4 av Invincible, skriven av Kirkman och tecknad av Ryan Ottley. Inköpt och färdigläst samma dag; det här är perfekt läsning när jag känner för någonting lättläst, som i hängmattan på landet :-)

Alla kanske inte känner till serien, men det är inte en komplicerad historia: Mark Grayson, Invincible, är son till Omni-man, en superhjälte av Stålmannen-typ som kommer från en annan planet. När historien tar sin början är Mark 17 år, och hans ärvda krafter börjar manifestera sig.

Vad som sedan följer är en typisk superhjältehistoria, med Marks upprymdhet över allt han äntligen kan göra (han har väntat på att krafterna ska visa sig eftersom hans far sagt att det brukar dröja till tonåren innan det händer), ung kärlek, superskurkar, team-ups med andra hjältar (det finns drösvis av dem) och så vidare. Det är en modern version vilket betyder att död, sex med mera inte är bannlyst, även om åtminstone sexdelen behandlas på ett barntillåtet sätt.

Det som gör att serien är så underhållande är att serien ändå känns ny; att vi läst det mesta förut gör ingenting för Mark Grayson har inte varit med om det förut, och det är hans upplevelser vi får följa i närbild. Dessutom känns det som om Kirkman är lika förtjust i friheten som superkrafterna ger som Invincible själv, med de möjligheter till historier som de ger: Rymdresor, tidsresor, andra dimensioner, och även alldeles vardagliga historier. I många superhjälteserier känns det som om författaren kämpar mot superkrafterna eftersom de kan upplevas som begränsande (problemet med vad man ska skriva om en allsmäktig hjälte à la Stålmannen), medan Kirkman istället tar chansen att berätta precis vilken sorts historia som helst. Och Ottleys rena, klara och luftiga teckningar är ett perfekt komplement till manuset; när det (med långa mellanrum) blir rejält blodigt blir intrycket också mycket starkare eftersom det bryter mot den ”snälla” stilen.

Jag skulle inte rekommendera att man börjar läsa Invincible mitt i eftersom Kirkman gillar att ha många olika trådar igång samtidigt; den här volymen som innehåller nummer 36-47 av tidningen avslutar bland annat en bihandling som startade redan i de första numren. Det är inte lika oöverskådligt som en del andra serier, men mervärdet av att läsa serien från början är stort, och dessutom var serien lika bra från starten som nu, så det finns ingen anledning att inte börja från början.

About these ads

2 kommentarer

  1. Halvdant ditt & datt « Simon säger said,

    [...] som jag gillar skarpt; The Walking Dead som är en dystopisk efter-katastrofenserie om zombier, och Invincible som är en superhjälteserie i klassisk stil men mycket trevligt utförd. Men hans serie Tech [...]

  2. Lite mindre navelskådning, tack! « Simon säger said,

    [...] om man är ute efter att göra en rättframt berättad klassisk superhjälteserie som Kirkmans Invincible, en rå revisionistisk superhjälteserie som Straczynskis Supreme Power, en [...]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 178 andra följare