En mästerlig avslutning: Moebius/Girauds Blueberry

26 augusti, 2009 at 00:46 (Europeiska serier) (, , )

Nu har jag äntligen läst klart hela Blueberry-sviten, inklusive de sista fem albumen som aldrig kommit ut på svenska och som både skrevs och tecknades av Giraud, alias Moebius. När jag fick hem de danska samlingsvolymerna med de avslutande albumen blev det så att jag inte kunde låta bli att läsa igenom hela surven från början till slut, och det tog sin modiga tid med dryga tusentalet sidor rätt så packade med ord. Jag hoppade över alla de biserier som kommit ut som Blueberrys ungdom med flera; jag tycker helt enkelt inte att de är lika intressanta.

Jag hade inte läst Charliers Blueberry på ett bra tag, men jag kom ihåg den som en serie med ett bra manus med en tät, komplicerad handling. Och det stämmer fortfarande: Det finns få västern-serier med lika genomarbetat manus som hans Blueberry, med en lite Sergio Leone-light känsla över det hela. Den kanske bästa sviten är den om det gömda Sydstats-guldet, men även de andra albumen är bra efter de inledande albumens förutsägbarhet.

Men trots det är Charliers version inte någonting som egentligen griper tag i mig. Det är skickligt hantverk, men den sista touchen som skulle kunnat lyfta serien från habil underhållning till någonting mera saknas.

Charlie-perioden

Charlier-perioden

Blueberry jobbar på i sitt anletes svett; han förråds men lyckas ändå klara sig efter sju sorger och åtta bedrövelser; han blir ibland lite förtjust i någon kvinna men det känns aldrig som om det är på allvar (även om han t.o.m. tänker gifta sig med Chihuahua Pearl).

Kort sagt saknas det en emotionell klangbotten, och Blueberry med flera blir aldrig mer än klichéer som följer sina mallar. Charliers Blueberry är en serie som är läsvärd, framförallt om man tycker om Vilda Västern, men den blir aldrig mer än förströelse för stunden. Så när jag slutligen kom fram till Girauds enmansalbum var det med en känsla av att snart skulle äntligen serien vara slut…

Girauds version av Blueberry är närmast en uppenbarelse efter att ha läst mer än tusen sidor av Charlier. Allt som var bra finns fortfarande kvar, men till det har kommit en extra dimension: Plötsligt är Blueberry en riktig människa, med djup och känslor. Att han inte längre är ung gör också sitt till; hans omedelbara reaktion är inte längre att söka upp faran, utan istället drar han sig gärna tillbaka. Han befinner sig mitt i handlingen, men det är inte längre han som är den aktiva huvudpersonen. Och den djupnade realismen vad gäller personskildringen gäller inte bara Blueberry utan även andra, som exempelvis den galne mördaren Johnny Ringo som är avsevärt mer skrämmande än någon tidigare karaktär i serien.

Girauds fem album (Mister Blueberry, Ombres sur Tombstone, Geronimo l’Apache, OK Corral och Dust) utspelar sig under några dagar i Tombstone, närmare bestämt vid tiden för duellen vid OK Corral. Giraud förhåller sig fritt till den verkliga historien även om Doc Holliday, Earp-bröderna och andra inblandade skildras i detalj.

Men det är någonting lätt drömskt över hela historien. Trots att merparten av sidorna upptas av intrigen runt den ödesdigra duellen är det som om det egentligen är en oväsentlig del av det psykologiska drama som pågår med Blueberry och Geronimo i huvudrollen. I Tombstone ligger Blueberry till sängs, svårt skadad, och berättar en historia från sin tid i armén som utspelar sig precis innan de första Blueberry-albumen. Både där och i nutiden spelar Geronimo viktiga roller: I dåtiden är han ansvarig för Blueberrys moraliska uppvaknande, i nutiden är hans närvaro mer antydd än reell där det berättas i staden att han och hans indianer cirklar runt Tombstone, men vi får knappt se dem alls i serien.

Det är som om Blueberry, Geronimo, och Vilda Västern själv tillhör en verklighet som tiden runnit ifrån, och den har långsamt börjat upplösas i intet. I Tombstone gör invånarna uppror och vill att Earp-bröderna försvinner därifrån trots att bröderna försöker upprätthålla ordningen. Människorna har tröttnat på vardagsvåldet och alla de som använder revolvern som en lösning, och man vill ha en lugn, ordnad borgerlig tillvaro. Det är knappast en tillfällighet att det sista albumet heter Dust, Damm: Blueberry och hans gelikars tillvaro vittrar sönder, och vad som återstår är enbart dammkorn.

Teckningarna fortsätter på samma spår som inletts redan innan Charlier dog, nämligen att Girauds stil mer och mer liknar Moebius. Ytorna är renare, strecken färre, och realismen får stå tillbaka för en enklare och mer omedelbar stil som matchar manuset perfekt. Även omslagen har stiliserats och är oerhört eleganta, från det första albumets lätt vemodiga Blueberry till det avslutande där han står omvälvd av damm.

Av alla de serier jag läst på danska den senaste tiden är det utan tvekan Girauds Blueberry som varit bäst, och att dessa album aldrig översattes till svenska är faktiskt en kulturskandal. Jag hoppas att det kanske ändrar sig en dag, med tanke på alla de andra klassiska franska serierna som kommit ut de senaste åren i samlingsutgåvor, men chansen är nog minimal :-(

About these ads

10 kommentarer

  1. Corto Maltese « Simon säger said,

    […] för en genomläsning av en hel svit av böcker igen; förra gången var det Blueberry, nu är det Hugo Pratts Corto Maltese. Det är många år sedan jag sist läste något Corto […]

  2. 1000 sidor fransk science fiction: Linda och Valentin « Simon säger said,

    […] Kluvna känslor, som sagt. Om man aldrig har läst Linda och Valentin förut skulle jag föreslå att man någonstans med typ Ambassadören som försvann, och om man tycker om den så är det bara att fortsätta mot de ännu bättre album som finns, och en del mer förglömliga. Om inte missar man inte någonting spektakulärt, även om framförallt Mézières teckningar kan vara värda att studera med sina underhållande utomjordingar och världar som kopierats friskt i filmer som Stjärnornas krig och Det femte elementet (men hans energiska layouter är ibland svårtydda; flera gånger lästa jag rutor i fel ordning). Men nu är en till fransk serie lagd till handlingarna, och en eloge till skaparna som faktiskt avslutade sin serie istället för att låta den fortsätta i all evighet (brrr!). Nu håller jag bara tummarna för att Giraud ska deklarera att Blueberry också är avslutad, efter de mästerliga böckerna om Mr Blueberry […]

  3. 1000 sidor fransk science fiction: Linda och Valentin « Serienytt.se said,

    […] Kluvna känslor, som sagt. Om man aldrig har läst Linda och Valentin förut skulle jag föreslå att man någonstans med typ Ambassadören som försvann, och om man tycker om den så är det bara att fortsätta mot de ännu bättre album som finns, och en del mer förglömliga. Om inte missar man inte någonting spektakulärt, även om framförallt Mézières teckningar kan vara värda att studera med sina underhållande utomjordingar och världar som kopierats friskt i filmer som Stjärnornas krig och Det femte elementet (men hans energiska layouter är ibland svårtydda; flera gånger lästa jag rutor i fel ordning). Men nu är en till fransk serie lagd till handlingarna, och en eloge till skaparna som faktiskt avslutade sin serie istället för att låta den fortsätta i all evighet (brrr!). Nu håller jag bara tummarna för att Giraud ska deklarera att Blueberry också är avslutad, efter de mästerliga böckerna om Mr Blueberry […]

  4. Årskrönika 2010: Serierna « Simon säger said,

    […] förstås vetat förut också, men jag hade glömt bort det. Lyckligtvis fick min genomläsning av Blueberry mig att komma ihåg det igen, och under året som gått innebar det att jag kunde läsa klart den […]

  5. Ny svensk serietidning: Agent Marc Saunders « Simon säger said,

    […] Tyvärr faller inte serien mig riktigt i smaken. Det är en klassisk action-serie med agenter, utomjordingar och till och med en smula superkrafter; en slags genre som jag aldrig fastnat för (trots att jag älskar sf har jag aldrig tyckt om exempelvis X-Files med dess blandning av sf och agenter, och superhjältar har jag lite svårt för i allmänhet även om det finns undantag). Dessutom tycker jag handlingen är för ofokuserad och svår att följa, och att den skulle mått bättre av att berättas rakt på istället för som nu med ganska talrika klipp mellan olika scener. Överlag känns det mycket som en serie från till exempel Seriemagasinet anno 70/80-tal, med allt vad det innebär, och mycket riktigt uppger Bergkvist i en intervju i tidningen att Bernard Prince är en av hans favoriter. Den har visserligen inte gått i Seriemagasinet men det märks tydligt i Agent Marc Saunders att Gregs serier har varit en tydlig förebild, och jag kan visserligen uppskatta Gregs manus för deras hantverkskvalité, men de har aldrig tillhört mina favoriter. […]

  6. Ny svensk serietidning: Agent Marc Saunders • Serienytt.se said,

    […] Tyvärr faller inte serien mig riktigt i smaken. Det är en klassisk action-serie med agenter, utomjordingar och till och med en smula superkrafter; en slags genre som jag aldrig fastnat för (trots att jag älskar sf har jag aldrig tyckt om exempelvis X-Files med dess blandning av sf och agenter, och superhjältar har jag lite svårt för i allmänhet även om det finns undantag). Dessutom tycker jag handlingen är för ofokuserad och svår att följa, och att den skulle mått bättre av att berättas rakt på istället för som nu med ganska talrika klipp mellan olika scener. Överlag känns det mycket som en serie från till exempel Seriemagasinet anno 70/80-tal, med allt vad det innebär, och mycket riktigt uppger Bergkvist i en intervju i tidningen att Bernard Prince är en av hans favoriter. Den har visserligen inte gått i Seriemagasinet men det märks tydligt i Agent Marc Saunders att Gregs serier har varit en tydlig förebild, och jag kan visserligen uppskatta Gregs manus för deras hantverkskvalité, men de har aldrig tillhört mina favoriter. […]

  7. Tråkig nyhet: Moebius död « Simon säger said,

    […] år där Moebius själv ansvarade för både manus och teckningar. Mina tankar om serien finns här, men i korthet går de ut på att det är först här, i Moebius soloshow, som Blueberry blir en […]

  8. En tråkig nyhet: Moebius död • Serienytt.se said,

    […] år där Moebius själv ansvarade för både manus och teckningar. Mina tankar om serien finns här, men i korthet går de ut på att det är först här, i Moebius soloshow, som Blueberry blir en […]

  9. Blänkare 3: Kingyo Used Books | Serienytt.se said,

    […] Det blandas hej vilt mellan gamla smala klassiker och helt nya breda serier, och till och med Blueberry avhandlas i ett av dem (kapitlet ifråga handlar också mycket riktigt helt om en mangaläsares […]

  10. Blänkare 3: Kingyo Used Books | Simon säger said,

    […] Det blandas hej vilt mellan gamla smala klassiker och helt nya breda serier, och till och med Blueberry avhandlas i ett av dem (kapitlet ifråga handlar också mycket riktigt helt om en mangaläsares […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 180 andra följare