Delphine

20 september, 2009 at 15:00 (Serier) (, , )

Jag vet inte riktigt, jag… Varför denna förkärlek för att säga Bok/Film/Serie X är författarens/regissörens/artistens version av Y när likheterna är så små att man får leta efter dem med lupp? Det är slappt, det är vad det är; istället för att försöka förklara ett verk på dess egna villkor så förfaller man slött till att bara jämföra det med andra.

Skälet till att jag är lite sur på det fenomenet är att jag sett två flagranta exempel på det den senaste tiden. Det ena är Miyazakis film Ponyo, där filmkritiker envisas med att säga att det är hans version av Den lilla sjöjungfrun. Jo tjena. Det är en varelse av feminint kön som är uppväxt i havet för att sedan bli en människa i båda två, men det är inte mycket att komma dragandes med. Personligen misstänker jag att jämförelsen bottnar i att filmen distribueras av Disney utanför Japan, och de lägger förstås gärna in den uppgiften i pressmaterialet eftersom de själva redan gjort en egen version.

Och sen har vi Delphine, Ignatz-serien av Richard Sala, där den avslutande fjärde delen precis kommit ut. Jag letade lite information om den, och såg då att Fantagraphics lanserar den som Salas version av Snövit. Jo tjena, igen. Det finns några varelser med som man med lite god vilja kan klassa som dvärgar (de är iallafall korta) och en saga är det, men det är allt… Men, nog om det, nu till serien :-)

Förra gången jag skrev om Ignatz gnällde jag lite på att det är svårt att få information om hur många delar de olika serierna ska bli, men Salas bidrag är alltså helt klart nu. Sala är en av de där tecknarna som alltid funnits med på ett hörn i antologier som RAW och Drawn & Quarterly, men han har aldrig varit en frontfigur. Personligen har jag gillat honom men har inte satt några djupa spår hos mig, och därför var jag lite förvånad att han fick vara med i Ignatz-serien.

Men han försvarar sin plats med den äran. Delphine är en obehaglig historia om huvudpersonens sökande efter Delphine, flickvännen som försvann utan spår när hon skulle hem och ta hand om sin sjuke far. Allt går honom emot i byn; han får felaktiga uppgifter om var hon bor; de han träffar är antingen obegripliga eller hotfulla; hur han än försöker komma närmare är det alltid någonting som hindrar honom. Kort sagt, en mardröm av det klassiska slaget, där inga förklaringar ges.

Det är kanske lite långdraget med fyra avsnitt för en så pass enkel historia. Men det går fort att läsa eftersom Sala sparar på texten, och teckningarna är (förstås, eftersom det är en Ignatz-titel) riktigt bra med suggestiva toningar och bisarra människor. En av de bättre mardrömsskildringarna jag läst i serieväg, faktiskt.

Delphine kommer knappast vinna några priser men den visar upp en av de saker som Ignatz-serien är bäst på: Den får konstnärerna att göra sitt allra bästa för att leva upp till den höga kvalité som krävs.

About these ads

4 kommentarer

  1. Håkan / Wakuran said,

    Ungefär som Miyazakis ”Howl’s Moving Castle” är en tolkning av Dianne Wynn Jones ”Howl’s Moving Castle”.

  2. Simon said,

    Men den tycker jag är lite enklare; den är trots allt en ”officiell” omarbetning med samma namn osv. Det jag tycker är trist ifråga om exemplen jag nämnde är den beklämmande snäva referensramen: Tecknat med sjöflicka -> Den lilla sjöjungfrun…
    Och även om grundidén kan komma från ett specifikt verk (typ om Miyazaki kommit att tänka på H C Andersens historia och sen spånat vidare därifrån) så är det att trivialisera Ponyo, och Delpihne för den delen, när man säger att det är en ny version av en klassisk saga.
    Hoppsan, lite rant här, det var inte meningen ;-)

  3. Cat Burglar Black « Simon säger said,

    [...] jag nu sitter här och recenserar en bok av Richard Sala igen, med tanke på att jag skrev om hans Delphine nyligen och att han inte är en storproducent av serier precis. Så kan det [...]

  4. Världens undergång à la Richard Sala: The Hidden « Simon säger said,

    [...] har jag skrivit om Salas skräck-serie Delphine och hans mer lättillgängliga ungdomsserie Cat Burglar Black; The Hidden är definitivt mer släkt [...]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 177 andra följare