Taniguchi x 2

30 september, 2009 at 00:08 (Manga) (, , )

Så sent som idag såg jag en amerikansk serie diskuteras och omtalas som ”English manga”, det vill säga en serie skriven på engelska men i manga-stil. Jag kan inte låta bli att tycka att det är en lite löjlig terminologi: Det låter som om manga, och därmed japanska serier, alla är så lika varandra att de därför bildar en genre. Men det är givetvis komplett felaktigt; tvärtom finns det en enorm spännvidd av japanska serier, med en större variation än i princip alla andra länder.

Case in point: Igår skrev jag om Tokyo Zombies, en vulgo-serie tecknad i en primitiv stil och med totalt infantil humor. Idag tänkte jag skriva om två nya engelska böcker av Jiro Taniguchi, en ålderman på den japanska serien, och med en stil som är ungefär så långt från Tokyo Zombies man kan komma.

Böckerna är båda utgivna på förlaget Fanfare / Ponent Mon som koncentrerar sig på manga i den mer höglitterära stilen, och båda böckerna är första delen i varsin svit. Det är lite av en svaghet hos F / PM att de inte ger ut en serie klart innan de börjar med nästa; själv har jag väntat på fler delar i Taniguchi & Sekikawas The Times of Botchan ganska länge nu…

Men, till saken. Först ut är The Summit of the Gods, den första feta volymen av fem som handlar om den misslyckade bestigningen av Mount Everest 1924, men framförallt om Jouji Habu, en nutida japansk bergsbestigare. Serien bygger på en roman av Yumemakura Baku, som också står för seriemanuset här. Det är som alltid svårt att säga hur en historia jag bara läst en femtedel av kommer att utveckla sig, men lovande är det. Habu är en intressant personlighet som i den här volymen bara dyker upp på några enstaka sidor i nutiden; i övrigt får läsaren lära känna honom via tillbakablickar som andra personer berättar om honom. Bilden av en människa som är besatt av klättringen i sig framträder, och allting annat blir lidande i hans sökande efter den ultimata utmaningen.

Taniguchis långsamma, majestätiska bilder passar självklart utmärkt till en historia som utspelar sig uppe i den höga klara luften bland massiva berg. Det står i efterordet att Baku hade funderat på om det skulle gå att göra en serie av hans roman, och att från första början hade kommit fram till att Taniguchi var det enda möjliga valet. Bra tänkt!

Så, till sak två (och att ha fått två nya Taniguchi samma vecka är en mycket trevlig upplevelse :-) ), nämligen A Distant Neighborhood Vol. 1., den första volymen av två. Här är det Taniguchi själv som står för manuset, och även om The Summit of the Gods är mycket lovande är ändå A Distant Neighborhood flera strån vassare.Skälet till det är att när Taniguchis egna manus fungerar, som här och i exempelvis The Walking Man, en av de absolut bästa serier jag läst, så blir resultatet någonting helt unikt i känsla och ton.

I A Distant Neighborhood får vi följa den medelålders mannen Hiroshi Nakahara på en resa till hans yngre tonår. Och jag menar verkligen en resa; efter att ha rest tillbaka till sin barndoms stad vaknar han nästa dag upp och upptäcker att han förflyttats i tiden tillbaka till sin barndom. Långsamt inser han sedan att det inte är en dröm, och att han givits en andra chans att se till att ställa saker till rätta.

Med andra ord, samma plot som i ett otal Hollywood-filmer de senaste åren. Men Taniguchi är långt ifrån Hollywood här, och historien som utspelar sig är en lågmäld berättelse om känslor och familjeproblem, allt med en drömsk ton. Takten är maklig (inte lika maklig som i The Walking Man men snudd på) och Taniguchi uppehåller sig vid små detaljer, sin vana trogen. Jag ser verkligen fram mot den avslutande delen och håller tummarna, hårt, att manuset inte faller över varken mot science fiction-hållet eller överdrivna känslor-hållet.

En liten guldstjärna i kanten får boken också på grund av att Fanfare / Ponent Mon har kostat på sig att spegelvända sidorna, och därmed flyter läsningen på bättre än annars. Taniguchi är definitivt värd den merkostnaden, och om man bara hade råd att göra det med en av titlarna så valde man helt rätt när det blev A Distant Neighborhood med dess speciella tempo.

About these ads

3 kommentarer

  1. Rikard said,

    A Distant Neighborhood ligger på inköpslistan. Jag har för mig att serien blev utsedd till bästa översatta serie i Tyskland förra året. Iaf var det en stor kritikerfavorit.

    Jag har inte läst något av Taniguchi än, jag har funderat på honom länge men det har inte blivit av.

  2. Den bästa fängelsehålan: Dungeon – The Early Years « Simon säger said,

    [...] emot (Asterios Polyp är fortfarande sorgligt oläst). Men då ramlar The Photographer, Eva och två Taniguchi-böcker ner, och så blev det ingenting av med det då heller. Och dessutom kom också del två av NBMs [...]

  3. Min fars dagbog | Simon säger said,

    [...] är ett mästerverk jag nämnt flera gånger här på bloggen, och serier som A Zoo in Winter och A Distant Neighborhood förstärker bara [...]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 154 andra följare