Den bästa fängelsehålan: Dungeon – The Early Years

2 oktober, 2009 at 18:13 (Europeiska serier) (, , , )

The curse of plenty. Det har kommit ut så mycket intressanta serier de senaste månaderna att jag knappt hinner läsa dem, speciellt med tanke på att jag sedan också ska skriva någonting om dem ;-)

Som förra veckan, då jag hade hoppats att hinna läsa några böcker som jag verkligen ser fram emot (Asterios Polyp är fortfarande sorgligt oläst). Men då ramlar The Photographer, Eva och två Taniguchi-böcker ner, och så blev det ingenting av med det då heller. Och dessutom kom också del två av NBMs utgåva av Sfar/Trondheims starkaste Dungeon-saga, The Early Years: Innocence Lost och den kunde jag bara inte låta bli att läsa. Inte i ett sträck; det här är en serie som jag gillar bäst att läsa på kvällen i sängen innan jag ska somna, så det tog några kvällar (dessutom läste jag om första delen när jag ändå höll på).

Teckningarna står den mästerlige Christophe Blain för, mannen bakom serier som Gus och Isaac the Pirate som jag rekommenderar starkt till alla läsare. Manus är det som vanligt de lika mästerliga Lewis Trondheim och Joann Sfar som står för, och liksom den första boken är det här fråga om en allvarligare historia än de övriga Dungeon-serierna. Liksom i volym ett är det två franska album som ges ut i en volym här, men den här gången är det en markant skillnad mellan de två albumen.

De tre första albumen skrevs relativt tätt inpå varandra och är delar i en sammanhängande historia, om hur den blivande Dungeon-ägaren flyttar in till staden och där slits mellan korruption och sitt samvete. Det är en fascinerande historia som känns mer som Sfar och Blain än som Trondheim; det är en egenartad suggestiv historia med våld, sex, vilda jakter över takåsarna och svikna förhoppningar, allt illustrerat i en spretig stil med mycket tusch och svärta. Titeln på volymen, Innocence Lost, är mycket passande.

Dent fjärde albumet utspelar sig flera år senare, och det skrevs också flera år senare. Här är det istället resultatet av den förlorade oskulden som skildras, och allting har blivit sjaskigare: Kärlek har blivit besatthet alternativt köpt sex, och äventyrslustan har bytts ut mot naket, mekaniskt våld. Teckningarna har också ändrat karaktär och är nu gråa och glåmiga. Kort sagt, världen har förlorat sin charm. Det var lite av en chock att läsa det sista albumet eftersom kontrasten mot de tidigare var så stor, men bra är det fortfarande, även om det är mycket annorlunda. Som i de andra Dungeon-böckerna kryddas blandningen med humor och absurdism, även om det nästan helt saknas i det avslutande albumet.

Tyvärr är det här det sista Dungeon-albumet av Blain; nästa del av The Early Years tecknas av Christophe Gaultier som jag inte vet någonting om. Jag har flera gånger skrivit om hur bra jag tycker om en del av den nya vågen av franska serieskapare på 90-talet, och jag kan bara konstatera att de två volymerna av Dungeon – The Early Years är ett givet köp, till och med för de som inte är så förtjusta i de övriga Dungeon-böckerna.

About these ads

8 kommentarer

  1. Herr Jonas said,

    Men.. Donjon betyder väl (central)torn…

  2. Simon said,

    Min franska är verkligen ringrostig så du har säkert rätt. Men jag kan ju alltid rädda titeln med att jag skriver om den engelska utgåvan, och Dungeon betyder iallafall fängelsehåla ;-)

  3. Dungeon: The Early Years Volume 1-2 « Shazam.se said,

    […] fortfarande är tillgängliga. Jag har egentligen väntat på fler delar från Komika men när så Simon säger hyllade The Early Years kunde jag inte motstå ett […]

  4. Dungeon tillbaka till det normala: Night of the Ladykiller « Simon säger said,

    […] ut är just Night of the Ladykiller, en episod som utspelas ungefär samtidigt som tidigare utgivna Innocence Lost och som har trollkarlen Horus i huvudrollen. Han blir anklagad för att ha gjort ett flertal […]

  5. Dungeon tillbaka till det normala: Night of the Ladykiller • Serienytt.se said,

    […] ut är just Night of the Ladykiller, en episod som utspelas ungefär samtidigt som tidigare utgivna Innocence Lost och som har trollkarlen Horus i huvudrollen. Han blir anklagad för att ha gjort ett flertal […]

  6. Ralph Azham « Simon säger said,

    […] är mycket mer närvarande. Delar av Dungeon är allvarliga även de, som böckerna i sviten The Early Years eller den chockerande Heartbreaker, men i Ralph Azham är allvaret av den vardagligare typen […]

  7. Ralph Azham | Serienytt.se said,

    […] är mycket mer närvarande. Delar av Dungeon är allvarliga även de, som böckerna i sviten The Early Years eller den chockerande Heartbreaker, men i Ralph Azham är allvaret av den vardagligare typen […]

  8. In the Kitchen with Alain Passard | Simon säger said,

    […] Det är roligt när man upptäcker hur allmänna trender återspeglas i vad för serier som ges ut; det visar att serier inte är en helt insulär kulturform. Som exempelvis att det börjar finnas en hel del med matanknytning, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på hur bra vanliga kokböcker sålt det senaste decenniet, alla matlagningsprogram på tv, för att inte tala om omskrivna kändiskockar. Jag har skrivit om några stycken av dem förut och det finns många fler jag inte ens har läst, men nu har jag iallafall läst en till: In the Kitchen with Alain Passard. Alain Passard var okänd för mig så skälet till att jag köpte boken var att serieskaparen bakom den är Christophe Blain som tidigare gjort mästerverk som Gus, Isaac the Pirate, Socrates the Demidog och några av Dungeon-albumen. […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 180 andra följare