Orbital

7 december, 2009 at 02:08 (Europeiska serier, Science fiction) (, , )

Ser man på, en till läsbar science fiction-serie, att läggas till den sorgligt lilla högen. Den här gången är det en serie i typisk fransk stil som skulle ha varit perfekt för en tidning som Heavy Metal, om den nu inte hade övergett alla aspirationer på att publicera bra historier (om serien nu inte råkar ha mängder av halv/helnakna kvinnor, i vilket fall man ibland gör ett undantag)…

Här är det framtids-sf som gäller; närmare bestämt är året 2298 och Jorden har efter stora inre stridigheter anslutit sig till en galaktisk konfederation med 781 andra intelligenta raser. Men många av dem är inte alltför förtjusta i att människorna har släppts in i gemenskapen eftersom de är en smula efterblivna teknologiskt och dessutom krigiskt sinnade, vilket de visade när de startade ett anfallskrig mot sandjarrerna, ett annat folk som är med i konfederationen. Efter att kriget stoppats av konfederationens styrkor försöker man att återanpassa människorna, trots de dubier som finns.

Precis som det låter är serien av den mer seriösa typen av science fiction, med en ambition att skildra inte bara ett enklare äventyr utan en hel civilisation. Den första historien, utgiven i två delar på engelska (Scars och Ruptures) följer Caleb och Mezoke, en människa respektive sandjarr, de första antagna av sina raser som special-agenter knutna till den diplomatiska kåren, och deras första uppdrag: Medla fred mellan en antagonistisk grupp människor och jävloderna (försvenskning av raserna här; Sandjarr och Jävlods på engelska…).

Handlingsmässigt är det en aktion-inriktad serie med stora inslag av politik. Författaren Sylvain Runberg (fransman, men tydligen ihop med en svenska så han tillbringar halva tiden i Sverige; om efternamnet kommer sig därav har jag ingen aning om) använder sig ofta av klipp i handlingen, och när jag läste serien insåg jag hur ovanligt det faktiskt är i serier av den här typen. Nästan alla tenderar att följa en eller ett fåtal huvudpersoner slaviskt, och att som här då och då flytta handlingen någon helt annanstans är något udda. På ett bra sätt, definitivt; det ger serien en egen och mer dramatisk känsla. Det är handfast, bra berättad action i en science fiction-miljö utan alltför stora krusiduller, som har ett slut som är för mycket deus ex machina för sitt eget bästa.

Teckningsmässigt är det adekvat. Inte upphetsande, inte dåligt, men det känns som om jag läst många serier som sett ut precis som Serge Pellés teckningar gör här. Andra delen är en gnutta bättre, men jag skulle gärna sett en intressantare tecknare ge sig i kast med manuset.

Hur är det då med de rena science fiction-delarna av historien?

Bra: Människorna framställs varken som smartare eller godare än de andra varelserna. De är lite primitiva och en smula våldsamma, men det är ingenting speciellt med dem, jämfört med andra. Det är alltför vanligt att även om människorna kanske för tillfället har sämre teknologi så skildras de ändå i science fiction som någonting unikt; ibland bra unikt (till exempel smartare än alla andra), ibland dåligt unikt (till exempel våldsammare än alla andra), men de utmärker sig alltid. Som exempel på nyare sf där det är fallet kan jag nämna de utmärkta böckerna i John Scalzis Old Man’s War-svit, där Vintergatan innehåller tusentals intelligenser och människan trots halvdan teknologi ändå visar sig vara absolut avgörande för den galaktiska fred som till slut infinner sig. Bra böcker, som sagt, men mycket traditionella.

Dåligt: Det är lite klent med fantasin när det gäller intelligenta utomjordiska varelser. De ser alla ut som någonting från Star Trek / Babylon 5, det vill säga människor i taskiga masker. När man har en obegränsad specialeffektsbudget så borde man kunna prestera någonting roligare än det här, men det kanske är Pellés begränsningar som slår till.

Med lite tur fortsätter förlaget Cinebook att översätta Orbital; den andra sviten, som också består av två album, är redan under utgivning på franska. Jag är alltid partisk när det gäller science fiction-serier, så jag vill gärna läsa fler delar av den här inte alltför originella men underhållande serien.

PS. Tänk inte ens på att bara köpa ena boken; det här borde bara varit en tjock bok eftersom det inte finns skuggan av avrundning i första boken, och inte en chans att följa med i handlingen om man hoppar in i den andra. DS.

About these ads

10 kommentarer

  1. Håkan / Wakuran said,

    ”Jävloder” låter rätt kul på svenska, Man kan ju spekulera i om Runbergs tjej haft inflytande på namnvalet…

  2. Simon said,

    Jo, lite misstänkt är det, speciellt som jävloderna inte är så där himla trevliga ;-)

  3. Rikard said,

    Beställde första albumet förra veckan men la in en beställning på tvåan efter att ha läst din recension :)

  4. Jonas Anderson said,

    Tro det eller ej, men jag har mailat en hel del med Sylvain Runberg idag – trevlig kille!

    (finns en del andra kul saker av honom)

  5. Simon said,

    @Rikard: Bra; ettan tar bokstavligen slut mitt i en scen så det var lite snöpligt för mig eftersom jag också bara beställde den först :lol:

    @Jonas: Synkronicitet! Så, på franska eller svenska när ni mailade? Och om du får för dig att ge ut honom på Albumförlaget så hugg gärna någonting som inte finns på engelska så jag får läsa någonting nytt ;-)

  6. Jonas Anderson said,

    På engelska faktiskt. Får återkomma om eventuell utgivning av honom :-)

  7. Staffan said,

    Enligt en bekant till mig (som ibland dyker upp på läsecirkeln) lärde känna Runberg under tiden som min bekant pluggade i Frankrike ett år. På den tiden var han tydligen en vanlig seriebutiksslashas men nu hyggligt framgångsrik författare. Vad jag minns så skall Runberg bo i Stockholm någonstans.

  8. Cinebook, del 1 « Simon säger said,

    [...] S., Van Hamme) Jag har skrivit om en del av det engelska förlaget Cinebooks utgivning förut, som Orbital, Aldebaran/Betelgeuse, och nya Blake och Mortimer-serier. De ger också ut en hel del annat, [...]

  9. Fortsatt bra sf: Orbital « Simon säger said,

    [...] kan man sannerligen inte alltid säga. För den som inte läst serien innan kan jag referera till min tidigare recension; mycket kortfattat är det science fiction av den klassiska typen som erbjuds, där album 1 & 2 [...]

  10. Fortsatt bra sf: Orbital • Serienytt.se said,

    [...] kan man sannerligen inte alltid säga. För den som inte läst serien innan kan jag referera till min tidigare recension; mycket kortfattat är det science fiction av den klassiska typen som erbjuds, där album 1 & 2 [...]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 170 andra följare