Vad hände?: Terry LaBan

31 januari, 2010 at 16:13 (Serier) (, , )

Jag har redan nämnt serien Unsupervised Existence här när jag skrev om Mats Källblad och hur hans figurer ibland kändes som om de klivit över från den ena serien till den andra. Och den känslan höll i sig när jag häromdagen läste om Terry LaBans serie: Det är onekligen stora skillnader mellan serieskaparna, med svenska och amerikanska särdrag, men likheten finns definitivt där.

Vad som också är slående när man läser LaBans serie så här 20 år senare är hur den fortfarande sticker ut och saknar egentliga motsvarigheter. Det är en enkel serie som på ytan framförallt handlar om paret Suzy och Donny som strävar på i sitt vardagsliv; Danny kör taxi men när drömmar om författande, medan Suzy är mer vilsen och egentligen inte vet vad hon vill, bortsett från att ett 9-5-jobb är helt omöjligt. Diverse mer eller mindre udda personligheter dyker upp, men Danny och Suzys förhållande står i hela tiden i centrum, och det är där som LaBan är som allra bäst i den här serien.

Istället för en deprimerande diskbänksrealism blir framförallt den del som handlar om Danny någonting jag närmast skulle klassa som arbetarklasslitteratur, vilket så gott som helt saknas i serievärlden. Dannys taxijobb och hans kollegor startar en tidskrift, de går i strejk för högre lön, och så vidare. Det är inte en värst stor del av serien räknat i sidor, men det är fascinerande att se, och väldigt, väldigt ovanligt.

Sen är det förstås också en riktigt rolig serie, med bisarra karaktärer som den New Age-praktiserande Annadette och hennes överspände neurotiske ex-pojkvän Bob; när Bob för att bevisa hur förkrossad han är över att ha blivit dumpad åker till Grekland leder det till en mardrömsresa där han excellerar i neurotiskt beteende, som är alldeles underbart roligt att läsa. Det kanske låter konstigt, men det är absolut sant!

Unsupervised Existence blev tyvärr ingen framgång försäljningsmässigt (föga förvånande), och LaBan startade istället en ny tidning 1992: Cud. Den är absurdare och ännu roligare än UE, men drar ner på de realistiska dragen. Huvudperson är nu Bob Cudd, som ser precis ut som Bob från UE och har många liknande drag, men den här Bob är en performance artist som gör sitt yttersta för att chockera omgivningen. Ett skivbolag på dekis kontrakterar honom, och han blir en superstjärna med sina uppträdanden där han har sex med det ruttnande liket av en släkting och annan smått och gott. Allt tecknat med ett gott humör av LaBan, och besynnerligt nog är serien vad jag skulle kalla småmysig.

Det fanns också guldkorn bland biserierna i Cud, som de om Muktuk Wolfsbreath, Hard-Boiled Shaman, en noir-deckare med en inuitisk shaman i huvudrollen.Undergroundkänslan till trots var den så intressant att Vertigo till och med gav ut en specialskriven miniserie av LaBan med Muktuk i huvudrollen.

Men inte heller Cud sålde något vidare och tidningen lades ner efter 8 nummer. Och sen blir det en dystrare historia. Namnet återupplivades 1995 när LaBan startade Cud Comics på Dark Horse, men huvudpersonerna var nu paret Eno & Plum, som hade funnits med i en biserie i gamla Cud. Tyvärr är både personerna och serierna mycket tråkigare än Bob i Cud, och LaBans glada anarkism har helt försvunnit; istället blir det en menlös komedi av det hela som inte ens är rolig.

Och så har det fortsatt. LaBan har gjort en hel del serier sedan dess, men de är inte i närheten av kvalitén i UE och Cud. Udden har försvunnit, och när han själv tecknar gäller det också teckningarna där den glada och charmiga känslan i de tidigare serierna (de som påminner om Källblad) har ersatts av en mer polerad och slätstruken stil. Varje gång jag får syn på en serie av honom, vare sig det är en egenhändigt tecknad serie som Edge City eller en Kalle Anka-serie där han står för manus, blir jag ledsen; han var en gång i tiden en av de allra mest spännande serieskaparna i USA, men nu finns det knappt ens ett spår kvar av den kvalitén. :-(

Läsning: Unsupervised Existence finns samlat i två böcker från Fantagraphics: International Bob (samlar Bobs historier från UE), och Love’s Not a Three-Dollar Fare (samlar Danny och Suzys historier från UE). Båda rekommenderas hjärtligt; uppdelningen på teman är fånig och gör att man inte får läsa serierna i den ordningen de kommer (de hänger alla samman), men det gör verkligen inte så mycket (om någon vill ha hjälp kan jag tala om i vilken ordningen serierna ska läsas ;-) ). Cud finns tyvärr inte samlad så där gäller det att hitta gamla tidningar.

Om man vill provläsa så finns det bra smakprov här.

About these ads

2 kommentarer

  1. Henrik Ö said,

    Bafan! Här har jag grunnat på en shazam-post med rubriken ”Vad fan hände med Terry LaBan?” och så hinner du före! Precis som du säger var han ju en av de mest intressanta indie-serieskaparna i UE och Cud. Jag undrar om inte fallet började när han gjorde alla de där Vertigo-serierna… Unseen Hand, The Dreaming, Muktuk Wolfsbreath (den senare inte ett dugg bra när LaBan inte tecknade själv).

    Bra post.

  2. Simon said,

    Well, ni på Shazam snodde precis mitt inlägg som jag tänkte göra om Tardi, så betalt kvitteras! ;-)

    Men jag ger mig nog på Tardi ändå, och hoppas du skriver om LaBan; vore roligt att se vad du har att säga.

    PS. Hade förträngt de där andra Vertigo-serierna; inte kul… DS.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 155 andra följare