Nytt från Japan: Rin-ne

1 februari, 2010 at 21:21 (Manga) (, )

För mig är Maison Ikkoku en av de ytterst få helt perfekta serier jag läst; jag vill inte ändra ett ord, ett streck i den. Jag gillade Rumiko Takahashi redan innan tack vare Lum, men det var MI som gjorde att jag verkligen fick upp ögonen för henne. Efter de serierna gav hon sig sedan på slapstick-martial arts i Ranma ½ som var småskojigt fluff, och sedan blev det månadens-monsterserien InuYasha som upptog huvuddelen av hennes tid under tolv år. Ingen av de senare serierna är ens i närheten av MI, och når inte heller upp till Lums höjder. Hon har också gjort några kortare serier under tiden som har varit klart bättre, som Rumic Theater och Mermaid Saga, men en längre bra serie av henne var det länge sedan vi såg; InuYasha är liksom Ranma underhållande men det är ett popcornnöje som tar slut så snabbt man stänger boken.

Och nu är det alltså dags för hennes senaste serie, Rin-ne, som publiceras i USA mer eller mindre samtidigt som den japanska utgåvan. Två album är ute, och för den som vill provläsa några av de tidiga kapitlen alternativt läsa de som ännu inte samlats i bokform finns fler smakprov här.

Hittills måste jag säga att jag inte vet vad Takahashi tänkt sig för långtidsplaner med Rin-ne; efter två album har serien ännu inte valt väg. Roligt är det, men jag har inte en susning om det kommer att finnas en stark handling à la Maison Ikkoku eller om det blir en episodisk serie à la InuYasha.

En sak är klar och det är att det otvetydigt är en Takahashi-serie. Huvudpersonen, skolflickan Sakura Mamiya, påminner mycket om Kagome från InuYasha, och upplägget av hela serien drar också tankarna åt det hållet: En skolkamrat till henne, Rinne Rokudo, visar sig vara en shinigami, en som hjälper spöken att slå sig till ro. Eftersom Sakura kan se spöken märker hon snart, till skillnad från de övriga i skolan, vad Rinne pysslar med. Tyvärr är Rinne bara halvdan på sitt jobb som han tvingats ta på sig eftersom hans mormor lovat att hennes efterlevande ska utföra hennes jobb; framförallt har han en akut pengabrist vilket krånglar till allt eftersom de hjälpmedel han behöver alltid kostar pengar.

Sen är cirkusen igång, med Rinne som gör allt för att komma över mat och pengar, Sakura som en lätt överseende iakttagare / medhjälpare, och högvis med underliga varelser och miljöer (besöket i helvetet i bok 2 är ett typiskt exempel med dess ingång modellerad efter en järnvägsstation där det är bäst att man inte försöker tjuvåka, mystiska villaförort, och så vidare).

Slapstick-känslan är trots ett som det låter allvarligt tema stark, och Rin-ne känns som en mix av InuYasha (övernaturligheterna, monstren) och Ranma ½ (tonvikten på humor, absurditeten). Jag måste säga att det är skönt att än så länge håller sig Rin-ne huvudsakligen på Jorden i nutid; de absolut bästa bitarna i InuYasha är enligt mig de alldeles för få sidorna där Kagome träffar sina skolkamrater, och Takahashi kan visa vilken fin känsla för timing hon har i dialogerna. Hon har en utmärkt fantasi vad gäller monster och oknytt, men det är i den halvallvarliga, komiska vardagsgenren hon är en mästare.

Teckningarna ser ut som Takahashi alltid gjort, en stil som jag tycker är extremt trevlig att läsa. Takahashi vet precis hur man ska designa en sida, hur man placerar människor i en ruta för att dialoger ska kännas naturliga, och hur några få streck är allt som behövs för att ge en karaktär personlighet. Kort sagt, ett exemplariskt hantverk.

Så slutbetyget av introduktionen måste bli ett ”Vi får se hur det utvecklar sig”. Jag kommer alldeles säkert fortsätta läsa den hur det än går eftersom jag tycker att Takahashi är en av de allra bästa hantverkarna i seriebranschen, men jag håller tummarna för att Rin-ne snart tar en tydlig riktning. Jag kommer ihåg att även InuYasha började starkt, där den såg ut att bli en allvarlig serie med en stark handling, men det tog inte många tusen sidor innan det kändes som att den gjordes på rutin. Bra rutin, visst, men…

About these ads

2 kommentarer

  1. Hannah said,

    Ja, du slutar nog inte läsa manga av henne om du inte blir hotad att sluta. Maison Ikkoku okej animé, men jag är lite kluven till ”tanten” Takahashi. Emellanåt kan jag få riktigt fiaskokramp, för att det är så romantiskt fånigt. Vet inte hur jag ska skriva.
    Lum är väl mangan/serien som man bör läsa/se först om man ska lära känna henne tycker jag. Får lite släng av löjligt barnslig sci-fi också. :-)
    När kommer du att skriva om Neon Genesis Evangelion? ;-)

  2. Lång natts färd mot halvdager: InuYasha « Simon säger said,

    [...] tröttnar. Men tack vare lyftet i slutet så är jag lite sugen på att läsa fler volymer av Rin-ne, hennes pågående serie som jag bara läst de första volymerna av. Fast jag ska nog vänta ett [...]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 170 andra följare