Superhjältar+Hill Street Blues+Alan Moore: Top 10

19 februari, 2010 at 21:57 (Superhjältar) (, , )

Lite gamla superhjälteserier av Alan Moore, någon?

Under några år runt sekelskiftet fullständigt öste Alan Moore ut superhjälteserier; efter att tidigare ha sagt att han inte längre var intresserad av sånt ändrade han plötsligt åsikt och blev istället produktiv som aldrig förr.

Men vad som tyvärr blev uppenbart ganska snabbt var att han inte bemödade sig så mycket, och de allra flesta av hans serier kändes som om de var producerade vid ett löpande band. Onekligen ett band med en stor dos hantverksskicklighet, men det var fjärran från kvalitéerna i serier som Watchmen eller Miracleman.

Av alla serierna från den här perioden är det två som jag tycker bättre om än de andra: The League of Extraordinary Gentlemen, den enda som Moore fortfarande är involverad i och där framför allt den första boken men även den andra är ett nöje att läsa (den tredje som är under utgivning har inte börjat bra), och Top 10, dagens övning.

Top 10 är som titeln säger Hill Street Blues i serieform, där den anonyma storstaden bytts ut mot Neopolis, och de vanliga människorna mot superhjältar (och en del sagofigurer och gudar). Brotten som utreds är saker som utomjordiska massmördare, osynliga antastare, och annat smått och gott som teleportationsolyckor och muterade möss.

Den overkliga miljön till trots fokuserar Moore hela tiden på det vardagliga i det fantastiska, och det känns verkligen som att läsa en typisk skitig polisroman i en något annorlunda infattning. Lite humor, mycket rutinarbete, mängder av småvinkar till den vane superhjälteläsaren i bakgrunden (som flygande hundar med mantel), och teckningar av Gene Ha och Zander Cannon som är kompetenta utan att vara upphetsande.

Det är synd att Moore bara åstadkom 12 nummer av serien, plus en miniserie som utspelar sig under Neopolis uppbyggnad på 40-talet (givetvis är den magnifika staden designad av galna nazistiska vetenskapsmän). Konceptet var fräscht när det kom, och det är fortfarande en trevlig bekantskap. Det har kommit fler serier som blandar superhjältar och polisdrama, men det som gör att jag är svag för Top 10 är att den så självklart vågar visa de uppenbart komiska sidorna av en sådan blandning; de andra i samma genre vågar sällan vara så barnsliga utan håller sig helt allvarliga. I Top 10 däremot känns det fullkomligt självklart att läsa en episod som den om hur några av poliserna upptäcker ett mord i en bar, där det visar sig att den mördade är Balder och att Loke ligger bakom genom att han lurat Höder att skjuta Balder med en mistel. Poliserna blir utskrattade av sin överordnade som talar om för dem att de där händer varje dag, och att det hör till gudarnas små egenheter.

Sen måste jag också nämna serien Smax, en miniserie som följer polisen Smax när han tillsammans med kollegan Robyn besöker sin gamla hemplanet. Planeten visar sig vara bebodd av dvärgar, alver, drakar och allting annat man kan tänka sig från sagornas värld.

Smax är en serie som pendlar våldsamt mellan ytterligheterna; än är det en ren komedi (och Moore kan vara fruktansvärt rolig när han vill, som här), än är det ett grekiskt ödesdrama. Teckningarna av Zander Cannon är besynnerligt sympatiska i sin enkla sagostil, trots att Cannon ibland helt tappar bort känslan för anatomiska proportioner. Det är en mer ojämn serie än Top 10 men personligen tycker jag att Smax är den bättre av de två, en egenartad serie som inte påminner om något annat jag läst. Men jag skulle inte rekommendera att man bara läser Smax eftersom en hel del av humorn i den förutsätter att man lärt känna Smax och Robyn genom att ha läst Top 10 innan. Och eftersom Top 10 också är underhållande tycker jag inte att det är en större uppoffring att läsa den med ;-)

About these ads

5 kommentarer

  1. Petter said,

    Jag tyckte egentligen bättre om Smax än Top 10. Många sidospår i Top 10 är roliga, som lägenheten som har skadedjur som också har speciella egenskaper. Men huvudintrigen med sidekicksen och det kändes lite stelt.

    Kapitlet med teleportationsolyckan i Top 10 är väldigt bra.

  2. Simon said,

    SIdekicksstoryn i Top 10 kändes lite småtrist, håller helt med; idén med att sidekicksen utnyttjas av pedofiler känns som en uttjatad idé, och den passade inte riktigt in. Men gudskelov var det bara huvudhistorien i andra halvan :-)

    Och Smax är intressantare, en liten personlig favorit faktiskt!

  3. Märk hur vår skugga: Umbra « Simon säger said,

    [...] av en eller annan anledning minner mig om Morningbright, draken i den underbara lilla fantasyserien Smax. En mycket annorlunda serie, men jag tror att det är Morningbrights och Batras sätt att tala plus [...]

  4. Märk hur vår skugga: Umbra • Serienytt.se said,

    [...] av en eller annan anledning minner mig om Morningbright, draken i den underbara lilla fantasyserien Smax. En mycket annorlunda serie, men jag tror att det är Morningbrights och Batras sätt att tala plus [...]

  5. Sandra said,

    Jag har sagt det här men jag vill ha det i skrift också så jag skriver det här:
    Jag tycker alla ABC-serierna utom Jack B. Quick var jättebra. Så även Top 10 och Smax.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 167 andra följare