Slice of Life-manga: Bunny Drop

26 september, 2010 at 12:24 (Manga) (, )

Yotsuba&! är för närvarande den manga jag ser mest fram mot nya nummer av, men Yumi Unitas Bunny Drop hamnar strax därefter. Det var Staffan på Staffars serier som tipsade om den; stort tack! Det som är lite lustigt är de yttre likheterna mellan serierna: Båda ges ut av Yen Press och båda handlar om en man i 30-årsåldern som adopterat en liten flicka. Men där upphör också likheterna för i allt övrigt skiljer de sig åt.

Bunny Drop är en lågmält känslosam historia om hur singel-mannen Daikichi på sin morfars begravning får reda på att han (morfar alltså) på äldre dar blev far till den lilla flickan Rin. Familjen i övrigt ser det hela som en mycket pinsam händelse och funderar på hur man ska bli av med Rin på bästa sätt, men Daikichi tycker istället synd om den föräldralösa (mamman är okänd) och bestämmer sig en smula oeftertänksamt för att a med sig henne hem.

Vilket förstås innebär att Daikichi nu får en mängd vardagsproblem att lösa. Exempelvis är den japanska arbetsmarknaden i hög grad designad för att det finns en hemmafru som tar hand om barnen, så Daikichi blir tvungen att byta till en arbetsuppgift med lägre krav på honom (med åtföljande risk för att bli avskedad för illojalitet). Sen är det alla andra saker som följer med att vara förälder som han inte heller har någon aning om, som vaccinationer, dagisplatser med mera.

Men Daikichi stretar på för ju mer han umgås med Rin desto mer tycker han om henne, och vice versa. Hon är tystlåten och inte särskilt social eftersom hennes liv slagits i spillror, men långsamt öppnar hon upp sig för Daikichi och de andra nya människorna i hennes liv.

Så långt handlingen, men egentligen säger den inte mycket om serien. Det jag beskrivit hittills skulle kunna vara en såpa av värsta sorten (typ tårdrypande melodramatiska scener) eller en komedi för den delen (typ skämt om den klumpige och naive Daikichi, ho-ho-ho!). Vad som gör Bunny Drop så bra och ovanlig är att den inte väljer några enkla vägar. Både Daikichi och Rin är realistiska personer som försöker göra det bästa av en svår situation, på sitt egna sätt. Daikichi är onekligen klumpig och naiv, men han blir snabbt bättre på att ta hand om Rin eftersom han är tvungen till det, och Rin är ledsen och nedstämd men som de flesta barn också starkare än man kanske skulle kunna tro. Det gör att hennes framsteg känns så mycket starkare, så lite tårdrypande blir det allt även om det inte är lättköpt melodram-diton.

Bunny Drop är en till manga att lägga till i raden av exempel på att manga är så mycket mer än Dragon Ball et al. Jag kan inte se att en serie som denna någonsin skulle kunnat publiceras i Sverige; det finns helt enkelt ingenting liknande så det skulle bli extremt svårt att nå ut med den till dess tilltänkta målgrupp. Det närmaste man kommer är nog en del av serierna i gamla Starlet som hade svenskt manus, men där gick man så gott som alltid åt melodramen snarare än realismen (även om det fanns en och annan pärla där).

About these ads

8 kommentarer

  1. Momiji said,

    Riktigt fin recension! Jag har bara läst första volymen av Bunny Drop, ett spontaninköp som följde med i bagaget hem efter japanresan förra året, men jag tyckte som du, att den var lite smått fantastisk. Berättelsen känns verklig, men ändå väldigt attraktiv.

    Jag har väl inget mer att tillägga utöver vad du redan har skrivit, förutom att jag gärna skulle se serier av det här slaget på de svenska bokhyllorna. Det finns fortfarande tonvis med fantastiska japanska serier som denna, som aldrig har översatts (ofta för att de är för långa för att licensiera eller helt enkelt för okända)…

  2. 106 said,

    Min favorit ur årets hittillsvarande mangaskörd. Jag ser fram emot andra delen, som jag tror kommer mycket snart.

  3. Simon said,

    Andra delen har kommit ut, fortsätter lika bra som den börjat :-)

  4. Årskrönika 2010: Serierna « Simon säger said,

    [...] är det klart mest framstående där i princip varje titel är läsvärd, men även Yen press med Bunny Drop och Vertical Inc. med Twin Spica visade framfötterna. Det enda orosmolnet är huruvida de senast [...]

  5. Årskrönika 2010: Serierna • Serienytt.se said,

    [...] är det klart mest framstående där i princip varje titel är läsvärd, men även Yen press med Bunny Drop och Vertical Inc. med Twin Spica visade framfötterna. Det enda orosmolnet är huruvida de senast [...]

  6. Bunny Drop, version 2 « Simon säger said,

    [...] volymen kom ut för sisådär ett och ett halvt år sedan: Bunny Drop av Yumi Unita. Läs gärna min tidigare recension för allt som står i den gäller fortfarande; det här är en förunderligt bra liten serie om den [...]

  7. Bunny Drop, version 2 • Serienytt.se said,

    [...] volymen kom ut för sisådär ett och ett halvt år sedan: Bunny Drop av Yumi Unita. Läs gärna min tidigare recension för allt som står i den gäller fortfarande; det här är en förunderligt bra liten serie om den [...]

  8. Suck. Stor suck. Bunny Drop 5-9 | Simon säger said,

    […] hur en ensamstående Daikichi en dag adopterar sin lilla släkting Rin. Läs mer om vad jag tyckte här. När jag sen läste bok 5 som hoppar fram tio år i handlingen tyckte jag den inte heller var så […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 169 andra följare