Våra lurviga vänner: The Astounding Wolf-Man

26 januari, 2011 at 00:40 (Superhjältar) (, )

Det här var lite tråkigt att behöva rapportera, men Robert Kirkman (manus) och Jason Howards (teckningar) serie The Astounding Wolf-Man som avslutades i o m nummer 25 som kom ut sent i höstas är verkligen inte en bra serie. Inte för att det var någon överraskning, tvärtom, men det betyder ändå att jag spenderat någon timme eller två på en lusig serie istället för något roligare ;-)

Varför blev jag då inte förvånad över kvalitén? Två orsaker:

Vad vår hjälte vill här är att inte slåss -> han kastar sig över motståndaren med utsträckta klor. Fiffigt!

  1. Den första serien jag läste skriven av Kirkman var Invincible, en av de absolut bästa superhjälteserierna på 00-talet. Fräsch och okomplicerad var (och är) det en rakt berättad historia som alltid underhåller, och teckningarna är lika rena och trevliga de med. Sen lästa jag The Walking Dead, en zombie-serie som nog alla känner till vid det här laget; en ytterst obehaglig och rå upplevelse som är lika läsvärd den. So far osv, men efter det har mina Kirkman-erfarenheter varit mindre roliga. Den mycket tidiga Battle Pope var rätt kul, men hans oändliga mängder Marvel-serier och diverse mini-serier har varierat från någorlunda OK till riktigt dåliga. Det verkar helt enkelt som om han redan bränt sitt bästa krut.
  2. Om Kirkman varit ojämn vad gäller kvalitén kan jag inte säga detsamma om böcker/filmer/serier med varulvar: De är alla, med något enstaka undantag, uniformt usla. De aristokratiska vampyrerna har haft mer tur än sina proletära bröder, utan tvekan (även om vampyrerna i TAW-M är lika tråkiga som varulvarna).

Men jag läste trots varningsklockorna serien av den enkla anledningen att jag alltid varit fascinerad av varulvar. Så även om jag anade att det inte skulle bli en litterär fest ville jag ge TAW-M en chans. Tyvärr.

Eftersom det alltid är lättare att utgjuta sig över låg-kvalitativa verk än hög-diton (åtminstone när man känner för ett litet litterärt lustmord) ska jag försöka hålla mig någorlunda kort.

Först lite manusgnäll:

Serien är ohyggligt överlastad med handling/action vilket innebär att det aldrig hinner bli spännande. Helt nya actioninslag dyker upp och försvinner på en handfull sidor, och det gäller även viktigare inslag i handlingen som plötsligt avslutas utan någon som helst payoff. Kirkman gillar att hålla igång flera intrigtrådar samtidigt men här verkar det ha blivit kortslutning som resulterat i löjligt korta trådar som avlöser varandra i rask takt. Eller helt glöms bort. På samma sätt är personerna lika platta som pappret de är tryckta på; tanken är att vi ska ha medlidande med hur huvudpersonen Garys liv förändras och delvis raseras efter att han blivit en varulv, men eftersom det helt saknas en uppbyggnad av honom som karaktär (bokstavligen sant; på första sidan i första numret får vi se honom direkt efter varulvsattacken) kunde jag inte bry mig mindre. Det gör också att Kirkmans förkärlek för chockerande vändningar (dvs att en eller flera huvudpersoner tas kål på å det blodigaste) helt förlorar sin impact och bara känns fånigt spekulativa.

Sen lite teckningsgnäll:

Howards teckningar är lika känsliga som Kirkmans manus. Han saknar helt känsla för hur man komponerar en sida på ett effektivt sätt, och han verkar dessutom ha fått för sig att en actionscen innebär att alla deltagare måste ha ett aggressivt grin som aldrig varieras, och att den mest effektiva attacken alltid innebär att man kastar sig mot motståndaren med armar uppåt sträck över huvudet tillsammans med obegripligt upptryckta axlar. Att färgläggningen är trist känns bara fullkomligt naturligt.

Men det hittills nämnda är bara småsaker jämfört med Kirkman & Howards gigantiska misstag i hur de skildrar titelkaraktären, dvs varulven själv.

Det jag gillar med varulvar är det mystiska och oberäkneliga i varelsen, människa/djur-symbiosen. Att vargar dessutom är oerhört eleganta djur med ett utseende som får åtminstone mig att njutningsfullt rysa gör det bara än bättre (exempelvis var-kaniner är mindre skrämmande om än ack så roliga). Så vad gör man då med varulven i TAW-M? Jo, i kronologisk ordning:

  1. På med kläder. I början är det au naturelle som gäller men snabbt blir det byxor på, för att sedan följas av normalklädd -> lite lätt superhjälteutstyrsel -> full superhjälteutstyrsel.
  2. Bort med månberoendet. Redan i nummer 2 gör man sig av med denna (antagligen för att kunna trycka in ”Ännu mer action! Nu varje natt!”, ungefär). Samtidigt blir förvandlingen frivillig. Eller ursäkta, vi slänger in en rad om att om man som varulv tränar sig kan man själv behärska förvandlingarna och dessutom då se till att det bara blir den vanliga människans psyke kvar. Men det är ju tråkigt att skildra (ingen action ju!) så vi nöjer oss med raden. En liten brasklapp om att vid fullmåne måste man förvandlas slängs in, men den möjligheten till bi-intrig ignoreras helt. Och avslutningsvis klämmer varulven på sig ett par ”månskensinsamlande” armband som gör att han också kan förvandla sig på dagen. I två timmar bara, men det är inte någonsin ett problem.
  3. Och att bara vara en varulv är väl tråkigt? Alltså slänger vi på ett jetpack plus diverse mecha-attiraljer så att varulven kan flyga och slåss som en rejäl superhjälte gör.

Och sen var ytterligare en förvandling klar, dvs den från varulv till 100% generisk superhjälte. Det är helt klart att Kirkman/Howard tyckte att en varulvssuperhjälte vore helcool, men uppenbarligen klarade de inte av att göra någonting intressant av den idén så istället amputerade man snabbt bort varulvsgrunkset. Mängder av smådetaljer slängs i början in som uppenbara förberedelser för senare intriger (som fullmånsförvandlingen), men glöms sedan bort tillsammans med själva varulvsidén.

Nej

Sen har jag inte ens nämnt hur fascinerande dålig Howard är på att teckna någonting som ser ut som en varulv. Det finns mängder av bra varulvsillustratörer i serievärlden med radikalt olika typer av varulvar (Corbens alla varianter, Bissette/Totlebens i Swamp Thing, Wrightsons, osv, osv), men Howard har valt att teckna dem så att de ser ut som överdrivet muskulösa män med en Buttericksmask föreställande en hund över huvudet (förutom den äldsta varulven då, som har chict etniska pärlor i håret). Skrämmande? Inte för fem öre. Inte ens när de ska slåss och följdriktigt grinar illa och säger någonting passande tufft.

Jag har också hoppat över de nästan lika katastrofala vampyrerna, och det var väl bara det faktum att det bara blev 25 nummer som gjorde att zombiesarna och mumierna slapp gravskändas.

Hm, det blev ganska många ord ändå, men det har Kirkman och Howard förtjänat efter att ha gjort sitt till för att fortsätta upprätthålla likhetstecknet mellan varulvar och taskig läsning.

About these ads

6 kommentarer

  1. Sasquatchattack « Simon säger said,

    [...] intressant (själv tycker jag varulvar borde vara lättare att skildra på ett läsvärt sätt, men tji får jag oftast där [...]

  2. SIS 2013: Fanzinen, del 2 | Simon säger said,

    [...] Rosenbergs bidrag men så har jag ju alltid varit väldigt svag för varulvar, trots diverse lästa usla serier om sådana Mer om 1000 ögon finns [...]

  3. SIS 2013: Fanzinen, del 2 | Serienytt.se said,

    [...] Rosenbergs bidrag men så har jag ju alltid varit väldigt svag för varulvar, trots diverse lästa usla serier om sådana Mer om 1000 ögon finns [...]

  4. Läser ifatt: Invincible | Simon säger said,

    […] det tre serier som varit bra: Invincible, The Walking Dead och Battle Pope. Ju fler av hans övriga serier jag läst desto mer övertygad blir jag att dessa tre är undantagen, och det intressanta är att […]

  5. Två niter | Simon säger said,

    […] monstret jag har en så olycklig förkärlek för; olycklig med tanke på hur usla de flesta varulvsserier/böcker/filmer brukar […]

  6. Två niter | Serienytt.se said,

    […] monstret jag har en så olycklig förkärlek för; olycklig med tanke på hur usla de flesta varulvsserier/böcker/filmer brukar […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 170 andra följare