Simon säger

Märk hur vår skugga: Umbra

februari 7, 2011 at 01:25 (Svenska serier) (Elin Fahlstedt, Umbra)

Det är skönt att Kolik Förlag finns. (Alltför) Länge har svenska litterära serier varit ekvivalent med serier från Galago/Kartago; visserligen ofta bra serier men inom ett mycket snävt intervall vad gäller innehållet. Vad Kolik och en del andra förlag har gett sig på är att satsa på böcker där berättelsen står i centrum istället för serieskaparen själv (dvs självbiografiska eller med en om uttrycket tillåts självbiografisk ton). Från förra året minns jag särskilt Mara från Ulthar, en saga om Maras sökande efter sin far, och 2011 har startat på ett likaså lovande sätt i och med utgivningen av Elin Fahlstedts Umbra.

Lustigt nog handlar Umbra också om sökandet efter en far, eller åtminstone den mystiska mannen utan skugga på ett fotografi som är enda ledtråden till den föräldralösa flickan Ethels bakgrund. Ethel är en drömmare och en som tror på sagor, och hon vantrivs på klostret där hon växer upp där allt sådant förträngs och en kvävande isolering. En natts olydnad, och plötsligt tvingas Ethel fly från klostret till landet Umbra, dit människornas skuggor söker sig på natten, och där kanske mannen från fotografiet också finns.

Istället för en rak och tydlig historia där A följs av B följs av C hänger Umbra samman tack vare drömmens logik, där osannolika sammanträffanden i själva verket är ytterst sannolika, och karaktärernas motivation inte behöver förklaras: Precis som i en dröm känns allting fullkomligt naturligt men oändligt overkligt, på samma gång. Plötsliga möten med underliga varelser, dödlig fara av oklara anledningar, och än fler mysterier vävs samman till en suggestiv bonad, därtill hjälpt av de svartvita teckningarna.

För en av de bästa sakerna med Umbra är nog illustrationerna. Visst går det ibland att se att det är Fahlstedts första långa serie, men i det stora hela är det mycket styvt gjort. Det mesta går i en klassisk illustrativ sagostil, men då och då använder hon en lite mer skämtsam stil, som i några av rutorna här nedan:

Trots att jag gillar teckningarna i Umbra har jag ett önskemål inför nästa serie: Färg. Inte för att jag tycker det nödvändigtvis gör en serie bättre (som nog märkts i en del tidigare inlägg när jag klagat på färgläggningar…) men för att omslaget har så fantastiska färger. Med lite tur kanske det dyker upp någon färgserie av Fahlstedt i Utopi magasin, vars första nummer ska dyka upp om några få veckor. Jag håller tummarna!

PS. Jag hörde på releasepartyt för Umbra att serien ursprungligen är gjord som projektarbete i gymnasiet. Jag har svårt att tro att det finns många lika imponerande sådana förut, om nu inte gymnasist-kvalitén har gått upp någonting alldeles otroligt sen jag själv gick där DS.

PPS. En helt oviktig personlig reflektion: Det gröna monstret Batra som syns på omslaget överst irriterade mig när jag läste serien. Det påminde mig om någonting men jag kunde inte komma på vad det var, men precis nu slog det mig att det av en eller annan anledning minner mig om Morningbright, draken i den underbara lilla fantasyserien Smax. En mycket annorlunda serie, men jag tror att det är Morningbrights och Batras sätt att tala plus en del av kroppsspråket som fick mig på de tankarna. Tag liknelsen för vad den är värd, dvs antagligen ingenting alls! DS.