Lite mer konsumentinformation idag, med ett kort inlägg om en förvånande nykomling på den svenska tidningshyllan.
Knappt har jag hunnit läsa första numret av Utopi innan Agent Marc Saunders dyker upp, ytterligare en 100%-ig svensk serietidning, skriven och tecknad av Mikael Bergkvist (eller Mike Berg, om jag ska använda hans artistnamn). Tillsammans med science fiction-serien De utvalda innebär det en fullkomlig flodvåg av svenska serier av en typ som vi inte sett mycket av, framförallt inte i kommersiella sammanhang. Visst har de stora olikheter och målsättningar men trots det känns det som en liten revolution, och en bredare uppsättning svenska serier som jag bara kan applådera. Men nu, tillbaka till Marc Saunders.
Tyvärr faller inte serien mig riktigt i smaken. Det är en klassisk action-serie med agenter, utomjordingar och till och med en smula superkrafter; en slags genre som jag aldrig fastnat för (trots att jag älskar sf har jag aldrig tyckt om exempelvis X-Files med dess blandning av sf och agenter, och superhjältar har jag lite svårt för i allmänhet även om det finns undantag). Dessutom tycker jag handlingen är för ofokuserad och svår att följa, och att den skulle mått bättre av att berättas rakt på istället för som nu med ganska talrika klipp mellan olika scener. Överlag känns det mycket som en serie från till exempel Seriemagasinet anno 70/80-tal, med allt vad det innebär, och mycket riktigt uppger Bergkvist i en intervju i tidningen att Bernard Prince är en av hans favoriter. Den har visserligen inte gått i Seriemagasinet men det märks tydligt i Agent Marc Saunders att Gregs serier har varit en tydlig förebild, och jag kan visserligen uppskatta Gregs manus för deras hantverkskvalité, men Greg-typen av serier har aldrig tillhört mina favoriter.
Teckningsmässigt är det bättre med en stil som passar bra för action: Snabbt tecknat (ibland skulle jag önska att personernas ansikten var lite tydligare skildrade) men med ett bra flyt. Som så många andra verkar Bergkvist ha svårt för att rita någon som inte har ett allvarligt/coolt/tufft ansiktsuttryck, men å andra sidan är det här en serie där egentligen alla är allvarliga/coola/tuffa så det funkar fint ändå 😉
Men även om det inte är min typ av serie så är det beundransvärt med en tidning på 104 sidor i färg (utan reklam, bara en enda lång serie raktigenom), gjord av en ensam artist, och som ändå är tänkt att komma ut med 4 nr/år. Och 35 spänn (introduktionspris, 45 för nästföljande nummer) är inte precis dyrt heller för ett magasin 🙂 Jag kan inte riktigt förstå hur det hela ska kunna gå ihop i längden, men jag är fascinerad över ambitionsnivån, minst sagt!
Simon säger 