Världens undergång à la Richard Sala: The Hidden

22 september, 2011 at 22:18 (Serier) (, )

Tätt i hälarna på den japanska undergångs-serien Velveteen & Mandala (som visserligen inte formellt sett utspelas efter katastrofen, men stämningen är definitivt som om den gör det) har jag precis läst en amerikansk version av hur världen går under: The Hidden av Richard Sala.

Tidigare har jag skrivit om Salas skräck-serie Delphine och hans mer lättillgängliga ungdomsserie Cat Burglar Black; The Hidden är definitivt mer släkt med den förstnämnda för i den här helvetesskildringen sparar Sala inte på krutet. Vad som egentligen hänt dröjer Sala att berätta, men i de beskrivningar som de överlevande berättar får vi se kannibalism, övergrepp, och mardrömslika monster som förstör allt i sin väg. Det är inte precis en barnserie, om jag säger så.

Det är inte en serie som berättar en spännande och rak historia om hur världen gick under. Som oftast med Salas serier (som exempelvis redan nämnda Delphine) råder en stark overklighetskänsla över hela skeendet som skildras. Vad är riktigt och vad är fantasi? Det är inte så att Sala förfaller till klichéer som ”Det vara bara en dröm, men kanske inte?”-slut; allt skildras på ett mycket allvarligt och bokstavligt sätt utan minsta tillstymmelse till antydning att det kanske mest är feberdrömmar som utspelar sig att det inte är på riktigt. Men likafullt smyger sig den där känslan av att någonting är lurt med det hela in, ungefär som i en del bättre skräckfilmer/serier/böcker. Obehaglig stämning är någonting som Sala verkligen behärskar!

Sen att själva orsaken till katastrofen är det den är känns passande för en Sala-serie; hur det egentligen gick till och vad som kommer att hända i framtiden lämnas öppet, men för att vara en Sala-serie var den ovanligt tydlig med orsaken, trots allt ;-)

Sin vana trogen när han arbetar i färg ser Sala till att teckningarna ser mycket inbjudande ut med sina tydliga linjer och klara, starka färger. Sen jag såg de första serierna av honom där han jobbade i färg har jag svårt för hans svartvita serier; jag saknar hans färgsinne alltför mycket. Karaktärerna i serien har alla sitt personliga utseende, och oftast lyckas Sala skildra deras känslor med små medel på ett utmärkt sätt.

Men det är en sak som är lite konstigt med det här albumet. Vid flera tillfällen syns människor som borde vara panikslagna eller drabbade av andra synnerligen starka känslor, men på teckningarna ser det ut som om de inte nämnvärt lider alls. Det var så tydligt att jag ett långt tag trodde att det fanns en poäng med det, att det hela skulle visa sig att allt som händer bara var något slags utdraget skämt med huvudpersonerna, men så var det alltså inte. Likaså händer det då och då att personer på bilderna inte tittar åt det hållet det borde, som exempelvis att de tittar snett över huvudet på någon som pratar med dem. Jag vet inte vad de här tydliga missarna i teckningarna beror på; kanske har Sala helt enkelt haft lite för bråttom, eller så har en del av teckningarna klippts om med glitchar som följd. Det är absolut inte några fel som stör mig mycket, men lite irriterande var de allt eftersom de var så oväntade, med tanke på att teckningarna i allmänhet ser precis lika suggestiva ut som någonsin.

Jag skulle nog själv vara liiite mer rädd än dem i ruta 3

Så en inte alls dum bok i det mindre kvadratiska formatet, framförallt om man känner för en elegant framförd skräckis med ett rätt rått innehåll.

About these ads

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 182 andra följare