Smaken är som baken: Chew

16 januari, 2012 at 21:43 (Serier) (, , )

En cibopath-kollega till Tony Chu

Häromsistens handlade det den utmärkta serien I Kill Giants som helt hade gått mig förbi; idag handlar det om en annan kritikerrosad serie som jag visserligen har varit medveten om, men inte läst förrän nu: Chew, en annorlunda serie om mat, skriven av John Layman och tecknad av Rob Guillory.

  • Cibopath: En cibopath kan genom att smaka på ett föremål få en psykisk förnimmelse om vad föremålet varit med om.
  • Cibolocuter: En cibolocuter kan kommunicera via mat, även komplicerade meddelanden.
  • Saboscrivner: En saboscrivner kan beskriva mat så exakt att den som läser texten känner det som om han/hon själv ätit den.
  • Med mera mystiska matkrafter…

Huvudpersonen Tony Chu är en polis och en cibopath. Därför blir det hans uppgift att oavsett hur ickigt det är provsmaka vadhelst man kan finna på en brottsplats för att se vad som hänt. Ruttnande hundlik? Jupp. Bita misstänkta personer? Jupp. Äta misstänkt kyckling kött (för i den här världen är kycklingkött förbjudet efter ett utbrott av fågelinfluensa som dödat miljoner människor)? Jupp. Det är ett hårt liv, och inte blir det bättre av att även vanlig mat är en obehaglig upplevelse eftersom han känner allt den varit med om. Som misshandlad tamboskap. Eller vårdslöst plockade frukter. Det enda som inte ger honom några intryck är rödbetor så det är hans huvudföda.

Därför är det inte konstigt att han blir förtjust i Amelia Mintz, en saboscrivner, för när han läser hennes recensioner kan han ”äta” mat utan obehagliga psykiska intryck. Det är klart, när hon är på dåligt humör och beskriver en horribel sylta så att alla som läser morgontidningen omedelbart måste spy så är det lite knepigare, men det är ändå värt det för Chu.

Ett matkrig i skolan går lite väl långt

Det är som nog framgår inte en så värst allvarlig serie, Chew. Men den är å andra sidan inte en ren komedi heller för en hel del av charmen i serien är den ibland helt allvarliga handlingen som förlagts i en så galen värld. Hallucinogena grodor som medvetet muterats med hjälp av kyckling-DNA för att undvika förbudet mot kyckling-kött, utomjordiska växter som smakar precis som kyckling (mycket av polisens arbete går ut på att stoppa kycklingsmugglare, olagliga kycklingrestauranger, och liknande), och oförklarliga ljustexter i himlen är en del av den smått vansinniga värld som Chu lever i, men handlingen i sig är egentligen helt allvarlig; det är bara allting runtomkring som är så udda.

Guillorys teckningar är precis lagom skruvade, i sin trevligt karikatyrartade stil med en bra spänst i linjerna, och Layman leker också med själva berättandet, där ett vanligt grepp är att berätta historierna med stora hopp i tiden. Framåt, bakåt, och ibland är hela numret bara en bakgrundshistoria till var handlingen för tillfället befinner sig. Inte ens tidningsnumreringen är rakt på sak: Nummer 27 kom ut efter nummer 19, bara för att Layman & Guillory kände för att teasa läsaren om vad som ska komma. Det påminner en smula om den första Haruhi Suzumiya-animen, även om den hoppade ännu mer fram och tillbaka på ett uppfriskande sätt.

Sen kan jag väl tycka att Chew sin underhållande charm till trots inte riktigt når upp till alla lovord. Risken är att den alla galenskaper till trots ändå är en entricks-ponny, där grundidén med bisarra matkrafter kanske inte räcker hela vägen fram (Chew är en uttalat begränsad serie; om jag kommer ihåg rätt så har skaparna sagt att det blir 60 nummer, inte mer). Jag har läst de första 20 numren (plus ”framtidsnumret” 27), och tycker att energin har avtagit en del i slutet. Min känsla är att det krävs nya fräscha infall hela tiden eftersom grunden i serien är ganska tunn, och vi får väl se om Layman/Guillory klarar av att leverera sådana serien igenom.

Men trevligt hade jag, inte minst för att det är skönt att läsa en kriminalserie som vågar vara rolig istället för enbart dödligt allvarlig. Och en del saker som ska smakas på är onekligen rätt kul ;-)

Osmakliga bevis för Tony Chu

About these ads

2 kommentarer

  1. Matkrig: Get Jiro! « Simon säger said,

    [...] serier med samma inriktning: Iron Wok Jan med de smått absurdistiska matlagningstävlingarna; Chew med de extra-sensoriska ätspecialiteterna; Drops of God med vininriktningen; och andra som jag [...]

  2. Matkrig: Get Jiro! | Serienytt.se said,

    [...] serier med samma inriktning: Iron Wok Jan med de smått absurdistiska matlagningstävlingarna; Chew med de extra-sensoriska ätspecialiteterna; Drops of God med vininriktningen; och andra som jag [...]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 169 andra följare