Hilda

4 maj, 2012 at 00:22 (Europeiska serier) (, , , , )

Egentligen borde jag läsa alla serier jag köpte på SIS (Stockholms internationella serieffestival) 2012 innan jag skriver om dem, för att kunna gruppera dem på lämpligt sätt, men då skulle jag å andra sidan inte kunna skriva någonting här förrän om en vecka, ungefär. Ergo, det får bli inlägg allteftersom, kluriga & eleganta grupperingar be damned!

Och efter det introt ska jag nu skriva om en serie jag faktiskt inte köpte på SIS utan veckan före, men eftersom förlaget bakom serien ifråga, Nobrow Press, fanns representerat på SIS och dessutom hade serien som ett av sina dragplåster passar den bra här tycker jag!

Från Hildafolk

Hildafolk & Hilda and the Midnight Giant av Luke Pearson är två underbara serier om flickan Hilda som bor tillsammans med sin mor någonstans som mest påminner om den norska fjällvärlden (Pearson själv preciserar det inte närmare än Skandinavien, men för mig känns det som Norge, tveklöst). I det första häftet, Hildafolk, saknas egentlig handling medan vi får följa Hilda på hennes strövtåg där hon stöter på troll och andra konstiga knytt. Det är en alldeles charmant berättelse; det är länge sedan jag instinktivt gillade en serie så mycket som den här. Varelserna är underligt originella, och Pearsons teckningar med de starka och mättade färgerna är suveräna. Häftet i sig känns också väldigt trevligt att hålla i, och när jag såg Nobrow Press andra titlar på SIS blev det uppenbart att det är ett förlag där bokens utformning ligger dem nära hjärtat.

Hilda and the Midnight Giant är splitter ny från tryckpressen, och är mer likt ett klassikt seriealbum med sitt större format, hårda pärmar, och en tydligare historia om hur Hilda och hennes mor blir hotade av en samling osynliga små varelser vars ledare av politiska skäl lovat att ”jättarna” ska jagas iväg. Midnattsjätten finns också med på ett hörn, och Pearson utnyttjar möjligheterna som ges av att skildra en ”normal” jätte, samtidigt som Hilda också är en jätte när hon träffar småfolket.

HatMG varierar layouterna mer än den tidigare serien, med en del väldigt lyckade sidor där jätten verkligen ser gigantisk ut, men på en del sätt är Hildafolk mer lyckad med sitt mindre och personligare format, och mer spännande färgläggning. HatMG är lyckad både tecknings- och manusmässigt, inte tu tal om annat, men den trolska stämningen gör sig trots allt lite bättre i den mer anspråkslösa Hildafolk med sin lösare handling. Om jag bara hade läst HatMG hade jag nog inte haft några invändningar för det är en ruskigt bra serie, men personligen är jag väldigt svag för det fria berättandet à la Hildafolk, som påminner mig om de bästa av till exempel Trondheim och Sfars serier.

Från Hilda and the Midnight Giant

Förutom de två Hilda-serierna har Nobrow Press också gett ut Luke Pearsons Everything We Miss, en bok som jag plockade upp på SIS men ännu inte hunnit läsa. Det verkar vara en mycket annorlunda serie jämfört med dem om Hilda, men om den är i närheten av lika bra kommer jag bli nöjd. För faktum är att de här två böckerna (och framförallt Hildafolk, som sagt) är bland de bästa serierna jag läst i år, utan tvekan, och precis i min smak dessutom med sin sorglösa och suggestiva karaktär, parat med alldeles förträffligt charmiga teckningar :-)

Från Hildafolk

About these ads

11 kommentarer

  1. Sandra said,

    Det känns nästan som det är olika tecknare mellan Hilda Folk och Hilda Giant för jag tycker om den första men tycker den andra ser väldigt otäck och skev ut. Är det pupillerna? Färgläggningen?

  2. Simon said,

    Rundheten kanske? Hilda i Hildafolk har mycket mjukare konturer, och detsamma gäller rätt mycket av miljöerna och de andra varelserna.

  3. boktradition said,

    Gillar färgerna massor, hon påminner mig om Coraline med sitt blåa hår. Alla recensioner där du nämner Trondheim och Sfar känns genast som något jag måste titta på :)

  4. Simon said,

    Tänkte inte på Coraline men det har du rätt i!

    Trondheim & Sfar är nog de bästa nya (för mig alltså…) serieskaparna jag träffat på det senaste åren. De är egentligen ganska olika trots att de samarbetat så mycket, men de är båda gudabegåvade tecknare (framförallt Sfar, men Trondheims lediga stil är bra den med) som dessutom skriver precis lika bra som de tecknar. De är inte i allas smak; jag känner några som tycker att de är normalt är för lättviktiga (Trondheim mer än Sfar), och jag kan förstå det.

    Men själv tycker jag att konsten att hantera en fjäderlätt penna (både manus och teckningar) är något som få klarar av, och knappast någon lika bra som dem :-)

    Om du inte läst något av dem så finns det några bra böcker på svenska som Sfars ”Rabbinens katt” och Trondheims ”Slalom”. Men egentligen (som alla favoriter) skulle jag förstås föredra att du läste en hel bunt serier av dem på en gång, för att se hur bra de egentligen är ;-)

    Faktum är att jag precis i veckan läst om de Kanino/Lapinot/McConey-album av Trondheim som finns på språk jag förstår (dvs svenska och engelska), och de är alltid lika underbara. En sorts fransk Seinfeld (extremt bra dialog om ofta ingenting) med diverse djur i huvudrollerna. Plus skumma monster. Plus mystiska stenar. Plus en perfekt skildrad trevande kärlekshistoria, sådär lite i bakgrunden.

  5. boktradition said,

    Jag tyckte om The Rabbi’s cat och vill väldigt gärna läsa Dungeon-serien. Problemet har varit att att de flesta albumen är slut…men nu verkar samlingsalbum vara gång :) (såg nu iofs att de två första finns på svenska)

    Kanske kan få biblioteket att köpa in Slalom, men de börjar nog bli lacka på att jag aldrig vill låna något som de faktiskt har

  6. Simon said,

    Asch, be den köpa in Slalom ändå; en bok till lär inte skada ;-)

    Jag såg att det skulle komma en amerikansk samlingsbox med Dungeon-albumen ”The Early Years” snart. Mycket bra!

  7. Anonym said,

    Åh så gullig, måste läsa, beställt! :)

  8. Simon said,

    Hoppas du gillar Hilda, men å andra sidan är det nästan omöjligt att inte göra det :-)

  9. Ett mästerverk: Koma « Simon säger said,

    […] del riktigt bra saker, som Ralph Azham, The Singles Theory, Zita bok 2, Scalped, Paris Soirees, Hilda och Salvatore, men baske mig om inte dagens bok är den bästa nya (för mig alltså) serien jag […]

  10. Hilda and the Bird Parade | Simon säger said,

    […] hon sist sågs till i Hilda and the Midnight Giant har hon  flyttat till stan; hon vantrivs eftersom hon saknar naturen och alla oknytt hon umgicks […]

  11. Hilda and the Bird Parade | Serienytt.se said,

    […] hon sist sågs till i Hilda and the Midnight Giant har hon  flyttat till stan; hon vantrivs eftersom hon saknar naturen och alla oknytt hon umgicks […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 180 andra följare