Två rekommendationer: Jerusalem & Goliath

4 juni, 2012 at 23:20 (Serier) (, , , )

Det blir bara lite kort om två serier idag som jag nyss läst och vill rekommendera. Att jag valde att ta de två tillsammans berodde bara på att jag inte hade så värst mycket att säga om dem och därför ville slå två flugor i en smäll, men nu när jag sitter med de två bredvid mig så slår det mig att de faktiskt har en mycket viktig sak gemensamt: Ingen av dem skulle finnas om det inte fanns religioner. Så dagens tema är tydligen (vilket jag inte visste när jag började skriva) kristendom/judendom/islam.

Först en dokumentär av den tillsammans med Joe Sacco mest hyllade reseskildraren inom serievärlden: Kanadensaren Guy Delisle och hans nya bok Jerusalem, en skildring av Delisles ettåriga vistelse i den heliga staden. För en gångs skull är det inte Guy själv som ska jobba utomlands utan hans fru som har ett uppdrag för Läkare utan gränser, och därför blir det mycket berättelser om hur han tar med sina barn runt i Jerusalems olika delar, hur han sitter och skissar det han är intresserad av, hur han handlar. Kort sagt är det en alldeles utmärkt beskrivning av hans vardagliga liv i en stad fylld med konflikter, där nästan allt handlar om olika religiösa grupperingar och deras omedgörlighet att leva tillsammans med de som inte tycker som dem.

Jag gillar Delisles reseskildringar med deras avkopplade stil som låter mig själv komma fram till vad jag tycker. Delisles egna åsikter är ingenting han döljer men inte heller någonting han trycker ner i halsen på mig; ärligt talat har jag mycket mer svårt för den tidigare nämnda Saccos vars serier är betydligt mer politiskt inriktade, ibland nästan pamflettartade. Men jag ska också nämna att jag tycker att Delisle är en överlägsen serieskapare vad gäller timing, teckningar och manus, så jag är knappast opartisk :-)

Alltnog, Jerusalem rekommenderar jag starkt till alla som är intresserade av vad som egentligen händer i staden; en mer objektiv och på något besynnerligt sätt charmig berättelse är svår att hitta. Vad min egen åsikt gäller m a p Jerusalem och vad som hände där vill jag inte säga mycket mer än att jag vill parafrasera Obelix: De är alla galna, religionsfanatikerna!

Efter dokumentären om den pan-religiösa staden Jerusalem är dagens andra serie helt skönlitterär med en bakgrund i gamla testamentet: Goliath av skotten Tom Gauld är berättelsen om Goliath innan hans ödesdigra duell med David. Jag har inte läst någonting av Gauld förut; allt jag vet om honom är att han är en illustratör i skotska dagstidningar, och att han gjort några serier tillsammans med Simone Lia förut som jag nu gärna skulle vilja få tag på, men deras bok Both är tydligen inte längre i tryck :-(

För Goliath är ett litet mästerverk; en sån där bok som jag börjar läsa utan att veta vad det är och som griper tag i mig från början till slut. Gaulds Goljat (som tydligen är det moderna svenska namnet) är en fredlig man som på grund av sin resliga gestalt utses till förkämpe för filistéernas armé, med tanken att ingen ska våga utmana honom. Goljat sitter på sitt berg och väntar på att någon ska våga utmana honom, och det är egentligen allt som händer i boken.

Men hur underbart skildrar inte Gauld det hela! Hans teckningar är zen-liknande i sin stillsamhet, och de sparsmakade dialogerna är lika perfekta de med. Ibland påminner illustrationerna om klassiska barnböcker i sin tydlighet, ibland nästan om träsnitt, och det finns någonting humoristiskt i hur Gauld ritar människor på distans, som små streckfigurer. Det är svårt att göra honom rättvisa i ord eftersom Goliath är en så fantastisk serie, där ord och text flyter ihop på ett sätt som jag skulle önska gällde för alla serier. Historien är givetvis i grunden sorglig (vi vet ju hur det kommer att sluta för Goljat), men det upphöjda lugnet gör att det känns som någonting oundvikligt och därför mer någonting att filosofera om än att sörja över.

Goliath är en uppfriskande upplevelse att läsa med sin påminnelse om hur bra serier det faktiskt görs runt om i världen med ibland minimala medel, av kända och okända serieskapare, och att serierna gyllene tidsålder nog är nu, oavsett vad nostalgikerna kanske säger :-)

PS. Precis nu, när jag just skrivit klart inlägget, ser jag att det finns en till gemensam sak med böckerna: Drawn & Quarterly har gett ut båda två. Och jag som ibland får för mig att D & Q blivit lite trista! DS.

About these ads

4 kommentarer

  1. Sandra said,

    »Men jag ska också nämna att jag tycker att Delisle är en överlägsen serieskapare vad gäller timing, teckningar och manus,«
    Oj, wow, jag visste inte att du tyckte det! Jag är ju ett stort o-fan av honom.
    Gauld gillar jag däremot, har du läst Guardians of the Kingdom som är bra?

  2. Simon said,

    Alltså, kom ihåg att jag menar i jämförelse med Sacco ;-)

    I det stora hela tycker jag Delisle är mycket kompetent utan att vara nyskapande eller ens briljant hantverksmässigt, men när jag tittar på Sacco…

  3. Sandra said,

    »att serierna gyllene tidsålder nog är nu«

    Ja och nja. Vi lever i en jobbig long-tail–period där det som är bra är superbra men utanför mainstream. Det finns så få som kan leva på konstiga konstformer som bordsrollspel, textäventyr osv ändå är dom verk som ändå görs bättre än nånsin.

  4. You’re All Just Jealous of My Jetpack | Simon säger said,

    […] fascinerades av Gaulds bok Goliath förra året; den hade en alldeles egen stämning och en lågmäld humor som jag uppskattade […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 182 andra följare