64 sidor lyx: Paris Soirees

5 augusti, 2012 at 14:10 (Europeiska serier) (, , )

Ibland kan jag inte motstå att köpa böcker som jag kanske inte borde. Det handlar då oftast om en bok jag får syn på som lockar mig enbart med dess utseende; själva innehållet behöver jag inte veta någonting om. Typiska exempel är böcker som Susanna Clarkes roman Jonathan Strange & Mr Norrell vars extremt lockande design jag inte kunde motstå eller Warren Ellis/John Cassadays Absolute Planetary-utgåvor som jag köpte innan jag läst någonting av vare sig Ellis eller Cassaday. I både exemplen visade det sig att insidan motsvarade utsidan: JS&MN är en av de bästa romanerna jag läst de senaste åren, och samma sak gäller Planetary på seriesidan.

Dagens serie, Paris Soirees, skriven av Philippe Petit-Poulet och François Avril och tecknad av den sistnämnde, var faktiskt ännu mer av ett impulsköp eftersom jag inte ens hade sett den fysiska utgåvan innan jag beställde den. Jag fick den rekommenderad av mig via Amazon och mina tidigare inköp, varpå jag gick till Humanoids webbsida och kollade in den. Som jag nämnt tidigare är Humanoids utgivning inte riktigt i min stil men ibland får de ur sig någonting intressant som The Singles Theory, och Paris Soirees såg också ut som om den var i min smak. Enda problemet: 64 sidor för $75, och dessutom enligt beskrvingen en stum serie (inte heller min favorit-typ av serie). Men det såg bra ut, och de recensioner jag skummade igenom var alla lyriska över det fysiska formatet, så varför inte slå till!

En lång introduktion för en kort serie; en serie som antagligen kan läsas igenom på mindre än en kvart. Men för mig tog det ändå tre dagar eftersom jag valde att läsa den på kvällen innan jag skulle somna, och efter att ha läst den första historien (Paris Soirees innehåller 5 berättelser inalles) insåg jag att det vore slöseri att läsa igenom dem för snabbt.

För det här är bra, riktigt bra till och med. Bagateller, javisst, men ack så charmiga sådana. Som titeln utlovar är det nätter i Paris som avses, med allt vad det innebär: Ett besök på en nattklubb som inte blir riktigt som tänkt; en jakt på motsatta könet på en privat fest; en parkväll på stan. Det är verkligen inte några djupa funderingar som ligger till grund för episoderna, utan istället är det en bok där presentationen är allt (även om jag faktiskt gillar manuset också som känns precis lagom lättsamt). Färgläggningen är lika perfekt som teckningarna med sina sparsmakade streck, med ibland en ”normal” färgläggning och ibland sidor som i princip bara innehåller en enda färg, där strecken nästan blir abstrakta innan man ser vad de föreställer. Med en normal utgåva, dvs mindre format och sämre papper (pappret i Paris Soirees är alldeles underbart; matt med nästan kartongkänsla eftersom det är så tjockt att jag upprepade gånger trodde att jag hade hoppat över en sida när jag bläddrade eftersom det kändes som två sidor mellan fingrarna) hade det här varit en underhållande men inte särskilt spännande bok; i det här formatet som serien är gjord för är det ett stort litet mästerverk.

När det gäller en serie som Paris Soirees kan man antingen spendera lång tid med att analysera hur Avril och Petit-Roulet går tillväga för att designen ska bli så genialt enkel, eller så kan man bara kort konstatera att så är fallet och njuta av resultatet. Jag vet att jag inte är så bra på det första så jag nöjer mig med det andra, och för de som känner för att spendera drygt $1/sida på en lyxig fransk seriebok så tycker jag att ni ska göra detsamma :-)

About these ads

5 kommentarer

  1. Cynism i det stora/lilla: Young Albert « Simon säger said,

    [...] lyxiga utgåvor leder ibland till mindre bra köp. För några månader sedan köpte jag Paris Soirees, ett album utgivet av Humanoids i överdådigt format, och jag älskade den. Men tyvärr kan jag [...]

  2. Cynism i det stora/lilla: Young Albert | Serienytt.se said,

    [...] lyxiga utgåvor leder ibland till mindre bra köp. För några månader sedan köpte jag Paris Soirees, ett album utgivet av Humanoids i överdådigt format, och jag älskade den. Men tyvärr kan jag [...]

  3. Ett mästerverk: Koma « Simon säger said,

    [...] Det finns en hel del riktigt bra saker, som Ralph Azham, The Singles Theory, Zita bok 2, Scalped, Paris Soirees, Hilda och Salvatore, men baske mig om inte dagens bok är den bästa nya (för mig alltså) [...]

  4. Through the Walls « Simon säger said,

    [...] har de nu flera riktigt bra översättningar i sin katalog, som The Singles Theory, Koma, och Paris Soirees. Det gör att jag nu är beredd att chansa på böcker från dem som jag inte vet någonting om [...]

  5. The Ring of the Seven Worlds | Simon säger said,

    […] den. Nu hoppas jag bara för egen del att skulle de bara komma med någonting riktigt bra igen, som Paris Soirees eller Koma, och inte bara med ”absolut OK underhållning” […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 166 andra följare