The Crackle of the Frost

16 september, 2012 at 20:12 (Europeiska serier) (, , )

Lorenzo Mattotti är unik. Hans serier ser inte ut som några andra, och varje gång jag börjar läsa någonting av honom tycker jag att han är den bästa tecknaren jag sett. Efter ett tag brukar jag sansa mig och inser att även om hans stil är fascinerande finns det andra som är väl så bra, på sitt sätt. Men att hans teckningar snudd på trollbinder mig kan jag inte förneka!

Skälet att jag skriver om Mattotti idag är att hans bok The Crackle of the Frost nyligen kommit ut på Fantagraphics. Som så ofta förr är det någon annan som står för manus; den här gången är det för mig okände Jorge Zentner som författat en historia om Samuel, en man som gått vilse i livet och inte vet hur han ska ta sig vidare. Hans flickvän övergav honom när han inte ville skaffa barn, och tvånget att träffa henne igen gör att att ger sig ut på en feberaktig resa för få en avslutning innan han kan börja leva igen.

Det kan nog låta lite klichéaktigt som handling, och faktum är att manuset är rätt dåligt egentligen. Det är en svår balansgång mellan en bok som inte håller ihop och en bok som vill förmedla en drömsk bild av världen, och Zentner hamnar tyvärr i den första av dessa två grupper. Framförallt är det när boken plötsligt växlar över till ett möte med sin far som det blir uppenbart att Zentner inte har en stark vision utan snarare inte kan låta bli att bulla upp de alltför vanliga scenarierna när man ska skriva någonting djupt om en människas känsloliv. Det är ett alldeles för abrupt hopp som helt enkelt inte passar ihop med det som skildrats tidigare.

Dessutom är det ibland onödigt drömskt och otydligt; onödigt eftersom Mattottis teckningar är så suggestiva och drömska redan från början att det inte behövs mer av den varan. Paradoxalt lider boken ändå av övertydlighet, där det verkar som om Zentner är rädd för att läsaren inte ska förstå vad innebörden är och därför ser sig tvingad att förklara det. En berättelse i första person ska helst inte innehålla stycken som detta:

Or maybe it was my own life, my life prior to this voyage, that I was nostalgic for? But did I even have a life before this trip?

Jag vet som läsare redan detta; det är precis det boken har handlat om fram till den här punkten. Det är förstås en smaksak, men jag föredrar absolut att om man skildrar en människas inre liv så är det bäst att bara visa vad personen upplever och känner, medan själva analyserandet av vad det betyder ska lämnas till läsaren. Ungefär samma problem som Are You My Mother? led av, alltså.

Det här låter förstås som en bok man inte borde läsa, men jag rekommenderar den ändå starkt. Det beror förstås på Mattotti som är lika vidunderlig som alltid, framförallt när han som här jobbar i färg. Hans pastellkriteliknande (jag vet inte om det är pastellkrita han jobbar med, men för mina hantverksokunniga ögon ser det ut som det) teckningar gör att jag kan överse med manusets brister; jag kan till och med få för mig att det är bra, om jag inte tänker efter lite grann ;-)

Det som är lite synd är att han här följer ett strikt mönster med två rutor / sida, och att boken gärna kunde varit större. Jag skulle vilja se helsidor då och då i storformat, och andra layout-variationer. Men det är smärre klagomål för i övrigt är han i toppform här.

Om man ska köpa The Crackle of the Frost är ett enkelt val: Om man som jag beundrar Mattottis teckningar är svaret ja, och om man inte gör det (eller tycker att även Mattotti behöver ett bra manus för att vara läsvärd) så är svaret nej. Det är synd att inte Mattotti vågar skriva mer själv för de serier jag läst när han svarat för alltihop har alltid haft ett manus som passar till hans teckningar. Jag får ibland känslan att författare som jobbar med honom blir så överväldigade att de tappar bort sig i överambitiösa historier utan styrsel, och liksom The Crackle of the Frost resulterar i en bok där manus och teckningar ter sig som två separata varelser som bara här och där råkar stöta på varandra.

About these ads

3 kommentarer

  1. Sandra said,

    nu är jag broken record, fast: hemsk textning
    gillar teckningarna, inte sett honom tidigare tycker jag

  2. Simon said,

    Mm, textningen är inte så himla upphetsande.

    Har du inte läst några av hans serier i Epix? Gick inte så många där men några stycken var det. Plus att Medusa gav ut ”Eldar”, kanske hans bästa serie.

  3. Sandra said,

    Jo, dom har jag ju läst—kopplade inte ihop dom med det här och mindes inte namnet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 155 andra följare