Giants Beware!

25 september, 2012 at 23:58 (Serier) (, , , )

Jag håller på att gräver mig ner igenom några boktravar med saker jag läst men inte skrivit om, och inser att eftersom det kan ha gått ett tag är jag inte så intresserad av att skriva om dem alla längre. Så tji inlägg om Ted Naifehs Polly and the Pirates (småtrevlig piratserie som påminner lite om Tanith Lees Piratika-böcker, om än för lite mindre barn), Joann Sfars Herr Krokodil är mycket hungrig (mer än bilderbok än en serie, och lika charmigt tecknad och berättad som allt annat av Sfar), Shuzo Oshimis The Flowers of Evil (jag hoppar av efter de första två volymerna av den här mangan; det känns som om den redan börjat gå lite på tomgång, och dessutom är den alltför negativ på ett för mig trist sätt). Men det blir några fler ord om Rafael Rosado (teckningar) och Jorge Aguirres (manus) Giants Beware! eftersom jag gillar First Seconds barnserier och gärna gör reklam för dem :-)

En liten by är så terroriserad av monster och jättar att ingen vågar gå utanför barrikaderna. Åtminstone är det vad som sägs, men den lilla flickan Claudette vägrar gå med på det. Hennes far jagade drakar och jättar så det tänker hon minsann också göra, och ingen ska stoppa henne! Med smålist lurar hon med sig sin lillebror Gaston och sin bästa vän Marie för en tur till jättarna, som om allt går planenligt ska bli ett enkelt byte för henne. Hon har gubevars sitt magiska träsvärd så hur ska jättarna ha en chans?

Giants Beware! är en klassiskt upplagd saga för barn. Huvudpersonerna klarar sig igenom alla knipor med en kombination av idérikedom och tur, och även om det är läskigt på riktigt här och där så är det största delen av tiden godmodigt humör för hela slanten så att man inte behöver vara orolig för att det inte ska gå bra. De tre vännerna krisar när det uppdagas att Claudettes anförda skäl till att de andra två ska följa med inte var helt sanna (lindrigt talat!) men när det kommer till kritan kan de lita på varandra. Vuxna vars roll är att vara oförstående och dryga spelar sin roll till fulländning, medan mer förstående vuxna (och för den delen de flesta monstren) hjälper barnen när det behövs och låter dem klara sig själv när det går bra.

Jag nämnde härovan att Herr Krokodil är mycket hungrig snarast var en bilderbok. Giants Beware! är definitivt en serie men ibland känns det som om Rosado & Aguirre inte är helt vana vid vad det innebär. Rytmen är ibland konstig och känns mer som en tecknad film än en serie. Typexemplet är scener där en snärtig replik ska levereras; i en serie krävs ofta en speciell rytm i rutorna för att få fram poängen, medan en tecknad film ofta fokuserar på framförandet snarare än teckningarna i sådana fall. Här tycker jag att det oftast är den senare typen som används och det är synd för replikerna i sig är det inget fel på, bara framförandet.

Men det är en charmig bok som stannat kvar i minnet; trots att det är snart ett halvår sen jag läste den kommer jag ihåg den mycket väl, och det kan jag sannerligen inte säga om allt jag läser. First Seconds utgivning av originalserier för barn fortsätter att imponera :-)

About these ads

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 172 andra följare