Aurore

17 oktober, 2012 at 11:47 (Europeiska serier) (, )

Ordbilder satsar på europeiska färgalbum igen, och liksom förra gången är det Enrique Fernández som står för innehållet. Hans Den Glädjelösa ön var en trevlig bekantskap med sina skumma djur och sagostämning, och hans nya bok Aurore fortsätter i samma stil.

Aurore är en flicka från ett litet inuit-samhälle som en dag försvinner in i en sagodimension; hennes föräldrar kan inte längre se henne, men själv ser hon dem och dessutom de mytologiska varelser som bebor landet. Den vargliknande varelsen Vokko förklarar för henne att för att rädda sig själv och sina föräldrar i dess sökande efter henne måste hon skriva en sång som visar människans kärlek och respekt för naturens andar. Vad som sedan följer är en saga som allteftersom driver mot ren mytologi, och mot slutet är det inte längre flickan Aurore och hennes föräldrar det handlar om utan det de representerar i sina egenskaper av barnet, fadern och modern.

Precis som i Den glädjelösa ön lyckas Fernandez alldeles utmärkt i sina skildringar av konstiga varelser, även om det den här gången inte finns några lika charmanta varelser som lyckotjuvarna i den tidigare boken. Teckningarna är också lite mindre stela i och med att han släppt lite på perfektionismen, något som är både bra (mindre stelt) och mindre bra (det fanns någonting lockande i att varje teckning såg ut som en plansch förut).

(Från den franska utgåvan; det är svårt att scanna den svenska utan att förstöra den…)

Att berättelsen den här gången är mer av en ren saga är någonting som jag föredrar när der gäller serier som de här. Det verkar som om Fernández är mer intresserad av att förmedla stämningar än av att berätta en spännande historia och i Aurore gör han just det. Poängen  här är inte att få reda på hur det ska gå för Aurore och hennes lilla familj; i början kan det verka så men det här är istället en berättelse som man kan tänka sig att man berättar för ett barn för att förklara varför man bosatt sig just i det här landet på just den här platsen (dvs varför är det ett tryggt ställe att bo på, och varför finns det gott om byten här).

Aurore är en stämningsfullt berättad begynnelse-myt, presenterad på ett inbjudande sätt som jag tror gör den alldeles utmärkt lämpad som godnattsaga en sen och kulen kväll i oktober.

About these ads

1 kommentar

  1. Sagor från Kobrans tid 1: De älskande | Simon säger said,

    […] berättelse där den stora behållningen för min del var i de underfundiga varelserna. Den andra, Aurore, var en mytologi berättelse med inuitiska (inuitska?) inslag. Och SfKt1:Dä är en orientalisk […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 182 andra följare