Frances – Del 3

31 oktober, 2012 at 21:22 (Serier) (, )

Det blir ett mycket kort inlägg idag. Inte för att serien, den avslutande delen i Joanna Hellgrens Frances-trilogi, på något sätt är ointressant; tvärtom är det en serie som jag verkligen tycker om. Men det jag skrev om den första delen gäller i lika hög grad nu: Det är en förunderligt finstämt skildring av diverse människor vars liv flätas samman. I del två och tre får vi också veta mer om Frances föräldrar när handlingen hoppar tillbaka i tiden till innan Frances födelse, och sedan växlar handlingen mellan nutid, Frances föräldrar i dåtid, Frances faster Ada i dåtid, med mera. Aldrig förvirrande, alltid intressant.

Jag är själv förvånad över hur bra jag tycker Frances är. Utseendet är oroväckande likt vad jag tänker på som kliché-Galagomaterial där jag ibland får känslan av att krattiga teckningar premieras av redaktionen, och blyerts-illustrationer förstärker ofta känslan av en serie nedkrafsad sådär lite på en höft. Men så fort jag börjar läsa Frances, och jag läste om de två tidigare böckerna innan jag gav mig i kast med den tredje, försvinner alla sådana känslor. Att det ser ut som sidor från ett ovanligt genomarbetat skissblock ändras inte, men däremot blir det uppenbart att allting, teckningar, manus, blyertsen, de androgyna människorna, passar perfekt ihop: 1+1 = 4.

Berättelsen är också befriande fri från allt vad pekpinnar heter. På samma sätt som årets Urhunden-vinnare Vi håller på med en viktig grej så lyckas Hellgren visa sina huvudpersoner på deras egna villkor istället för hur någon annan (exempelvis författaren) ser på dem och bedömer/värderar dem.

För min del skulle Frances kunnat hålla på länge än. Historien har ett tydligt slut men samtidigt är det här urtypen av en bok där jag vill veta mer om alla personer; mer om vad har de varit med om innan, mer om vad de kommer att vara med om i framtiden. Men jag är också en stark anhängare av slut som lämnar fortsättningen öppen för läsaren så jag ska absolut inte klaga på att Hellgren gör precis det: Avslutar när spänningen är på topp! :-)

About these ads

1 kommentar

  1. Årskrönika 2012: Serierna « Simon säger said,

    […] topplista, men jag skulle ändå säga att det var ett bra år. Serier som Juni, Smålands mörker, Frances och Drivgods var alla mycket bra, och sen har vi alla talanger som trängs i Utopi. Så jag är […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 182 andra följare