En lång, liten besvikelse: Likewise

7 juni, 2009 at 17:02 (Biografiska serier) (, )

Nu har den alltså kommit, Ariel Schrags fjärde och sista del i berättelsen om hennes år på high school: Likewise. Jag har tidigare skrivit om Potential; den täcker hennes tredje år, och den var mycket lovande. Men nu när hennes sista år ska skildras går det inte riktigt lika bra.

Ett problem är att boken helt enkelt är för tjock eftersom materialet inte håller för en så utförlig behandling. Schrag skrev klart manus när hon var 18 år, och tyvärr är det lite av grubblande tonåring med konstambitioner över det hela. I de tidigare böckerna som hon skrev som ännu yngre var det mer pang på, utan alltför mycket grubblerier, och närvarokänslan var total. Men i Likewise är det alltför mycket egna funderingar, och dessutom har hon upptäckt Joyce med hans sönderhackade inre monolog-stil, och det är en stil som kan bli rätt jobbig i längden med en mindre suverän författare än Joyce. Inre monolog à la Schrag:

nerve tap 

Star on, had ”shirt off”, ”we made out”, my best friend wedding bed after, star on sidewalk, neckline, nasty sweater knew better shirt off. hickey on shower night shirt off turned over. light on, an inch above my marking.

(BART): hand on penis?

did you touch him? no.

now nerve tap, gimme.

Och så vidare. Efter ungefär halva boken slutar Schrag nästan helt med att använda den här metoden, men det är lite för sent: Jag har sanningen att säga haft det rätt trist fram tills dess. Lite bättre blir det, men inte alltför mycket; Schrag är så mycket bättre att berätta en rak historia än vad hon visar i Likewise.

Bortsett från att det var intressant att läsa boken som en avslutning på Schrags tid på high school finns det inte så mycket att hämta här, och för den som inte läst någonting av henne tidigare skulle jag avråda från att börja med den här eftersom den inte visar vad hon egentligen kan.

Sen går det förstås inte att komma ifrån att det är ett verk av en 18-åring, och det förlåter en hel del. Men där Schrag tidigare visat upp vad fördelarna med en riktigt ung serieskapare är, med den raka och spontana stilen, visar hon här snarare upp nackdelarna med detsamma, med en alltför ambitiös agenda som hon inte klarar av att utföra.

Direktlänk Lämna en kommentar

Potential

25 mars, 2009 at 20:44 (Biografiska serier) (, )

Dagens ämne: Potential av Ariel Schrag, en självbiografisk bok som får åtminstone mig att bli smått avundsjuk (men inte missunnsam!) på Schrag. Inte för att hennes liv skildras som ett paradis, men för att det är så imponerande hur boken tillkom.

Awkward

Awkward

När hon gick på high school skrev hon ett album varje sommar, som skildrade året som gått; Potential skildrar det tredje året, medan Awkward och Definition täcker de två första (snart kommer den sista delen, Likewise, och det var när jag läste om den som jag plockade fram Potential ur hyllan). Och jag tror det är yttersta få personer som i den åldern lyckas genomföra ett projekt av den här storleksordningen (Potential väger in på 232 sidor), och dessutom göra det så bra som hon.

Så, vad händer då med Schrag under året? Ungefär det man kan misstänka med tanke på att det är en tonåring: Kärleksdramor. Eller för att vara tydligare: Kärleksdramor. Alla kvinnor hon möter är av intresse (i början av året är hon uttalat bi, men hon inser snart att det bara var av rädsla för att sticka ut alltför mycket som hon inte erkänt för sig själv att killar blir hon faktiskt inte kär i), och när hon väl kärar ner sig så är det rejält. Framförallt i början går det med en hiskelig fart, och det är lite ADHD över berättelsen (på ett roligt sätt), men det lugnar ner sig allteftersom.

Definition

Definition

Hon hinner också med att bli av med oskulden; hon tycker inte riktigt att lesbiskt sex räknas för det ändamålet, så hon kommer överens med en killkompis att de ska göra det tillsammans första gången (och enda gången eftersom hennes flickvän visserligen har förståelse för hennes önskan, men att en gång med en kille får vara nog).

Potential

Potential

Visserligen hinner hon inte riktigt klara av saken innan hon fyller sjutton (det är hennes deadline eftersom det låter patetiskt med en sjuttonårig oskuld) eftersom hennes ideliga koll av klockan gör att killen tappar lusten, men några timmar för sent blir det ändå av. Hurra!

Och sen bär det ner i den bottenlösa depressionen när det inte fungerar med flickvännen, men Schrag lyckas hela tiden förmedla den dubbla bilden av att det visserligen verkligen är på allvar för henne själv, men det kommer ändå att gå över; de flesta tonåringar har bra läkkött. Det är styvt skildrat, speciellt med tanke på att serien är skriven så nära inpå händelserna.

Schrag är inte världens skickligaste tecknare, men jag gillar hennes stil; den inbjuder till läsning. Potential är betydligt bättre tecknad än hennes tidigare serier (inte så konstigt med tanke på hennes ålder), och samma progression märks i boken själv: De sista sidorna är märkbart annorlunda än de första.

Och i april kommer som sagt den sista delen. 400 sidor är det, så det har tagit henne några år att bli klar med teckningarna även om manuset är klart sedan länge. Jag lär återkomma med en recension av den, så fort jag fått tag på den.

Likewise

Likewise

Direktlänk 1 kommentar

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 180 andra följare