25 år senare: Resande med vinden, andra delen

28 mars, 2010 at 00:49 (Europeiska serier) (, , )

Idag blir det en serie som är viktig för mig: Resande med vinden var en av de allra första serierna jag läste som jag insåg inte var avsedd för barn. Jag hade läst en hel del andra vuxenserier innan men utan att tänka speciellt på vem de var tänkta för, men Resande med vinden var så uppenbart annorlunda att det var omöjligt att inte tänka på det: Serien tvekade aldrig att visa upp precis vad som hände, oavsett om det var en mycket grafisk bild av hur det ser ut när en sjömans hand slits sönder i en olycka, eller när någon av de kvinnliga huvudpersonerna saknar kläder (vilket händer alltsom oftast).

Lustigt nog valde Carlsen att inte märka albumen med Serier för vuxna som man gjorde i en del andra fall; jag kan såhär i efterhand inte riktigt förstå varför exempelvis Tardi och Lauzier klassades som sådana medan Bourgeon inte gjorde det. Eller så var det så att redaktörerna på Carlsen verkligen menade riktiga vuxna, för medan Tardis serier nog är lite i torraste laget för unga tonåringar är Bourgeons desto saftigare.

Skälet att jag idag läste om Resande med vinden är att jag i veckan fick hem de två nya albumen i serien där Bourgeon avslutat historien om Isa, den klarast lysande stjärnan i de tidigare albumen. Böckerna är på danska eftersom inget svenskt förlag har nappat på att ge ut dem, men danska kan jag pallra mig igenom så gott som utan problem när det behövs :-)

För att komma in i serien igen läste jag först de fem gamla albumen, och det var en huvudsakligen trevlig upplevelse. Nog finns det mer naket än som egentligen behövs för manusets skull, och det är svårt att ta Isa och hennes väninna Mary som realistiska kvinnor från 1700-talet med tanke på hur moderna de är i sitt sätt att tänka, men jag kan inte undgå att dras med i historien. Språket är framförallt i början lite knöligt och ibland känns det som om Bourgeon inte har helt koll på sin egen handling, men det gör inte så mycket eftersom Isa är så intressant i sig. Hennes frihetslängtan är enormt stark, och i de senare albumen förstärks temat av hennes närkontakt med slavhandeln. De andra huvudpersonerna blir gradvis mindre viktiga och de blir mer av tvådimensionella karaktärer som bara är till för att kontrastera mot Isa.

Och teckningarna är mästerliga. Varje gång någon skriver om Bourgeon så påpekas det att han tidigare jobbat med glasmålning så det är väl lika bra att jag också gör det; hans färgläggning här är underbart vacker och mycket personlig. Linjer hanterar han också bra men det är ändå hans starka färger jag minns.

De gamla albumen har ett värdigt slut, och därför blev jag lite orolig när jag hörde att han skulle göra en fortsättning. Tjugofem år är en lång tid mellan böckerna, och jag var inte säker på att Bourgeon skulle klara av att hålla samma höga kvalité som tidigare.

Och tyvärr besannades farhågorna, åtminstone delvis. De nya böckerna, Barn af Kaimantræet, tar plats 80 år efter de tidigare och har en ramberättelse som utspelas under amerikanska inbördeskriget, där vi får följa Isas barnbarnsbarn Zabo när hon flyr undan striderna till sin gamla släkting. För Isa är fortfarande vid liv och bor vid en plantage ute i Mississippis sumpmarker. Väl framme berättar Isa sitt livs historia för Zabo, med början där de gamla albumen slutade.

Problemet är inte att manuset är dåligt. Det är onekligen ett helt annorlunda slags manus med en mycket mindre dramatisk handling än det tidigare. Där de tidigare böckerna närmast svämmade över av text för att få med all handling är det här betydligt mer sparsmakat men det är inget fel med det. Istället är det skildringen av Isa som stör mig. Det var mycket mer spännande att inte veta vad som skulle hända med Isa efter att de gamla böckerna hade slutat så öppet, med en Isa som äntligen var fri från både ansvar och samhällets krav, än att få läsa om hur det gick med det. Ett anti-klimax, för att tala klarspråk. Hade Barn af Kaimantræet varit en helt ny serie med nya personer hade jag tyckt bättre om manuset, utan tvekan.

Ett annat problem är att jag personligen tycker bättre om Bourgeons äldre teckningar. De nya är på en del sätt skickligare men han har också övergått till att använda tuschet mer än färgerna och det är lite sorgligt. Teckningarna av sumpmarkerna är nog så eleganta men jag saknar glöden som fanns när han illustrerade livet ombord segelfartygen; serien fick sitt namn eftersom det mesta utspelades till havs i de äldre serierna men här håller sig alla på landbacken. Trots det är teckningarna här bland det allra bästa man kan se i serieväg i den lite mer realistiska stilen, och sin känsla för färg har Bourgeon kvar även om han inte tar ut svängarna lika mycket längre.

Det är långt ifrån en dålig serie men den förlorar på att jämföras med den äldre versionen. Om än inte perfekt är originalet ändå så mycket mer fantasieggande, så jag hade verkligen föredragit att Bourgeon skrivit en serie utan anknytning till den ursprungliga Resande med vinden. Kontentan är att jag är glad att Barn af Kaimantræet finns att läsa men att jag kanske inte kommer läsa om den bara för att jag läser om Resande med vinden i framtiden :-)

Direktlänk 5 kommentarer

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 177 andra följare