En barbarisk nytolkning: Wood & Cloonans Conan

29 februari, 2012 at 00:28 (Serier) (, , )

Alltså, tolkningen är inte barbarisk, men ämnet ;-)

För jag vet inte vilken gång i ordningen har Conan nystartats som serie; det känns som om han funnits med i serievärlden betydligt längre än vad han faktiskt gjort (han dök först upp hos Marvel i början på 70-talet). Inte för att jag var med då, men redan första gången jag läste en serie med honom passade han så självklart som seriefigur att jag var övertygad om att han varit med hur länge som helst. Han brukar också locka fram det bästa hos de som gör serier om honom: Utan att någonsin ha tillhört det riktiga toppskiktet bland mainstream-serier har så gott som alla Conan-serier åtminstone varit läsvärda. Till och med under de allra mörkaste erorna på Marvel gick Conan att läsa!

Nuförtiden är det Dark Horse som har rätten att ge ut Conan-serier, och den här gången är det ett för mig lite oväntat par som ligger bakom: Brian Wood & Becky Cloonan, mest kända för de två volymerna av Demo. De har också gjort en del serier tillsammans med andra; Woods Northlanders är en pågående Vertigo-titel som utspelas under vikingatiden som jag gillar det jag läst av den, men jag kom aldrig in i hans DMZ; Cloonan har jag egentligen bara läst just Demo av, men jag var å andra sidan väldigt imponerad av hennes skicklighet där. Så en utmärkt tecknare och en manusförfattare som visat att han kan skriva om vikingar o dyl lät lovande :-)

Och faktiskt, första numret som kom ut alldeles nyligen visade sig vara precis det: Lovande. Det är ett snabbt action-nummer, där det egentligen inte hinner hända så mycket mer än att Conan tvingas fly från en hamnstad, och väl ombord på en båt som tar honom därifrån för han höra talas om Bêlit, den vackra men grymma sjörövarkaptenen som härjar i farvattnen däromkring. Gissa om hon dyker upp?

Efter bara 22 sidor går det såklart inte att säga så värst mycket om hur  serien kommer utveckla sig, men det går att fastslå dels att Wood berättar flyhänt och elegant presenterar de framtida huvudpersonerna, utan att det känns krystat, och att Cloonans version av en ung Conan är klockren. Glimten i ögat, karisman, allt som han ska ha finns där, och det är förbaskat skönt att han istället för att se ut som en muskelstyv bodybuilder istället har mer av utstrålningen hos en panter; muskler finns där, men ännu mer smidigheten.

En riktigt trevlig start, och det kan nog bli 25 trevliga nummer av det här, med lite tur (det är så många nummer Wood sagt att han tänkt sig).

Direktlänk 18 kommentarer

Diverse gör Hulken: Strange Tales

4 april, 2010 at 18:00 (Superhjältar) (, , , )

Arbetsresor följt av påsk -> inga recensioner på ett tag, men nu är jag hemma igen och har hunnit läsa en del. Först ut blir Marvels mini-serie Strange Tales från i fjol som nu finns i samlad form.

För den som inte vet vad det var för en mini-serie så handlade det om att släppa lös indie-artister på Marvels vanliga figurer. Alltså kan man läsa serier som Stan Sakais version av Hulken i samurajernas Japan, James Kochalkas version av Hulken som en något naiv flanör, Peter Bagges version av Hulken som en kvinnotjusare (eller snarare hur kvinnor tjusas av honom för hans animaliska charm), och faktiskt en hel del icke-Hulken också :-)

Med andra ord någonting som påminner mycket om DCs moderna Bizarro-böcker där DCs hjältar istället skämtades med. Ingenting allvarligt, allt är bara på skämt.

Men tyvärr är det inte så roligt, och så gott som alla serierna är bagateller som glöms bort så fort jag läst dem. Visst är det småskoj att se Matt Kindts använda sin teknik från Super Spy i sin serie om Svarta Änkan, eller för den delen Becky Clooan ta sig an Namor, men det blir aldrig något riktigt lyft. Återigen, precis som med DCs böcker saknas det där lilla extra som överraskar; det finns ytterst få serier här som avviker från det jag förväntar mig när jag börjar läsa.

Några få undantag finns där jag kommer ihåg serierna utan att titta i boken. Jasons lilla Spindelmannen-serie känns som om den skulle kunnat varit med i hans böcker där han skildrar masskulturella figurer som Darth Vader. Peter Bagges två långa bidrag (som tecknades för flera år sedan, men bara Spindelmannen-serien publicerades då medan hans Hulk placerades i arkivet) är kanske inte så värst roliga men ändå värda att läsa, om inte annat så för teckningarnas skull, även om det hade blivit bättre serier om Bagge fått ta ut svängarna betydligt mer à la tidiga Hate. Och Kochalka, som är en tecknare som vanligtvis lämnar mig iskall, lyckas faktiskt med en sorts Buster Keaton-humor få mig att le med Hulk vs The Rain.

Men det är alldeles för få sidor för att göra boken köpvärd, och det är typiskt att de serier som jag ändå fastnade för egentligen inte hör hemma i antologin: Jasons bidrag hade kunnat vara kopierat från hans vanliga album, som sagt (men OK, serien är gjord för Strange Tales så den måste nog räknas trots allt); Bagges serier var som sagt gjorda som one-shots i början av 2000-talet; Kochalkas serie publicerades ursprungligen i en underground-bok som drev med Marvels serier.

Ett sant Marvel-fan har nog roligare än jag hade; jag misstänker att en del av anspelningarna går mig förbi. Dessutom känns det lite dyrt med $30 för < 200 sidor, så även om man vill ha boken skulle jag rekommendera att man väntar till i augusti då soft cover-versionen dyker upp.

Härnäst: Kommer slutet på Urasawas Pluto motsvara mina förväntningar? Jag har precis kommit hem med nummer 8 så jag har ingen aning, men lita på att jag kommer läsa den ikväll!

Direktlänk 1 kommentar

Superkrafter i det tysta: Demo

13 mars, 2010 at 19:44 (Superhjältar) (, , )

Det är lite ont om nya intressanta serier just nu (den vanliga nedgången efter julmånaden) så därför har jag istället läst om en del äldre serier på sista tiden. Så ock idag, men den här gången med en serie som ändå är aktuell: Demo, skriven av Brian Wood och tecknad av Becky Cloonan.

Aktualiteten kommer sig av att vol 2 av Demo precis börjat komma ut, men jag har bara läst vol 1, dvs de första 12 numren. Inte för att det gör någonting eftersom Demo är en samling fristående berättelser utan en övergripande historia, så det är bara för den nyfikne att hoppa in varsomhelst och börja läsa.

Jag har förut skrivit om Woods serie Local och Demo påminner väldigt mycket om densamma: Liknande karaktärer, liknande teckningar (mer om det senare), och liknande stämning. Det finns förstås skillnader; den mest uppenbara är att i Demo handlar historierna om ungdomar med superkrafter medan Local håller sig helt på det realistiska planet. Men skillnaden är en chimär: I de senare historierna i Demo superkraftdelen mer eller mindre helt eliminerad, och även i de tidigare är de bara där för att ge historien en liten push i starten, en typisk MacGuffin med andra ord.

Istället ägnar sig Wood åt att berätta historier om människor på drift, utan en fast grund i tillvaron. En del av dem har ett jobb men de är alla på väg någon annanstans, utan att egentligen veta var. I en del av historierna får vi veta (eller åtminstone kan vi ana) vartåt det barkar, men andra slutar mitt i, där varken vi läsare eller personen i berättelse har en aning om hur livet kommer att utveckla sig.

Det är bra historier, men som alltid med samlingar av korta berättelser kan jag bli en smula övermätt. Jag läste igenom hela boken i två sittningar men jag borde nog ha dragit ner på tempot. Även om Wood varierar sig med den äran blir det ändå lite same ol’, same ol’. Och det är synd för det här är en stark bok.

Och då har jag ännu inte skrivit om Cloonans teckningar som kanske är ännu vassare än Woods manus. Vad än historien handlar om så anpassar Cloonan stilen till just den historien. Ibland blir det tungt med mycket kolsvarta partier som i One Shot, Don’t Miss, den kanske bästa episoden av dem alla om en amerikansk soldat i något som liknar Irak, ibland blir det lätt och luftigt à al Scott Pilgrim, och ibland blir det manga-stil (både shoujo och shonen). Så om Wood då och då upprepar sig en smula gör Cloonan det aldrig; hon håller stilen rakt igenom.

Så en smaklig blandning av indie-serier med en nypa superhjältar. Jag kommer absolut att läsa volym 2 också, men då ska jag ta det lite lugnare och inte hälla i mig allt i ett svep :-)

Direktlänk 4 kommentarer

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 180 andra följare