Lapham gör zombieserier (dåligt): Crossed – Family Values

21 mars, 2011 at 15:11 (Serier) (, , )

Jag ligger lite efter med recenserandet så nu blir det några kortare uppdateringar för några serier jag läst de nyare delarna av: En mycket bra, en som blivit bättre efterhand, och en riktigt usel. För att bli av med den urkiga serien tar jag och börjar med den…

När jag läste Garth Ennis serie Crossed för ett år sedan blev jag rejält besviken när jag fann en extremt våldsam och osmaklig serie, helt utan den egendomligt burleska finess som Ennis kan få till när han anstränger sig. Crossed frossade i människor / zombier (OK, enligt Crossed är det människor som fått någon smitta, men zombier är det enklaste att kalla dem) som alla gjorde sitt bästa i att chockera så mycket de bara kunde, och Ennis förmåga att skildra personer jag bryr mig om och  hans humor fanns det bara någon enstaka glimt av, om ens det.

Så fråga mig inte varför jag fick för mig att läsa uppföljaren Crossed – Family Values; mitt enda försvar var att författaren den här gången var David Lapham som liksom Ennis brukar kunna skriva, och kanske skulle han lyckas bättre.

Men istället blev det faktiskt ännu sämre, vilket är en bedrift i sig.

Till zombier som attackerar/våldtar/lemlästar allt vad de ser får vi nu en liten charmig historia om en gudfruktig man som våldtar sina döttrar, gör dem barn, och smittar dem med zombiesmittan, skyllandes allt på sitt uppdrag från Gud men egentligen är han förstås bara ett slemmigt äckel. Överlag är incest-temat starkt här, där förutom den trevliga pappan vi också får se mamman som när hon blivit smittad omedelbart ger sig ut på jakt efter sina söner. Allt är elände, och givetvis kan inte Lapham låta bli att få sin huvudperson, Adaline, att fundera på om inte människor som hennes far egentligen är värre än de smittade. Djupa filosofiska resonemang, not.

Tji tröttsamt våld, istället en harmonisk familjebild

Att sen tecknaren Barreno lyckas med att bli ännu stelare i stilen än Burrows var i den första delen gör varken från eller till i den här sörjan.

Förlaget Avatar visar i och med Crossed – Family Values att de fortfarande är ohotade i sin ställning som utgivaren av de absolut sunkigaste serierna i USA, trots en del stora namn i sitt stall. Yuck!

Direktlänk Lämna en kommentar

Garth Ennis gör zombieserier (dåligt): Crossed

20 april, 2010 at 23:44 (Serier) (, , )

En till Garth Ennis-serie, och tyvärr en till misslyckad sådan. Jag hade helt missat att Ennis höll på med en zombie-serie så jag hade ingen aning om vad för slags serie Crossed var när jag köpte boken i helgen. Det var lite oroväckande i sig eftersom jag borde hört någonting om den ifall den var bra, och än mer oroväckande var det att förlaget var Avatar som gett ut några av Ennis mindre bra saker som exempelvis Streets of Glory.

Zombier alltså, även om de aldrig kallas för det i den här strax-efter-katastrofen-serien. Här är det frågan om den moderna zombien, dvs den som är snabb och (relativt) smart. Ennis har uppdaterat dem en smula i Ennis-stil, så istället för att bara vara ute efter att bita/äta upp andra människor vill de här kreaturen också plåga sina offer så mycket de bara kan, och när människor saknas så roar de sig med att tortera varandra istället.

Men i övrigt är det klichéartat så det sjunger om det: Vi får följa en liten grupp människor som försöker klara sig så gott det går; då och då ger någon av dem upp alternativt blir zombiefierad varpå han/hon måste dödas av någon i gruppen under allmän depression; de som försöker behålla sin humanitära inställning går garanterat åt medan de som helt kopplar bort könslorna har en chans att överleva; och så vidare.

Med andra ord samma story som skrivits många gånger förut. Och det behöver inte vara något fel; Ennis historier är ofta inte särskilt originella men de är ändå underhållande tack vare hans förmåga att krama det gottigaste ur klichéerna och att berätta om intressanta personer. Men här saknas helt den extra kryddan som Ennis brukar lägga till, och hela serien känns rejält avslagen. Jacen Burrows teckningar är rätt stela och okänsliga och lyfter inte heller de serien.

Och sen finns förstås elefanten i rummet: Kritiker- och läsarsuccén The Walking Dead som gjort allting Crossed försöker göra tidigare och mycket bättre, med personer jag bryr mig om på riktigt och vars öden därför berör mig så mycket mera. Människorna i Crossed passerar förbi utan att sätta några avtryck vilket gör att de hemska sakerna de utsätts för bara känns rått och spekulativt istället för gripande.

Crossed ska tydligen bli en film om allt går enligt planerna, och jag hittar en hel del artiklar på nätet som uppskattar serien för dess nattsvarta atmosfär och extrema våld. Men för min del, och det säger jag som en som brukar gilla Ennis, tycker jag att det här är en av hans sämsta serier; den känns lat, som om den vore skriven med hjälp av minsta motståndets lag där den enkla lösningen alltid valts, och Ennis slarvar dessutom med detaljerna och gör sig aldrig besväret att ens presentera en del av människorna vi får följa vare sig när de ansluter till gruppen eller när de avpoletteras. Zombie-diggare kan nog läsa Crossed med nöje men annars bör man undvika den.

Direktlänk 6 kommentarer

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 167 andra följare