McKeansk erotik: Celluloid

24 september, 2011 at 10:50 (Serier) (, , )

Jahapp, Dave McKean har släppt en ny bok. Och trots min skepticism mot McKean som serieskapare har jag alltså köpt boken Celluloid. För att ytterligare öka min misstro mot den är det dessutom en erotisk serie, en genre som inte precis brukar utmärka sig för sin höga kvalité. Goda odds för att jag skulle bli missbelåten med andra ord!

Och ser man på, boken visade sig vara precis det jag förväntade mig. Det vill säga:

  • Eftersom det är McKean som står för teckningarna är det givetvis mycket styvt gjort, rakt igenom. Allteftersom bokens skildring av en kvinna som fantiserar/leker med sig själv/drömmer (mer om handlingen längre ner) framskrider blir McKeans tolkningar alltmer abstrakta, och han kastar sig mellan olika stilar. Rena pennstreck, målningar, foto-collage; vilken arbetsmetod han än använder ser det hela tiden förbluffande bra ut. Själv föredrar jag honom när han ligger ganska nära Photoshop-redigerade foton, med den för honom rätt typiska mättade brun-orangea färgskalan, men han behärskar som sagt andra tekniker väl så bra.
  • Eftersom det är McKean som står för manuset är det givetvis mycket abstrakt, och så långt från en vanlig handling man kan komma. Vad som egentligen händer den kvinnliga huvudpersonen kan man fundera över. Länge. Det allra enklaste sättet att beskriva boken är att den handlar om en kvinna som kommer hem på kvällen och sen fantiserar om sex. Med hjälp av en filmkamera. Antagligen.
  • Eftersom det är en erotisk serie med höga konstnärliga ambitioner (det är ju McKean som står bakom) så visar den sig givetvis vara ungefär lika upphetsande som Rapport. Det är förstås extremt personligt vad man tycker är lyckad erotik, men när det blir så abstrakt och svårförståeligt som här fungerar det åtminstone inte alls för mig; det är så långt från erotik och sex i det verkliga livet att den inte spelar någon roll hur grafisk McKean ibland är (och ja, erigerade penisar i bild förekommer, för den som vill veta graden av explicitet).
  • Återigen, eftersom det är en erotisk serie med ambitioner har den mycket lite text. Det är på sitt sätt att föredra framför den mestadels misslyckade poesin i en del av McKeans andra serier, men jag kan inte låta bli att tycka att det är dyrt med 232 sidor för $35 när boken bokstavligen tog mindre än 10 minuter att läsa. Ibland kan det vara så att en ordfattig serie är värd det höga priset, om jag till exempel anser att sidorna är värda att studeras länge, men trots McKeans tekniska skicklighet är det här inte en bok som lämpar sig för den typen av studier; den är tydligt gjord för att läsas snabbt, för att jag som läsare ska komma in i den drömska känslan som jag tror McKean vill förmedla. Lyckligtvis köpte jag boken för betydligt mindre än det rekommenderade priset, men jag vill bara förvarna eventuellt andra köpare om det hela.

Kort sagt är det här en rätt misslyckad bok; om någon skulle vilja hitta ett exempel på en överdrivet pretentiös seriebok som försöker vara Konst är Celluloid ett alldeles ypperligt val. Nästa serie, tack!

Direktlänk 4 kommentarer

Ack så skickligt: Dave McKeans ”Pictures That Tick”

25 januari, 2010 at 10:33 (Europeiska serier) ()

Det är några dagar sedan jag skrev någonting här. Det beror dels på att det blivit en trave med romaner (Fred Saberhagens Berserker – njae; L M Montgomerys Anne på Grönkulla (som jag pinsamt nog inte läst tidigare) – bra; Steve Sem-Sandbergs De fattiga i Łódź – mycket bra), men dels på att jag läste Dave McKeans Pictures That Tick, och det var inte en lätt bok att komma igenom…

Jag tycker om McKean som illustratör; hans omslag till diverse serietidningar och hans barnboksillustrationer är alla mästerliga. Men jag är betydligt mer kluven till hans serier som tenderar till att antingen kännas som bilder med insprängd text, som Arkham Asylum, snarare än mer helgjutna serier där text och bild smälter samman, eller till lite väl abstrakta serier som svävar ut i intet, som delar av Cages.

Och Pictures That Tick ändrar inte på min åsikt. Det är en samling med korta historier, där varje serie också har en liten text där McKean berättar om bakgrunden. Som ett smakprov är här vad McKean skriver om Black Water:

moved to kent

the isle of oxney

the military canal

herons

just a thought

like a note to myself

drawn in a day [off]

left unfinished until now

always liked the fish

Så går det på, serie för serie, och serierna uppfyller väl vad introduktionerna lovar. Jag kan inte låta bli att likna det vid tonårsjuvenila försök till poesi; problemet med att sikta så högt som McKean gör är att om försöket inte lyckas så blir det ett platt fall som heter duga.

Det är inget tvivel om att McKean är en gudabenådad tecknare, och flera av serierna här ser enormt bra ut oavsett vilken teknik som används. Jag hade tänkt skriva mer om Pictures That Tick men just nu inser jag att det nog inte behövs eftersom jag egentligen inte har mer att säga än det jag redan sagt: En mycket vacker bok, väl värd att titta i så länge man ignorerar texten.

Som sagt, det tog ett bra tag att komma igenom den här boken. Men under tiden läste jag en hel del andra serier också (det behövdes för att få ork att fortsätta), så härnäst blir det lite mer lättläst lektyr, men inte nödvändigtvis lättsam.

PS. Ett undantag finns: Den avslutande historien, his story, är betydligt bättre än de andra. Här fungerar plötsligt text och bilder tillsammans, och när det gör det blir det smärtsamt uppenbart hur bra McKean skulle kunna vara om det bara ville sig. DS.

Direktlänk 4 kommentarer

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 173 andra följare