Incidents in the Night

18 augusti, 2013 at 23:36 (Europeiska serier) (, )

Incidents in the Night cover

Ser man på, det trodde jag knappast skulle hända! Att någon skulle översätta David Bs Les Incidents de la Nuit till engelska alltså, för även om det är en hans mest kända serier trodde jag den kanske var lite för gammal och lite för underlig, åtminstone av det lilla jag visste om den. Men det lilla förlaget Uncivilized Books har gett sig på den och resultatet är en mycket trevlig inbunden bok som påminner en hel om exempelvis Black Paths och The Armed Garden vad gäller utseende.

Incidents in the Night är en fascinerande blandning av dröm och verklighet. I hans Nocturnal Conspiracies kunde vi följa serieversioner av David Bs drömmar men den här gången är det mer svårdefinierat. Inspiration från drömmar ingår, men det finns också en tydlig handling där författarens alter ego efter en dröm börjar söka information om en besynnerlig tidskrift grundad på 1800-talet med samma titel som boken. Men verkligheten han rör sig i är lika drömlik som hans drömmar, och resultatet är någonting som på samma gång påminner om Borges, Auster och andra författare som leker med vad litteratur egentligen är och hur författande och fiktion kan flätas samman.

Boklådorna David B uppsöker är precis så underbart oändliga som man skulle kunna önska sig, med årslånga expeditioner på jakt efter försvunna böcker, men efterhand börjar det smyga sig in allvarligare inslag. Dödsängeln Azrael är på jakt efter den gamla tidskriftens grundare Travers (som lyckats undkomma sex gånger och därför fortfarande är vid liv, trots sin ålder), och Travers själv visar sig vara en Napoleon-mystiker: Napoleon ska en dag komma åter och erövra världen åt Frankrike. Babylonska gudar, konspirationer, ansiktsmasker, offerritualer och annat finns det också att läsa om.

Incidents in the Night - Dödsängeln

Det är en svårrecenserad bok; inte för att den är svårläst för precis som det mesta andra av David B flyter läsningen på bra, men för att den är så ogripbar, så undanglidande i vad den egentligen vill berätta. Det gör den inte dålig mennslan efter att ha läst klart den är exakt som att vakna upp efter en stark dröm, då mannner att det man upplevt var viktigt och fundamentalt men utan att det går att förklara varför man är så säker på det.

Sen för egen del är de partier jag tyckte allra mest om ändå de som David B redan tidigare visat att han är så bra på: De delar där han återberättar gamla myter, den här gången från bland annat från Babylonien, är suggestiva och samtidigt kusliga trots att de saknar skrämmande inslag. David Bs teckningar och berättarstil är perfekta för sådant men det är ingen nyhet; själv tycker jag fortfarande att den bästa boken jag läst av honom är The Armed Garden med de fantastiska sagorna :-)

Incidents in the Night - Gudar

Direktlänk Lämna en kommentar

Best of Enemies

24 oktober, 2012 at 21:30 (Europeiska serier) (, , )

Eller för att använda den fullständiga titeln, Best of Enemies – A History of US and Middle East Relations – Part One: 1783-1953. Pust!

Med en så lång titel skulle man kunna tro att Jean-Pierre Filiu (manus) och David Bs (teckningar och manus) bok utgiven på engelska av SelfMadeHero var en tungläst rackare, men det är inte så farligt med den saken. Istället är den en löst berättad historia om USAs relationer med länderna i Mellanöstern (som titeln utlovar) men även med andra nordafrikanska länder. Det är fakta för hela slanten så i praktiken är det en historiebok i serieformat där man valt att skriva om just de episoder som man varit intresserad av istället för att försöka täcka in allting.

De fyra kapitel-namnen förklarar nog ganska bra vad det handlar om:

  1. An old story: En introduktion som innehåller en kort version av berättelsen om Gilgamesh och Enkidu, med invävda moderna hänvisningar till exempelvis Abu Ghraib.
  2. Piracy: Det intressantaste kapitlet som redogör för Barbareskstaternas historia och hur USA blev inblandat. Mycket nytt för mig och fascinerande läsning; jag har egentligen haft mycket dålig koll på vad Barbary Coast egentligen var för ett område och varför det förknippas med pirater.
  3. Oil: Hur oljefyndigheterna fick USA att intressera sig mer för området.
  4. Coup d’État: Hur USA hjälpte shahen av Iran till makten.

Som synes en blandad kompott.

Och ärligt talat alltför blandad. Visst var jag intresserad när jag läste boken och som sagt är den inte så tung att ta sig igenom, men det hoppas alldeles för mycket fram och tillbaka, och det finns inte mycket personlig känsla i manuset. Det finns heller inte mycket som håller ihop det hela som en bok, och jag hade fått ut precis lika mycket av exempelvis Piracy-kapitlet om jag läst det som en fristående berättelse.

Det saknas en röd tråd som gör att jag kan följa hur USA förhållit sig till området och hur detta förändrats över tiden. Visst skulle det gå att hävda att det räcker att göra enstaka nedslag i historien och att dessa i sig visar hur USA uppträtt och förändrat sig, men åtminstone den här gången har Filiu och David B misslyckats med det.

Så ett manus som hade behövts arbetats mer på för att förtjäna att kallas en bok; som det nu är är det nog bättre att tänka på Best of Enemies som en samling kortare berättelser med ett visst gemensamt tema.

Däremot är David Bs teckningar bra, som alltid. Nu har jag läst flera serier av honom som utspelar sig i samma geografiska område (som The Armed Garden) och hans stil passar förträffligt till det. Här märks det tydligast i Piracy-kapitlet och i de mer sagoliknande delarna av kapitel 1 hur bra han är när han får jobba med rätt material, men tyvärr är som sagt alldeles för mycket av den här boken ett ganska trist rabblande av fakta som David Bs aldrig så uppfinningsrika teckningar inte kan rädda. Så det är inte en helt igenom dålig bok, men det är frågan om de bra delarna uppväger de mindre bra :-/

Direktlänk 2 kommentarer

Italiensk anarki: Black Paths

7 november, 2011 at 21:46 (Europeiska serier, Serier) (, )

Det är inte var dag jag upptäcker ett för mig nytt serieförlag, men häromveckan så hände det. Det var i samband med att jag tipsade om att förlaget SelfMadeHero hade gett ut en trevlig utgåva av Inkalen; jag fick syn på boken på SF-bokhandeln här i Stockholm när jag senast tittade in där. När jag kom hem var jag lite nyfiken på förlaget: Varför hade jag inte sett Inkalen i någon av seriebutikerna innan dess?

Lite googlande och det visade sig att det engelska förlaget inte bara hade gett ut Inkalen utan också ett antal andra intressanta serier, varav inte en enda har varit synlig i seriebutikerna. Med andra ord, ett förlag som antagligen inte listar sina böcker vare sig via Diamond (den stora amerikanska seriedistributören) eller via någon annan av de som butikerna beställer ifrån. Så det blev till att beställa deras böcker på nätet, sight unseen, och nu har de droppat in här. Lite kortfattat så ser alla mycket aptitliga ut (jag beställde fyra), så det blir en del recensioner av dem de närmaste dagarna :-) Först ut: Black Paths av David B., som jag öste beröm över häromsistens för hans The Armed Garden.

Black Paths utspelar sig i den italienska staden Fiume (nuvarande Rijeka i Kroatien) strax efter första världskrigets slut. Poeten, manusförfattaren, futuristen och ex-soldaten Gabriele d’Annunzio har tagit över och utropat en fristat där han själv är diktator (Duce), och hans styre är minst sagt kaotiskt. Han planerar att göra revolution mer eller mindre överallt utrustad med bepansrade tåg fyllda med soldater och konst, han ber Italien skicka alla mentalpatienter de har eftersom han vill ha dem som kreativa rådgivare, han förklarar att musik är grundpelaren i den nya staten, han håller långa eldande tal inför massorna från en balkong, han delar in staten i tio olika ekonomiska delar där nio är av vanlig typ (som jordbruk, läkare & jurister, osv) medan den tionde ska bestå av ”överlägsna individer” (som poeter, hjältar och övermänniskor).

Kort sagt är d’Annunzio en anarkistisk galning som dessutom förebådar Mussolini och hans fascister, som några år senare ska ta makten i Italien och som anammade många av d’Annunzios idéer om hur man härskar. För precis som i The Armed Garden har David B. valt att basera sin serie på verklighetsbakgrund; hur bisarr d’Annunzio än verkar så fanns han på riktigt och gjorde precis allt jag hittills nämnt.

Men huvudpersonerna i serien är två andra personer: Författaren och ex-soldaten Lauriano och sångerskan Mina. De stöter på varandra i oordningen; Lauriano som urtypen för den blasé konstnären, Mina med mer energi och viljestyrka. Dessutom finns det drag av David B. själv hos Lauriano; exempelvis har Lauriano skrivit noveller under titeln Incidents de la nuit, samma titel som David B. skrivit serier under. Men i något som börjar kännas som ett tema för de senaste recensionerna jag skrivit så är det miljön mer än handlingen som tar över i serien; det som fascinerar är staden Fiume och dess härskare d’Annunzio. Jag läste på en del om vad som hände och jag tror att det gjorde serien bättre; det var en episod under mellankrigstiden som jag aldrig hört talas om förut. David B. har ju en sätt att teckna och berätta som är smått kaotiskt det med, där han ibland åstadkommer egendomligt stiliserade sidor som liknar mönster mer än någonting realistiskt. Och att d’Annunzios stat är så besynnerlig och full av underligheter knyter an till David B.s kärlek till drömmar och drömserier. Här är det visserligen historiskt korrekt, men det kan man knappt tro med tanke på vad som händer.

En bra bok är det, speciellt om man som sagt läser lite om bakgrunden, och snygg är den också, både designen och teckningarna. I Frankrike gavs serien först ut som två album som här samlats ihop i en inbunden bok med den äran. Lika bra som The Armed Garden är den inte. Ibland lyfter den till liknande höjder, men mixen mellan den kaosartade miljön, kärlekshistorien (?) mellan Lauriano och Mina, och Maurianos visioner från skyttegravarna sätter sig aldrig. De enskilda delarna är bitvis suveräna, men det känns som flera böcker som samsas inom samma pärm. Läsvärd är den ändå definitivt, och en mycket bra start för min del vad gäller SelfMadeHero :-)

Direktlänk 12 kommentarer

Mästerliga sagor: The Armed Garden and Other Stories

24 oktober, 2011 at 18:58 (Europeiska serier, Serier) (, )

David B är mest känd för sin serie Epileptic, en självbiografisk serie om författaren och hans epileptiske bror. Redan där fanns drömmar som ett genomgående tema, och han har senare gett ut rena drömserier men även serier som The Littlest Pirate King som känns mer som en dröm än som en saga. Jag har tyckt om alla hans serier, men jag har inte riktigt tyckt att hans serier någonsin blivit så bra som de känns som de skulle kunna vara (TLPK var nära, men lite för lättviktig). The Armed Garden and Other Stories visar att mina aningar att han kunde ännu bättre stämde för här hittar han till slut helt rätt.

Boken samlar ihop tre korta noveller som alla är David Bs mycket egensinniga tolkningar av historiska händelser. Den första, The Veiled Prophet, handlar om profeten Al-Muqanna och dennes härtåg; de andra två, The Armed Garden och The Drum Who Fell in Love, om den tjeckiske nationalhjälten Jan Žižka. Historiska fakta vävs samman med rena sagodrag, som när Tusen och en natts Harun al-Rashid stöter samman med al-Muqanna, eller paradis-visionerna i avsnitten om Žižka. Där David Bs drömserier led av att en annan persons drömmar visserligen kan vara fascinerande att läsa om men där det i längden blir en smula tröttsamt att läsa om osammanhängande visioner tvingas han här att berätta en sammanhängande historia och det gör också serierna mycket bättre.

För det var länge sedan jag läste någonting lika suggestivt som de här sagorna. Jag började läsa boken i avsikt att läsa allting på en gång, men efter den inledande The Veiled Prophet var jag tvungen att lägga ifrån mig boken; den var så bra att jag kände att jag inte ville förminska intrycket genom att läsa mera direkt efter den. Sen trodde jag också att det var oundvikligt att de övriga historierna skulle kännas misslyckade i jämförelse, men när jag nästa kväll läste de andra två (som som sagt hör ihop och därför går bra att läsa tillsammans) upptäckte jag att hade fel. The Veiled Prophet är snäppet vassare, men jag skulle ljuga om jag sa att de andra var misslyckade. I alla andra sammanhang skulle jag ge dem allra högsta betyg, så det är inte deras fel att de råkade ut för att paras ihop med en ännu bättre saga.

I The Armed Garden and Other Stories lyckas David B smälta samman historia, drömmar, sagor och religion på ett fascinerande sätt. Berättelserna har drömmens starka känslor, med dess krypande och ibland skrämmande overklighet, men sagornas krav på en stark och enkel berättelse, kryddat med historiska fakta och religiösa inslag (som här presenteras på precis samma sätt som övernaturligheter presenteras i vanliga sagor, där de ses som en självklarhet som inte kräver närmare förklaring). Att hans teckningar passade bra till drömmar visste jag redan, men här är de mer renskalade och påminner både om gamla textilier som Bayeuxtapeten eller den norska Baldhisol men jag ser också stilistiska likheter med exempelvis Hans Arnold. Det är en förunderlig bok som överraskade mig stort; jag hade uppriktigt sagt inte trott att David B någonsin skulle lyckas så bra som han gjort här, men det här är definitivt en av de bästa serierna jag läst i år, om inte på flera år.

Direktlänk 4 kommentarer

The Littlest Pirate King

6 december, 2010 at 12:14 (Europeiska serier) ()

Mer modern fransk seriekonst översatt till engelska; den här gången är det Fantagraphics som står bakom. De har plötsligt börjat satsa på europeiska serier igen och hittills har urvalet varit finfint, och The Littlest Pirate King, tecknad av David B. efter en bok av Pierre Mac Orlan är ingen undantag.

David Bs fascination för drömmar är tydlig för den som läst andra av hans serier. Den här gången är det inte en dröm, men väl en (mar)dröms(li)k berättelse när vi får följa hur besättningen på det fördömda skeppet Den flygande holländaren räddar en liten pojke från att drunkna och istället uppfostrar honom som en av de sina. Baktanken är att de sen ska döda honom för att på så sätt få en till kamrat, en liten pojke som kan hjälpa dem glömma den ohyggliga tristessen som evigheten för med sig.

Men efter ett tag börjar de fundera på om kanske pojken är deras sista chans att få Guds förlåtelse för deras synder, och att om de gör det rätta kan de äntligen få dö som alla andra. Pojken däremot, som växt upp med skelett som enda sällskap, är paniskt rädd vid tanken att möta någon levande; hans högsta önskan är att dö och därigenom bli som sina vänner.

Det är en mörk sardonisk berättelse som börjar ganska lättsamt men sen blir allvarligare allteftersom, om synder och botgöring, som David B presenterar på 48 textfattiga sidor. Hans ganska grova och expressiva teckningar i dova färger passar historien som handen i handsken, hela vägen till slutet. Epileptic är fortfarande hans storverk men den här boken är mindre, personligare, och av den typ som jag lättare tar till mitt hjärta. En liten pärla, kort sagt!

Direktlänk 1 kommentar

Vackra drömmar

20 februari, 2009 at 11:38 (Europeiska serier) ()

De amerikanska förlagen, med NBM och First Second i spetsen, ser till att hålla ångan uppe vad gäller att publicera den nya vågens serieskapare från Frankrikes 90-tal; det är inte på något sätt heltäckande, men det är verkligen roligt att allt fler av de serier jag tidigare bara kunnat läsa om nu också finns på ett språk jag förstår.

David B. har tidigare presenterats på engelska med bland annat Epileptic, hans långa historia om sig själv men framförallt om sin brors epilepsi, och i Ignatz-serien (utan tvekan den bästa utgivningsserien som finns just nu) med två volymer av Babel. Drömmar är uppenbarligen en viktig del av hans liv, och i exempelvis Epileptic tar de allteftersom över mer och mer av handlingen. Och i den senaste boken av honom på engelska, den NBM-publicerade Nocturnal Conspiracies: Nineteen Dreams, är det som förstås av titeln bara drömmarna som är kvar.

Jag tycker oftast att läsa eller hör om någon annans drömmar är rätt så ointressant; drömmar kan vara oerhört engagerande och starka för den som har dem, men det innebär inte att andra kommer att bry sig lika mycket, och att de sedan nästan jämt är osammanhängande gör det inte bättre. Det finns andra som har publicerat sina drömmar i serieform förut, som exempelvis Rick Veitch och hans vänner, men det har inte varit så lyckat. Sen finns det förstås de som använt drömtemat som avstamp för annat, som Little Nemo, men det är någonting helt annat.

Så, hur lyckas nu David B.? Han kommer ut ur det hela med äran i behåll, utan tvekan, men det går inte att komma ifrån att det blir tradigt med dröm staplad på dröm utan något sammanhang, även om (eller kanske på grund av att) manuset frammanar en stark känsla av att det är en dröm som utspelar sig framför mig.

Det som räddar den här boken är att hans drömmar är ovanligt grafiska; jag skulle vilja ha liknande drömmar själv. Dessutom är teckningarna suggestiva, och den på ytan enkla stilen framhäver det fantastiska och drömska innehållet. Det är ett album i 2-färg, någonting som ibland kan kännas lite billigt, men här lyfter det snarare fram det overkliga.

Jag skulle närmast säga att det är ett intressant och läsvärt misslyckande, men i jämförelse med Epileptic där drömmarna får ett mervärde i och med historien som utspelar sig runtomkring dem så är det här en obalanserad bok. Men teckningsmässigt står den sig väl, och för den drömintresserade är det definitivt någonting att titta närmare på.

Direktlänk 5 kommentarer

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 178 andra följare