SPX-fanzine del 2: Välkänt (för mig)

15 maj, 2011 at 13:48 (Svenska serier) (, , , , , , , , , , )

Andra bunten med SPX-fanzine, den här gången av serieskapare jag redan kände till. Och eftersom jag köpt fanzine av dem förut och nu gjort det igen så ja, jag tycker att alla är bra :-)

Emma och Sara av Joakim Gunnarsson, Hedvig Häggman-Sund och Emma Billbäck: Lika charmig som alltid är den, och lika förvirrande i numreringen likaså ;-) Det här numret innehåller serier från 2008, först publicerade i Julia, och jag gillar den precis lika mycket (och kanske till och med mer) än sist. Bra karaktärer och utmärkta teckningar; framförallt tycker jag HH-Ss illustrationer är trevliga att titta på, speciellt mjukheten i linjerna och det subtila sättet att teckna ansiktsuttryck. Den absolut enda besvikelsen med anknytning till Emma och Sara var att jag inte lyckades köpa ett ex av Alfapojken, en tidning skriven av Daniel Ahlgren och tecknad av JG & HH-S, eftersom den var slutsåld när jag kom dit. Grrr!

Golden Bird 3-4 av Ainur Elmgren: Jag köpte första boken (1-2) förra SPX som en chansning, och blev mycket förtjust i den här äventyrsserien som utspelar sig i ett fiktivt europeiskt hertigdöme under mellankrigsperioden. Jazz, gömda skatter, katolska intriger, fascism, kommunism i en skön blandning, och nu kan jag bara vänta på att de avslutande delarna 5-7 ska komma ut också. Och sen är det dags att vänta på en samling med hela serien i en bok, för det förtjänar den absolut. Hemsida här.

Agnosis 10 av Li Österberg: Ett nytt nummer / SPX verkar takten vara nu; jag skulle inte ha något emot att den kom lite oftare för Österberg fortsätter att visa att hon är en av Sveriges bästa serieskapare. Något tunnare än vanligt får vi här avslutningen på Theia Mania, berättelsen om Malin och hennes funderingar kring förhållanden, social förmåga och Asperger. Precis lika lite deprimerande som vanligt för trots att ämnena kanske låter tunga är det en godmodigt filosofisk vardagsberättelse. Dessutom ingår ett utdrag ur en längre serie Nekyia som förhoppningsvis ska komma i album till hösten. Den som läst Agnosis ett tag vet att Österberg är intresserad av antiken tack vare de kortare serierna som utspelas i den grekiska gudavärlden som ingått, och Nekyia fortsätter på det spåret. Exakt vad den kommer att handla om vet jag inte, förutom att ett besök i dödsriket kommer vara en del av det hela. Men som sagt, till hösten får vi veta mer :-) Hemsida här.

Ink #5 av Jenny Berggrund: Jenny ”Rita snyggt eller dö” Berggrund har också hållit sig till ett nummer / SPX på sistone, och i och med det här numret är den första serien om Ink avslutad. Summa summarum blev det en riktigt bra vardagsserie om några vänner och deras liv under ett år; kärlek, svek, lust, graviditet, och framförallt vänskap var temat. Det utlovas mer serier om Ink och det vill jag gärna se, för förutom att det var en bra serie så kändes det mindre som ett Slut med stort S utan snarare som att ett kapitel var över, men boken fortsätter. Hemsida här.

Och det var alla fanzine för i år. Det blev en hel del album inköpta också, plus att jag läst icke-SPX serier med, så jag har en trave recensioner att skriva och därför tar jag och avslutar den här nu :-)

Direktlänk 1 kommentar

SPX 2010: Nya upptäckter i fanzine-världen

2 maj, 2010 at 00:17 (Serier, Svenska serier) (, , , , , , )

För mig, alltså; jag är säker på att många andra redan läst serier av dem jag tänker skriva om idag :-)

Dagens första fanzine: Ainur Elmgrens Golden Bird. Jag köpte bara det första dubbelnumret (eftersom jag inte visste om jag skulle tycka om det eller inte) men jag ska försöka komma över det andra också; Golden Bird är en klassisk äventyrsserie och jag vill gärna läsa fortsättningen. Den utspelar sig i det lilla italienska landet Ginestra i tiden mellan världskrigen; allsköns äventyrare dras dit, bland annat jazzartisten Mayann Sparks och präststudenten Falco Peregrini där den första bara verkar vara på turné medan den andra är ute efter en skatt, oklart vad. I bakgrunden skymtar en arbetarrevolution i vardande, riktad mot den lokala diktatorn, men det är inte en allvarlig serie utan mer av en berättarglad skröna.

När jag läste Golden Bird försökte jag förtvivlat komma på vad det var för en serie jag oupphörligen kom att tänka på, och just nu har jag kommit på det: Det var Donna Barr jag associerade till, framförallt The Desert Peach. Teckningar, berättarstil, tidsepoken (ungefär), humör. Och eftersom jag verkligen gillar Barr menar jag det som beröm för Elmgren: Golden Bird är en helgjuten upplevelse som jag ser fram emot att läsa klart. Enligt hennes blogg ska det bli totalt 7 kapitel (men jag har för mig att hon sa 6 på SPX…), och när det väl är klart tror jag säkert att det kommer att bli en samling av hela serien för det är den värd. I början var jag lite misstänksam mot att den var skriven på engelska istället för på svenska, men när engelskan låter så fullkomligt naturlig som den gör här (vilket inte är det vanligaste i fanzine) så föll till och med den minimala invändningen :-)

Dagens andra fanzine: Bita på läpparna nummer 2 av Louise Lange. Här är det ett mer typiskt fanzine med kortare serier, fristående illustrationer, självbiografiskt,  och mindre format som gäller (Golden Bird är i A4, Bita på läpparna i A5). På det hela taget är ett bra häfte, med teckningar och historier som lovar mer. Det här är på något sätt precis vad jag ser framför mig när någon nämner ordet fanzine: En samling serier som ser ut som om de kommer direkt från skissblocket, en gott och blandat-påse där man inte funderat i oändlighet över vad man ska välja.

Serierna är kanske lite för korta för att de ska riktigt fastna i minnet så jag skulle nog föredra lite längre saker i framtiden, men å andra sidan är ju fanzine till för att kunna rita av sig precis vad man vill. Lite som en antologi-tidning alltså men en där alla bidragen råkar vara gjorda av samma person, och jag hoppas jag får se fler serier av Lange i framtiden.

Och dagens sista fanzine: Frida på gott och ont av Frida Ulvegren. En liten bakgrundshistoria: Det här var det sista fanzinet jag köpte på SPX, tillsammans med Bita på läpparna. Hela tillställningen höll på att stänga och jag var på väg ut när jag fastnade vid ett bord som stod nära utgången. Jag kikade i fanzinen på bordet, och jag tittade bara som hastigast i dem innan jag bestämde mig för att prova båda. När jag skulle betala var personen bakom bordet mycket noga med att poängtera att det inte var serier för barn (och mycket riktigt finns en stor text ”For Mature Readers” på omslaget). Jag vet inte riktigt om jag såg ovanligt oskyldig ut men jag försäkrade iallafall Frida U., som det visade sig vara, att jag inte hade några problem med serier som, hur ska vi säga, inte väjer för att skildra alla sidor av tillvaron. Vi pratade lite, jag fick en teckning i fanzinet, och sen gick jag.

Och var fanzinet så farligt? Sanningen att säga tycker jag inte det. Det är närgånget så det förslår och serierna handlar om sex, lust, och åtrå, oh ja, men stötande är det inte alls för mig som tycker att exempelvis Dori Seda är en av de bästa serieskaparna någonsin i genren. Jag älskar serier som är så här uppsluppna men samtidigt självutlämnande, och Frida på gott och ont var egentligen det fanzine jag gillade mest bland dem jag köpte på SPX. Jag skrev visserligen häromsistens att Li Österbergs Agnosis är Sveriges bästa fanzine och det är det fortfarande, men Ulvegrens slags serier ligger mig personligen ännu varmare om hjärtat.

Serierna är små pärlor som fokuserar stenhårt på sitt tema, oavsett om det är besattheten vid en kille, vad man kan roa sig med i studion när ingen annan är där, eller sina orala behov ;-) Teckningarna är inte dumma de heller i sin cartooniga stil som passar fint till de  passionerade historierna; de påminner ibland om en del av Ariel Schrags serier men mest är det Ulvegrens egen stil.

Det är väl typiskt att när jag slutade köpa Rocky-magasinet så var det precis innan Ulvegren publicerades där, så det var tur att jag fick syn på fanzinet på SPX. Jag kan inte riktigt peka exakt vad det är som gör det, men det här var ett fanzine som jag har lätt för att minnas alla serierna i. Delvis beror det nog på att serierna tematiskt hörde ihop, men framförallt tror jag att det helt enkelt är serier som är min typ av självbiografiska serier: Aldrig gnälliga, ofta humoristiska, alltid personliga :-D

Och därmed tror jag att det var slut på fanzine-recensionerna från SPX för min del. Slutbetyget var högt, och ändå är jag säker på att jag missat en hel del godbitar (som jag höll på att missa Frida på gott och ont). Säg gärna till om det fanns något speciellt fanzine jag borde läst men inte gjort.

PS. I avdelningen kuriosa kan jag nämna att Ainur Elmgren är syster till Tinet Elmgren som förra året gav ut Asbesthjärtan, ett av mina svenska favoritalbum 2009. Inte för att det märks i serierna för det är väldigt olika slags serier, förutom att båda är fiktion (hurra!) och bra (hurra-hurra!). DS.

Direktlänk 5 kommentarer

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 168 andra följare