Kick-Ass 2: Suck!

4 april, 2012 at 21:44 (Superhjältar) (, , , )

Omslaget till Kick-Ass 2s tidning nr 1; som alla ungdomar/barn i serien saknar Kick-Ass helt och hållet höfter :-)

Ja, vad ska jag säga? Jag antar att jag får skylla mig själv: Att läsa Mark Millar vet jag ju är plågsamt efter att ha gett mig på hans serier alltför många gånger. Men nu är det trots allt så att Kick-Ass, hans serie gjord tillsammans med John Romita Jr., hade en del poänger. Förvisso var mycket av förtjänsten Romitas, med tanke på de väldigt snygga teckningarna, men även manuset hade sina ljusa stunder. Visst var det som alltid med Millar ett frossande i våld, men för en gångs skull balanserades det av en viss empati för personerna i serien, och dessutom var idén med en realistisk superhjälte, där realism innebar en kille som klär ut sig i trikåer och börjar bråka med ligister inte så dum.

Nu är det dock frågan om uppföljaren, Kick-Ass 2, och i och med den bevisar Millar igen att han är en suveränt trist serieskapare; inte ens när han gör en fortsättning på sin egen serie blir det bra. Jag hade nog trott att hans massakrerande av andras serier som han tagit över, typ Ellis The Authority (länkad till härovan), till en del berodde på prestationsångest, men här visar han att det inte är det som är problemet. Jag har nämnt förut att han ibland har helt OK grundidéer men att han (nästan alltid) är oförmögen att utnyttja dem på ett bra sätt. I och med Kick-Ass första del var allt krut bränt, så del 2 består bara av extra allt: Mer våld, mer superhjältar, mer svordomar, mer våldtäkter :-(

Skillnad mot valfri annan Millar-serie: Nada.

Det känns helt enkelt väldigt trött och meningslöst. Det som förut kändes åtminstone lite fräscht är nu utraderat i och med att den glädje som trots allt fanns i den första ersatts av att allt går åt helvete för alla inblandade i en typiskt Millar-nihilism , och vad värre är så har hela tanken med en realistisk (nåja) serie försvunnit. Till den redan förut misstänkt klassiskt superhjälteartade Hit Girl (som jag delvis gillar men som samtidigt kändes malplacerad i första delen, med tanke på att det inte är någon egentlig skillnad på henne och en karaktär som Frank Millers Elektra) ansluter nu exempelvis en gigantisk rysk kvinnlig livvakt som hade kunnat vara med i vilken Punisher-serie som helst. När sen hela New York hyllar superhjältegruppen som Kick-Ass är med i, till polisens förtrytelse, är förvandlingen klar: Kick-Ass 2 är inte på något sätt längre ens en på ytan subversiv superhjälteserie utan bara en i mängden, skriven av en Mark Millar i gammal dålig form. Kanske är det bara mitt missnöje som gör det, men jag tycker inte heller Romita är lika bra här. Jag saknar de precisa teckningarna, och i och med att handlingen här har betydligt mindre glimt i ögat så känns det ibland rentav konstigt med de gummiartade figurerna som är så typiska för Kick-Ass.

Så även om man som jag tyckte att Kick-Ass inte var så dum, framförallt med tanke på att Millar var inblandad, så rekommenderar jag att man inte läser Kick-Ass 2. Den utlovade Kick-Ass 3 vill jag helst inte tänka på.

Direktlänk 12 kommentarer

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 173 andra följare