Kontrasterande rea-böcker: Om någon vrålar i skogen & I Am Legion

5 mars, 2012 at 01:08 (Europeiska serier, Svenska serier) (, , , , )

Jag har redan skrivit om en rea-serie jag köpte i år (Ojingogo); den var sisådär. Förutom den köpte jag två till seriealbum på rean och det är dessa jag tänkte skriva om idag. Först var jag egentligen inte säker på om jag skulle ta upp dem överhuvudtaget, och framförallt inte samtidigt eftersom de är så oerhört olika. Men när jag sen funderade på de både kom jag på att även om de är extremt annorlunda som serier och ifråga om det som de gör bra så är faktiskt skälen till att jag inte var nöjd med någon av dem rätt likartade. Så det får bli en dubbel-recension, trots allt :-)

I Am Legion är skriven av fransmannen Fabien Nury och ursprungligen utgiven som tre album i Frankrike, men skälet till att jag köpte boken är helt och hållet amerikanskt. Närmare bestämt är det tecknaren John Cassaday som lockar, efter att jag verkligen tyckt om en del av hans tidigare serier som Planetary och de X-Men-serier han gjorde tillsammans med Joss Whedon. I sina bästa stunder har hans teckningar en sugande känsla av sense of wonder, även om hans personteckningar inte alltid är riktigt lika bra.

Men i den här mycket komplicerade historien med spioner, vampyrer med hypnotisk kraft, nazister och annat smått och gott (den utspelar sig under vinter 1942-43) får Cassaday inte till det många gånger. Ironiskt nog så känns den här serien som ändå är gjord för stort format i det klassiska europeiska formatet alltför klaustrofobisk för hans teckningar i jämförelse med de tidigare nämnda serierna som ursprungligen publicerades i det mindre serietidningsformatet men som trots det förmedlar en mycket starkare känsla av fysisk rymd och storslagenhet. Visst ser det bra ut jämfört med mycket annat och här och där glimtar det till, men i det stora hela är Cassaday bortslösad på den här trista och alldeles för röriga historien. Blandningen nazister/vampyrer/spioner borde ju åtminstone vara underhållande, men så är det alltså inte här.

Malin Billers självbiografiska Om någon vrålar i skogen är som sagt en helt annan slags serie. Den kom ut 2010 och fick förra året Urhunden-priset för 2010 års bästa svenska originalalbum. Och det kan jag förstå; det är en stark berättelse om Billers liv, med mycket svärta och självutlämnande. Att läsa om hennes kamp mot omvärlden, med vuxna som inte förstår sig på henne och andra barn som inte precis sluter henne till sina hjärtan är en jobbig upplevelse. Men instrött i det mörka finns också humoristiska inslag, framförda med Billers sedvanliga humor och och glada humör.

Men som jag skrev i inledningen är det något som skaver med boken när jag läser den. Det är för min del som det brukar vara när jag läser Biller: Jag skulle hemskt gärna vilja tycka bra om det, men någonting är lite skevt och ur fokus. Humorn går mig förbi och känns märkligt platt (trots att det är humor av ett slag jag brukar gilla), och växlingarna mellan allvar och det mer uppsluppna känns märkligt orytmiska både tecknings- och manusmässigt. Jag är helt enkelt inte på samma våglängd, och det verkar inte spela någon roll om jag läser Om någon vrålar i skogen eller hennes humorserier.

Och det är den likheten mellan dagens två aparta serier jag märkte fanns: I fallet I Am Legion finns det en del teckningar som lovar mer, men serien blir till slut varken intressant att läsa eller att titta på, och detsamma gäller Om någon vrålar i skogen, även om det här snarare är manuset som lovar mer; problemet med att få manus och teckningarna att matcha och stärka varandra delar de båda.

Men visst, om man ska läsa någon av böckerna så är det en utklassningsseger för Biller, om det nu rådde något tvivel om det!

Direktlänk 2 kommentarer

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 177 andra följare