Årets serie: Pluto

5 april, 2010 at 23:41 (Manga) (, )

pluto3

OK, det är inte säkert eftersom det mesta av året återstår, men jag misstänker att mitt val till årets bästa (översatta) serie redan har kommit i och med att Naoki Urasawas Pluto avslutades i veckan. Jag skrev lite om serien när första volymen kom ut häromåret, och serien blev bara bättre allteftersom.

Det är alltså Urasawas version av en av de mest kända Tetsuwan Atom / Astro Boy-historierna, men den innehåller också referenser till Atoms skapelse, hans syster, och hela bakgrunden till den värld Atom bor i. För att jämföra med en annan ypperlig serie är det lite Astro Boy: Year One över det hela, och Urasawas är inte på något sätt underlägsen Miller & Mazzucchellis. Jag tyckte riktigt bra om hans Monster också, men Pluto är tätare i och med att den bara är hälften så lång och aldrig tappar farten som Monster gjorde i mitten.

Jag är också ruskigt imponerad av att Urasawa lyckas göra Astro Boy så intressant med tanke på att jag aldrig varit så vidare förtjust i Tezukas serier (bortsett från Black Jack). Bakgrunden till historien med de 7 starkaste robotarna i världen som en efter en dödas av Pluto är också rätt fånig, med brottarrobotar och andra konstigheter, men i Urasawas tolkning känns allting helt rätt. Jag brukar inte vara helt bra på att minnas alla bifigurer i serier jag läst, men Urasawa lyckas ge alla robotarna så starka personligheter att jag med lätthet kan räkna upp dem alla och beskriva dem, även de från de första volymerna som jag läste för ett år sedan.

pluto4

Urasawas egna tillägg med den politiska bakgrunden (med starka likheter med invasionen av Irak) passar också bra in, men det bästa med serien är nog hur han koncentrerar sig på att skildra Gesicht, en Interpol-robot som är en av dem som jagas av Pluto. Gesicht brottas serien igenom med hur han ska hantera sina starka hatkänslor, någonting som en robot förväntas vara utan. De andra robotarna har också svårt att förstå sig på de känslor de har, men Gesicht gestaltar Astro Boys huvudtema bäst: Vad innebär det egentligen att vara en människa?

SPOILER:

.

.

.

.

.

.

Efter Gesichts död i volym 6 tappar serien en smula i kvalité. Det är fortfarande ruggigt bra, men med det känslomässiga navet borta blir det mer av en spännande thriller än ett allmängiltigt drama. Det uppvägs delvis av att Pluto själv kommer i fokus men det räcker inte riktigt till för att uppväga förlusten av Gesicht.

.

.

.

.

.

.

Slut SPOILER.

Liksom i Monster fick jag gåshud flera gånger av hur bra serien är; Urasawa är rasande skicklig på att bygga upp en atmosfär av spänning och skräck. Och för den delen också på att växla mellan realistiska närbilder när någonting dramatiskt händer och mer poetiska bilder på avstånd, som sekvensen nedan från den första volymen när den krigströtte roboten North No. 2 möter sitt öde:

Överlag är Urasawa bra på rytm i serier, någonting jag tycker är extremt viktigt; en serie som alltid ligger på maxvolym alternativt alltid viskar är ingenting för mig, och att veta när man ska göra det ena eller det andra är svårt.

Jag tänker inte skriva någonting mer om Pluto nu. Med mangamått mätt är det en kort serie med bara 8 volymer, och jag kan bara rekommendera alla att läsa den. Och därmed basta!

Direktlänk 3 kommentarer

Urasawa x 2

23 februari, 2009 at 10:11 (Manga) (, , )

För några veckor sedan skrev jag om Tokyopos besynnerliga utgivning av Fujisawa, där de parallellt gav ut tre av hans serier trots att han inte gjort så många. Nu går Viz och gör samma sak då de börjar ge ut två av Urasawas då både första numret av Pluto och 20th Century Boys dök upp här i veckan. Jag har redan skrivit om hans thriller Monster och hur mycket jag tyckte om den här förut så jag tänker inte klaga alltför mycket på Viz, men lite konstigt är det allt.

20th Century Boys är liksom Monster en thriller, men om vad är lite knepigt att avgöra efter bara en bok. Jag har med flit undvikit att läsa om serien innan; en del av styrkan hos Monster var att det var långt ifrån uppenbart var historien var på väg, och jag misstänker att det också kommer gälla den här. Första volymen ger absolut mersmak med en lugn början (några försvinnanden, ett eventuellt självmord), och ett intressant upplägg av återblickar till några småkillars lek på 60-talet blandat med deras liv som vuxna; livet har inte riktigt blivit så spännande som de hoppats, men det som planterades i deras barndom har inte burit frukt ännu.

20th Century Boys

20th Century Boys

Pluto är någonting annat: Det är en nytolkning av en Astro Boy / Tetsuwan Atom-historia (svårt att veta vad man ska kalla figuren eftersom han i väst oftast kallats Astro Boy, medan hans originalnamn är Tetsuwan Atom) kallad The Greatest Robot on Earth som Tezuka skrev 1964, om hur världens sju mäktigaste robotar en efter en söks upp och sedan dödas av roboten Pluto.

Den här tolkningen påbörjades av Urasawa lagom till Atoms (jag kör på japanska namnet eftersom det är det som används i den här serien) födelsedag; i serien är detta 7:e februari 2003. Jag har aldrig varit särskilt förtjust i Atom, och jag har generellt lite svårt för Tezuka, men den enda Atom-episoden jag kommer ihåg är faktiskt just TGRoE, så det är någonting visst med den. Urusawas historia är lovande; istället för att ha Atom i huvudrollen ger han den till polisdetektiven/roboten Gesicht, som utreder morden. Gesicht är själv en av de sju stora robotarna, så hans intresse som här i början är huvudsakligen professionellt lär bli personligt också, vad det lider. När han söker upp den dittills enda roboten som dödat en människa för att få en ledtråd om vad som kan göra att en robot överträder robotologins lagar som förbjuder dem att skada en människa (den okände mördaren har mördat både en robot och människa i bokens början) möts han istället av en olycksbådande profetia om att han själv kommer bli inblandad.

Vi får se hur fri tolkningen jämfört med originalet kommer vara, men av det jag kommer ihåg så är det betydligt mer Urusawa än Tezuka här, och det är som sig bör med nytolkningar. Plus att jag föredrar Urusawa, såklart!

Allt som allt två intressanta nya manga-utgåvor, som dessutom förärats ett något lyxigare (och dyrare) format än vanligtvis. Jag lär återkomma till dem båda, även om det kommer dröja åratals innan alla volymer översatts (och Pluto är inte ännu avslutad i Japan).

Direktlänk 1 kommentar

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 167 andra följare