Gårdagens imorgon: Rian Hughes

13 november, 2010 at 12:20 (Europeiska serier, Science fiction) (, , )

Jag har tidigare skrivit lite grann om Rian Hughes & Grant Morrisions Dan Dare-version i samband med att jag läste några av Frank Hampsons original. Nu har jag läst en hel bok med serier av Rian Hughes, Yesterday’s Tomorrows, och han är verkligen en trevlig bekantskap. Han har inte varit så värst produktiv vad gäller serier så Knockabout Comics bok lyckas samla det mesta han gjort; författarna varierar, men Hughes stilkänsla är konsistent rakt igenom.

För mycket av poängen med Hughes är hans teckningsstil som påminner en hel del om några av de mer kända franska klara linjen-tecknarna Serge Clerc och Yves Chaland: Det är spetsiga kanter och snitsiga linjer, och de flesta serierna utspelas i en sorts retro science fiction-värld som verkar designad på 50-talet. Ergo, bokens titel är väl vald.

Men Hughes serier är bättre än både Clerc och Chalands, för där de senare ofta var extremt eleganta höll manusen tyvärr rätt låg klass, med historier som trist nog också var pastischer på menlös 50tals-sf. Hughes har istället valt att samarbeta med riktigt bra författare, bland annat tidigare nämnda Grant Morrison men också exempelvis en adaptering av en Raymond Chandler-historia.

Bokens huvudnummer är utan tvekan just den 70-sidiga Dan Dare-historien. Det är en mycket typisk tidig Morrison-serie som till lika delar gör upp med brittisk plikttrogenhet (dvs Dan Dare själv) och Margaret Thatchers inflytande på England (ett favorithatobjekt hos Morrison; se t ex hans utmärkta St. Swithin’s Day från samma tid), och väl värd att läsa även om den är lite väl deprimerande. I bokform har färgläggningen piffats upp en smula, för en gångs skull utan protester från mig, och likaså har handtextningen ersatts av ett väl valt typsnitt vilket inte är så förvånande eftersom Hughes egentligen är mer känd som typsnittsdesigner än serietecknare.

Men för min del, som redan läst Dare, var Chandler-serien den mest intressanta. Den är gjord 10 år senare än någon av de andra serierna och visar hur Hughes har utvecklats under tiden. Teckningarna är aningen mer realistiska, vilket passar till handlingen, medan färgläggningen snarare drar åt det abstrakta hållet. Det är verkligen synd att inte Hughes gör mer serier; han har en stil som jag verkligen uppskattar, och han behärskar den till fullo. De övriga serierna är bra men huvudsakligen skickligt genomförda bagateller (och det inkluderar Morrisons andra bidrag här, Really & Truly).

Hughes är ingen av de riktigt stora serietecknarna; därtill är hans produktion alltför snäv och för liten till omfånget. Men han är en av de där serieskaparna som om jag skulle få syn på någonting nytt av honom/henne så skulle jag tveklöst köpa det. Därför är Yesterday’s Tomorrows en alldeles utmärkt bok: Den presenterar en inte så välkänd men intressant och mycket driven tecknare på bästa sätt.

Direktlänk 3 kommentarer

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 179 andra följare