Uppsamlingsheat

13 januari, 2014 at 00:07 (Dagspresserier, Manga, Superhjältar) (, , , , , , , )

Dags för det då-och-då förekommande uppsamlingsheatet då jag kort går igenom några serier som fortsätter att komma ut, men som jag redan skrivit längre om förut :-) Fyra stycken idag, varav den första är…

Empowered: Adam Warrens T&A&Bondage-komedi har kommit ut med sin åttonde volym och serien är fortfarande rolig att läsa, men den har långsamt ändrat karaktär från att vara en nästan hundraprocentig komedi till att nuförtiden vara betydligt mera allvarlig. Inte för att det är ett Shakespeare-drama men i de senaste volymerna har både Ninjettes och Mindf*ck/Sistah Spookys plottrådar varit rätt ruggiga och gripande (framförallt den senare).

Empowered 8 - Thug boy

Fanservice

Det har också blivit betydligt blodigare, på allvar, och det är jag inte så säker på att det är en bra sak, med tanke på hur serien alltid balanserat på gränsen till ren bondage. Det är inte så att Warren är dålig på att skildra äkta känslor av det tyngre slaget, men blandningen av genrer känns mer tveksam nu. Fast det ska erkännas att det finns en del episoder här som är rejält gripande så det är förstås ett plus :-)

Parker: Darwyn Cooke fortsätter med sina serieversioner av Donald Westlake/Richard Starks kallhamrade kriminella Parker, och den senaste boken heter Slayground. Handlingen är mycket enkel: Efter ett misslyckat rån flyr Parker till ett nöjesfält som är stängt över vintern. Andra kriminella tillsammans med korrupta poliser följer efter för att döda Parker och ta pengarna.

Slayground - cover

Det är det vanliga som gäller här, dvs ett koncentrerat och bra manus tillsammans med Cookes flyhänta teckningar med deras vanliga brister vad gäller hur de fungerar som en serie. En sak som slog mig den här gången var att trycket är si och så, med linjer som inte är så skarpa som jag skulle vilja. Men när jag tittade igenom de tidigare volymerna så hade de samma problem så det är ingenting nytt, det är bara det att jag inte lagt märke till det förut. Jag misstänker att det har at göra med att jag nuförtiden har böcker liiite närmare ansiktet pga att jag inte gillar läsglasögon, så jag blir mer kritisk när det inte ser riktigt bra ut med trycket. Så ta den sistnämnda kritiken med en lagom dos salt.

Captain Easy Sundays: Ser man på, Fantagraphics lyckades bli klar med sin fyra volymer långa utgåva av Roy Cranes, trot stora förseningar. Det som alltid Cranes mycket charmiga teckningar som gör det här till rekommenderad läsning; om man jämför med Cooke ovanför så har båda två en stil som är extremt väl lämpad för serier,Captain Easy - Lulu Belle men Crane är fullständigt överlägsen när det gäller hur man sätter ihop en seriesida.

Manuset är dock svagt i den här sista volymen. Inte för att de tidigare historierna varit fantastiska men här märks det rätt tydligt att Crane hade börjat fundera på sin nya serie, Buz Sawyer, som snart skulle startas. Det går lite för snabbt och lite för enkelt här. Behållningen är fokuset på Lulu Belle, en karaktär som fungerar mycket bättre i de här korta humoristiska episoderna än Easy och Tubbs. Så en ganska svag avslutningen på en fantastisk sprudlande energisk serie.

Yotsuba&!: Jag nämnde i årskrönikan att jag inte riktigt hann läsa den tolfte boken om Yotsuba under 2013 och att den därför inte kom med på årsbästalistan. Men det gör bara att den har en så gott som garanterad plats om ett år på årsbästalistan för 2014 för bra är den! OK för att det inte är den bästa volymen i Yotsuba&!-serien men även en medelbra Yotsuba är bättre än nästan allt annat i serieväg.

Här upptäcker Yotsuba hur roligt det är med målarfärg, att cykelhjälm är bra att ha, och så får hon följa med på en campingtripp (fortsättning följer i nästa bok). Totalt har de tolv böckerna hittills täckt ungefär 3.5 månad av Yotsubas liv, så det är rätt långt kvar till hon blir vuxen om Azuma fortsätter i samma takt, och det tackar jag så väldigt mycket för; varje volym av Yotsuba&! gör mig lika hjärtinnerligt lycklig att läsa ^_^

Yotsuba 12 - Tora

Rosettknytning

Direktlänk 2 kommentarer

Mer på-tuffning: Captain Easy, Little Nothings och Incognito

13 september, 2011 at 22:05 (Dagspresserier, Europeiska serier, Superhjältar) (, , , , , , )

Dags för lite fler serie-rekommendationer vad gäller pågående utgivningar som man inte bör missa!

Easy + vän behöver hjälp

Captain Easy av Roy Crane: Den andra volymen som samlar söndagssidorna av den här klassiska 30-talsserien kom ut för några månader sedan på Fantagraphics. Samma trevliga innehåll, samma trevliga stora format, samma gudsigförbarme fula omslag. Som jag skrev förra gången är det här inte en serie med moderna historier, men de gör det de ska helt OK: Easy hamnar i knipa, Easy krånglar sig ur knipan, Easy träffar åtminstone någon vacker dam. Det bästa med den är utan tvekan teckningarna; för en gångs skull vill jag rekommendera en serie även till de som kanske inte tycker manuset är sådär himskans intressant för det här är ett perfekt exempel på hur man tecknar en serie.

Little Nothings av Lewis Trondheim: Den fjärde boken av Trondheims serieblogg har precis kommit ut, och den är lika bra som de föregående. Trondheim har blivit några år äldre, han bekymrar sig lite mer för sjukdomar och annat åldersrelaterat, och han är ofta ute på resor i diverse serie-sammanhang. Precis som förut alltså, med en Trondheim som fortsätter att visa att han behärskar alla sorters serier. Och den som vill läsa serien på nätet kan också precis som förut följa den på det amerikanska förlagets hemsida här.

Incognito, skriven av Ed Brubaker och tecknad av Sean Phillips: När Incognito kom ut för två år sedan berömde jag serien för dess lyckade mix av superhjältar och crime. Nu har Brubaker & Phillips skrivit en uppföljare kallad Incognito: Bad Influences och det är fortsatt bra läsning. Brubakers manus är lika proffsigt som alltid (han är nu efter bland annat de här serierna och hans Captain America den stora stjärnan i den här genren) och Phillips teckningar är bra de med i sin relativt tydliga stil men med en passande nött känsla. Han börjar också mer och mer påminna om Dave Gibbons; i slutet av I: BI skulle vissa rutor nästan kunnat vara tagna ur Watchmen, om färgläggningen hade varit mer i Watchmen-stilen.

Det som är lite synd är just det faktum att det här är en fortsättning. Det är alldeles för sällsynt i superhjälte-världen med avslutade serier där man inte behöver ha läst serien i åratal för att förstå vad som händer, och därför gillade jag att Incognito var en ny serie och dessutom avslutad i och med första albumet. Nu är Zack tillbaka och visserligen är det fortfarande intressant att följa hans kamp för att kunna relatera till vanliga människor och ett vanligt liv, men tyvärr är de delarna mer eller mindre en repetition av samma saker från den första boken. Den här delen har dessutom betydligt mer av superhjältar och mindre av crime, och avslutningen är definitivt ett ”Fortsättning följer”-slut. Jag kommer absolut köpa nästa bok också, om det blir en, men jag saknar trots det den rena och fräscha känslan av ett avslutat helt som den förra boken gav.

Många läsvärda serier finns det, och fler kommer ut varje vecka. Tur det :-)

Direktlänk 2 kommentarer

Utmärkta gamla serier: Buz Sawyer & Mary Perkins

6 mars, 2011 at 21:50 (Dagspresserier) (, , , )

Kort-kort idag, med en liten blänkare om några bra samlingar av dagspresserier; det börjar bli en vana, med alla de trevliga samlingsböckerna som kommer ut nuförtiden :-D

Buz Sawyer (eller Buzz Cooper som den hetat i Sverige ibland) är serien som Roy Crane startade efter att Hearst lockat över honom till sin koncern. Cranes tidigare serie Wash Tubbs and Captain Easy var en slam-bang-äventyrsserie som levde på sitt goda humör och Cranes excellenta teckningar. När det var dags för Buz Sawyer blev det mer allvarligt, åtminstone till en början då den startade mitt under andra världskriget.

Så när första volymen från Fantagraphics nu anlänt så innebär det att man får sig tillgodo 200 sidor pro-amerikanska + anti-japanska (Sawyer håller till i kriget västerut) serier. Crane är skicklig på att få ihop sina historier och teckningarnas zip-a-tone är lika fascinerande som vanligt, men ju mer involverad serien blir med kriget desto sämre blir det. Cranes extrema karikatyrer av japanerna fungerar inte i ett realistiskt sammanhang som det här, så serien är som bäst när äventyren är av de mer pojkboksartade slaget.

En av de bästa seriernas början som inte är riktigt lika bra som den sen blir (den här slutar precis när Sawyer kommer hem från armén), i en mycket trevlig utgåva som förutom dagsstripparna också innehåller ett antal av söndagssidorna i färg. Trycket varierar från halv-OK till riktigt bra, så även om Fantagraphics skulle kunnat gjort ett bättre jobb är jag trots allt glad över den här boken. Orsak: Nästa bok har alla möjligheter att bli strålande!

Och några rader om Leonard Starrs Mary Perkins On Stage också, för den åttonde volymen av Classic Comics Press utgåva dök också upp häromdagen. Jag har skrivit om den många gånger redan och den är fortfarande den allra bästa realistiska såpan man kan hitta i serieväg; helt enkelt mästerligt och en given läsning för egen del :-)

PS. För den som är intresserad finns en intervju med Roy Crane från 60-talet upplagd här:

Roy Crane hos The Comics Journal

DS.

Direktlänk Lämna en kommentar

Mästerliga cartoons: Roy Cranes Captain Easy

31 maj, 2010 at 21:10 (Dagspresserier) (, )

Det är för eländigt att det inte finns något bra svenskt ord som motsvarar engelskans cartoon/y, åtminstone inget jag vet, speciellt när man som jag idag ska skriva om en av de absolut bästa cartoony tecknarna någonsin: Roy Crane.

(Klicka för hela sidan)

Skälet är förstås att Fantagraphics äntligen lyckats få ur sig den första samlingen av hans serie Captain Easy, söndagssidan som var en avknoppning av vardagsserien Wash Tubbs. Den blev försenad men jag är glad ändå för den var definitivt värd all väntan (men varför, varför är omslaget så €&%%#€ fult?!?); jag har visserligen hela serien sen förut men då bara i svart-vitt och i omredigerat format (pga att den utgåvan var i liggande format), och det här är verkligen en serie som kräver färg och en bibehållen formattering.

För även om Crane redan när Captain Easy började var en veteran vad gäller att göra äventyrsserier (Wash Tubbs började redan 1924 och hade av och till varit en ren äventyrsserie, av många utnämnd till den första någonsin) och därför visste hur man skulle skriva sådana så är det ändå teckningarna som är den överlägset största behållningen. Det finns en glädje och lekfullhet i Cranes illustrationer här som är helt outstanding, och han använder dessutom färger på ett alldeles charmerande sätt med stora ytor med klara primärfärger. Det är mycket imponerande och till och med jag, en usel tecknare, får lust att börja leka med pennor när jag ser sidorna.

En annan sak som också är ovanlig är hur han använder sig av ljudeffekter som en grafisk del av sidan, där bokstäverna är en lika naturlig del av sidan som allting annat. Layouterna blir med tiden också mer avancerade, och den statiska sidan med ett enkelt rutnät lyser med sin frånvaro. Jag vet inte om det är bra eller inte, men jag tror det här är den enda ensidesserie jag läst där den avslutande rutan relativt ofta inte är den i nedersta högra hörnet. En smula förvirrande men jag läste trots det aldrig rutorna i fel ordning; det är bara att lita på att Crane vet vad han gör och läsa på i den rutordning det borde vara så hamnar man rätt.

Crane är inte den allra mest kända serieskaparen och på sitt sätt förstår jag det. Historierna är inte de allra mest moderna i Captain Easy, och om man inte får chansen att läsa serien i ett så elegant format som här går mycket av dess charm förlorad. Men många senare serieskapare har berättat om hur mycket Crane har påverkat dem; bland annat Carl Barks var en Crane-älskare och det syns tydligt i hans serier, framförallt i hur han ritar människor men också i hans layouter och textning (som ifråga om ljudeffekter).

Jag vet inte om Hergé läste Crane, eller vice versa, men det finns likheter dem emellan också både vad gäller manus och teckningar. De två sista bilderna här är knappast fråga om att en av dem kopierat den andre (i det här fallet skulle det med tanke på årtalen vara Crane som kopierat Hergé), men det är intressant hur likartat de behandlar samma idé, och att de försätter sina respektive huvudpersoner i mer eller mindre samma situation :-)

Direktlänk 2 kommentarer

Försmäktar fortfarande

30 januari, 2009 at 00:10 (Dagspresserier) (, , )

Jobb, jobb och mer jobb, så inte har jag hunnit gå förbi Lambiek igen eller läsa några serier, så det blir ett till inlägg utan direkta recensioner eller dylikt är jag rädd. Men jag lyckades åtminstone träffa Alfred för första gången, en mail-bekant från nätet som också är en entusiastisk serieläsare som bor här i Amsterdam.

Först en trevlig middag då vi geekade ut ganska rejält med serieprat, och sen gick vi förbi hans lägenhet. Och vilken fantastisk lägenhet det var! Eller kanske inte lägenheten i sig, även om den var helt OK, utan snarare innehållet: Överallt var det fullt med serier, små roliga prylar och intressant böcker. Väldigt mysigt och inbjudande till att gräva ner sig i; här en mystisk bok, där en stor väska med serieoriginal, och så vidare.

Det absolut bästa var definitivt en stor samling med originalsöndagssidor av Roy Crane, både Captain Easy & Buz Sawyer / Roscoe Sweeney-exemplar. Designen och färgläggningen är utsökt, och Crane är suverän i hur han får ljudeffekter, illustrationer och färger att smälta ihop till en enhet. Jag har aldrig reflekterat över det förut, men när jag såg sidorna i sitt originalformat, dvs helsidor från dagstidningar, så insåg jag hur mycket det faktiskt påminner om den klara linje-stilen i europeiska serier, och framförallt om Hergé. Alfred sa också att han letat efter publiceringar av Crane i Belgien från 30-talet för att se om Hergé eventuellt hade läst Crane och påverkats, men hittills hade han inte hittat något :-)

Fantagraphics Captain Easy-utgåva kan inte komma snart nog!

 

Övre halvan av en Captain Easy-sida

Övre halvan av en Captain Easy-sida

Direktlänk Lämna en kommentar

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 154 andra följare