Snobben 1987-1990: Still Going Strong

4 november, 2013 at 17:57 (Dagspresserier) (, , )

En liten kortis om en oväntat trevlig serie jag läste i helgen: Den samlade utgåvan av Snobben/Peanuts (det blir svenska namn i det här inlägget), åren 1987-1990 :-) Inte oväntat för att jag inte gillar serien i allmänhet,Snobben - Darrig drake men oväntat för mig att den fortfarande håller så bra under de här sena åren, trots Schulz sjukdomar och darriga hand.

För darrigt är det; se till exempel bilden här bredvid där Karl, sin vana trogen, ska försöka sig på att flyga en drake. Det finns ännu osäkrare linjer i de här stripparna, men så osymmetrisk som den draken ser ut är det inte underligt att han har problem! Sen är det fascinerande att se hur olika typer av linjer har olika grad av darrighet. Linjer Schulz tecknat tusentals gånger,  som Karls huvudform, ser fina ut (om man tittar lite närmare ser man att det också är darrigt men inte som med draken, där hela strecket går att olika håll), medan andra mer ovanliga varierar oerhört.

Givetvis märkte Schulz också det här och det är säkert delvis därför som andra konventioner vad gäller serien nu också ändras radikalt. Från att dagsstripparna alltid bestått av 4 rutor kan det nu vara 1, 2, 3, 4 eller ännu flera, med början 29 februari 1988 i och med följande stripp:

Snobben - 3 rutor

Rytmen i serien förändras förvånansvärt lite; jag hade trott att en sån fundamental förändring i upplägget skulle göra att Snobbens mycket egna känsla för hur en stripp berättas skulle försvinna men det gör den faktiskt inte (eller åtminstone mycket sällan). Däremot leker Schulz med teckningarna mer här än någonsin tidigare, som i Snobbens kamp mot Schröders noter; det har funnits med som ett inslag även förut men här kan han spendera en vecka med ytterst små variationer på samma tema. Darrigt utfört men med mycket energi och lekfullhet!

Och handlingen förändras också. Allra tydligast när det gäller Karls kärleksliv: Ibland trånar han efter den lilla rödhåriga flickan och den längtan är lika neurotisk och ofullbordad som alltid, men å andra sidan är nu Maja uttalat kär i honom och flörtar vilt. Till Peppiga Pias förtrytelse för hon är också svag för honom även om hon inte vill säga det rent ut. Karl besvarar inte Maja utan verkar mest tycka det är pinsamt, men det är inte för att han vill vara trogen den rödhåriga flickan för i de här volymerna skaffar han en tvättäkta flickvän, Lisa (Peggy Jean på engelska). Sommarkollo, hålla hand, brevväxla och hela konkarongen. Några gånger verkar det som om det ska gå åt pepparn i klassisk Snobben-stil, som när Sally returnerar alla Lisas brev eftersom det inte finns någon “Brownie Charles” i familjen (Karl var så nervös första gången de pratades vid att han sa sitt namn fel). Men nix pix, det löser sig och brevväxlingen kan ta fart.

Snobben - Joe XXX

Överlag känns hela Snobbens värld lite lättsammare och mer lekfull, med mindre ångest. Men det innebär inte att serien blir mindre rolig för det som självklart gör att jag tyckte så mycket om att läsa de här årgångarna också var förstås att den var riktigt rolig. Jag älskar hur Schulz utnyttjar upprepningskomik som när han här plötsligt börjar använda “Whatever” som slutreplik i mängder av strippar; det passade perfekt i den första strippen, och sen blir det bara roligare för varje gång han använder den. Eller den nya karaktären Lydias psykologiska terror mot Linus; han är lite förtjust i henne men hennes respons är uppfriskande absurdistiskt. Eller Pia och Majas återkommande scener från konserter med klassisk musik. Eller för den delan Schulz gamla klassiska “Joe XXX”-avslutning; använt i mer än 20 år och fortfarande lika bra. Och ingen kan konkurrera med Schulz när det gäller att rita någon som himlar med ögonen. Sist men kanske viktigast, huvudpersonernas intensiva känsloliv är lika genialt beskrivet som alltid.

Snobben - Lydia

Lydia, oh Lydia

Jag var ett tag orolig för att det skulle bli lite långtråkigt att läsa de sista åren av Snobben (inte för att jag måste läsa allt, men det är en av mina stora favoritserier så jag känner att jag nästan har en plikt gentemot Schulz att läsa allt, som ett slags tack för serien) men den oron har minskat. Visst, det är fortfarande 10 års serier kvar, men det här är nästan lika bra som seriens allra bästa år (enligt mig 60-talet) :D

Direktlänk 2 kommentarer

Pirates Ahoy!

13 oktober, 2011 at 13:06 (Dagspresserier) ()

Ingen recension idag, bara en kort blurb om en sak jag blev förvånad över: Efter att ordet piratkopiering har diskuterats så länge i termer av datorer och internet hade jag helt glömt bort att det faktiskt använts innan internet dök upp, men så råkade jag idag läsa följande Snobben-stripp från 17 januari 1979 i den senaste Peanuts-boxen från Fantagraphics; Peppiga Pia gör sitt första besök på ett bibliotek och vet inte riktigt vilken bok hon ska låna:

Gjord i en annan tid men den fungerar lika bra idag. Och Peppiga Pia skulle säkert leva i sin egen värld och gå sin egen väg idag med :-)

Direktlänk Lämna en kommentar

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 169 andra följare