Tome & Janry knegar på: Sträck på dej!

17 april, 2011 at 22:50 (Europeiska serier) (, , , )

Det är lite underligt att en serie som Spirou som jag tyckte rätt bra om som liten men inte mer än så envisas med att dyka upp på den här bloggen som jag skriver som vuxen. Hittills har jag knappt skrivit någonting om exempelvis Hergés serier eller om Lucky Luke, en stor favorit från förr, men Spirou skriver jag om med jämna intervall. Men jag får skylla på att Hergés serier dog med honom, och Lucky Luke har bara varit en trött upprepning av sig själv efter att Goscinny dog, medan Spirou har fortsatt utvecklas i huvudserien med helt nya skapare och dessutom med sidoserier som Ett äventyr med Spirou och Nicke av… och det som dagens inlägg ska handla om, Den unge Spirou.

Sträck på dej! som precis kommit ut är det femtonde albumet i serien, en respektabel siffra. Och än mer anmärkningsvärt är det att det här är en av de ytterst få breda europeiska serierna som fortsätter att komma ut på svenska, och även tryckas om vid behov. Så det är uppenbart att det finns en läsekrets som gillar serien, även om jag inte riktigt kan förstå varför. För även om det finns bra saker i Den unge Spirou så finns det också en del riktigt usla, så det är inte en av de bästa europeiska serierna på något vis.

Låt mig börja med det som är bra: Janrys teckningar. När jag skrev om Tome & Janrys version av den vanliga serien anmärkte jag på att Janry var en smula själlös, och det stämmer i viss mån här med men den gulliga och runda teckningsstilen passar bättre till en serie om barn än om vuxna. Janry tecknar lite mer karikatyrartat här med (ibland groteskt) stora huvud på småttingarna och (ofta groteska) vuxna, och det känns passande i en serie som skildrar allt från barnens synvinkel, med de stora känslorna som det innebär.

Det som är dåligt är Tomes manus. Gubbsjukan i hans version av den vuxne Spirou blev mer och mer tydlig allteftersom, men det var trots allt vuxna som skildrades. Här känns det helt uppåt väggarna fel med den evinnerliga fixeringen vid sex. Inte för att barn inte kan vara intresserade av det, men sättet det skildras på med småpojkar (de ser ut att vara typ 10 år gamla) som inte kan tänka på någonting annat än sex och nakna flickor känns betydligt mer som en vuxens fascination av ämnet än en liten pojkes.

Tome & Janry i stilenlig form

Sanningen att säga är det inte riktigt lika illa i Sträck på dej! som i en del av de andra albumen, men Tome & Janry kan bara inte låta bli. Är det någon som hänger tvätt så är det garanterat trosor som hängs upp, även om kläderna är betydelselösa för handling. Krockar en bil med en reklamskylt är det lika garanterat en skylt med en halvnaken kvinna. Och så vidare, och så vidare, och så vidare. Den som liksom jag tröttnat så gudsigförbarme på svenska (föregivet självbiografiska) filmer som utspelar sig på 50-talet där knappt tonåriga pojkar tjuvkikar på nakenbadande kvinnor vet nog precis vad jag menar…

När Tome kan hålla sig från sitt favoritämne (och Janry är småskyldig här med med sitt sätt att rita alla unga kvinnor som mer eller mindre pinuppor) är det bättre. Det är väl aldrig så att jag blir överraskad av skämten eller för den delen skrattar gott, men precis som med deras vanliga Spirou-serie så kan de hantverket utan och innan. Samma gamla skämt som återkommer gång på gång, men inte oävet berättat.

Min åsikt om Tome & Janrys Den unge Spirou är att det är en serie som egentligen passar dem mycket bättre än Spirou gjorde, men att serien kunde vara mycket bättre om de bara tonade ner sexfixeringen. Åtminstone skulle det bli mycket mindre irriterande, och det skulle göra mig gladare :-)

Direktlänk 2 kommentarer

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 167 andra följare