En aktuell varning

10 juni, 2012 at 21:35 (Superhjältar) (, , )

Så har den då börjat, DCs uppföljare till Watchmen: Before Watchmen. Den handlar om Minutemen, dvs den första gruppen superhjältar i Watchmens universum som Moore & Gibbons beskrev men ganska ytligt i sin bok.

Det har varit mycket uppståndelse om den här nya serien redan, huvudsakligen beroende på att Moore har varit ytterst kritisk till idén. Men eftersom det är DC som äger rättigheterna så kan han inte stoppa den; det har skrivits hur mycket som helst om det resulterande bråket så jag tänker inte referera det här utan istället nöja mig med att snabbrecensera Minutemen 1, den första tidningen som kom ut i veckan.

Mannen bakom både teckningar och manus är Darwyn Cooke, kanske mest känd för sin tolkning av Richard Starks Parker, men han har också gjort serier med bland annat The Spirit och diverse klassiska DC-hjältar. Han tecknar snitsigt med en uppenbar faiblesse för lite äldre design så en serie som utspelar sig i mitten av 1900-talet borde passa honom bra. Tyvärr har han också stora svagheter som serieskapare och den här serien visar olyckligtvis upp dem alla.

För att börja med manuset så saknar hans egenhändigt skrivna serier oftast nerv; han vet inte riktigt hur man gör en handling spännande. Karaktärerna gnor på i samma tradiga lunk serien igenom, och inte är de speciellt intressanta som människor heller. Hittills har jag aldrig läst en Cooke-serie som på något sätt engagerat mig, och Minutemen är inget undantag.

Men vad som kanske är värre är att även om Cookes enskilda teckningar kan se nog så snygga ut så har han en usel känsla för hur man berättar i bilder. Jag klagade på det när jag skrev om Parker-serien The Outfit (läs mer här) men här är det ännu sämre beställt med läsbarheten. Se till exempel den här tvåsidors-sviten där Nite Owl ingriper mot ett rånförsök:

Att hänga med i bilderna är näst intill omöjligt. Vad är det som skildras i ruta 6, sida 1, och varför finns bilden med? Hur svingar han sig egentligen in genom dörren i ruta 3, sida 1, med tanke på hur hans armar hålls? Hur i hela friden studsar bilen egentligen runt, med tanke på att personerna inne i bilen inte verkar ha några problem med att röra sig och agera, för att inte tala om Nite Owls klättrande över den döda föraren och hopp ut ur bilen? Låt mig säga så här: Skillnaden mellan Cookes förmåga att planera hur föremål rör sig i rummet och Moores extremt noggranna upplägg av varenda ruta i Watchmen är, hur ska jag säga, inte direkt liten.

Så fortsätter det serien igenom, med tråkigt manus och röriga bilder. Vid en snabb titt ser det aptitligt ut, men när man verkligen börjar läsa skiner bristerna igenom. En riktigt bedrövlig start på Before Watchmen, och jag har inte så stort hopp om att de andra titlarna kommer bli bättre; backupserien The Curse of the Crimson Corsair som ska gå i alla tidningarna och som har två sidor med i den här känns som en mycket trött kopia på Watchmens Marooned. Det enda hoppet jag har är Silk Spectre-tidningen som åtminstone tecknas av den utmärkta Amanda Conner. Men tyvärr är det Cooke som står för manuset där med…

Curse of the Crimson Corsair

Direktlänk 11 kommentarer

Superhjältar i storformat

23 april, 2009 at 21:16 (Superhjältar) (, , , , )

Det blev lite omläsning av några serier häromdagen, båda superhjälte-diton och båda i Absolute Edition-formatet (ett större format än det typiska serietidningsformatet, ungefär som ett typiskt europeiskt album i storlekt), men i övrigt mycket olika.

Först ut till rakning var Watchmen som ni kanske hört talas om ;-) Jag tänkte inte skriva någonting längre om den; det är lite av en bok som du antingen skriver några rader om, eller tjugo sidor. Varde nog att jag gillar den skarpt, även om det inte är min favorit-Moore. Absolute-utgåvan är mycket trevlig, huvudsakligen för extramaterialet som ingår. För de sanna fansen bör nämnas att sedan ett litet tag tillbaka så används en uppiffad färgläggning i nya Watchmen-utgåvor som jag tycker är klart bättre än originalets; John Higgins står bakom den nya med. Mestadels är det en fråga om att ändra nyanserna, förutom i fråga om The Black Freighter-sekvenserna: Det ser nu ut som en färgläggning som skulle kunna ha gjorts när pirat-tidningen kom ut, det vill säga det är en klassisk punkt-baserad färgläggning som i alla gamla amerikanska serietidningar. Det kanske inte är värt att köpa ett nytt exemplar bara för färgläggningen, men det är en liten bonus.

Nästa bok är Absolute Planetary Book One, skriven av Warren Ellis och tecknad av John Cassaday. Här är det en annan slags superhjältar vi får se: Aggressiva, våldsamma, och samtidigt med en misstro mot själva idén med superhjältar. Med andra ord, i Planetary har vi ett utmärkt exempel på hur en bra superhjälte-serie kan skrivas post-Watchmen; det tog mer än ett decennium innan författare som Morrison och Ellis visade att det fortfarande går att skriva seriösa superhjältar även efter Moores (och i viss mån Millers) dekonstruktion av desamma på 80-talet.

I Planetary är det konspirationer som är ordningen för dagen; någon eller några har styrt vår historia på ett sätt som inte gillas av huvudpersonerna, och de gräver fram data om de skyldiga. På vägen får vi som läsare se olika tolkningar av typiska superhjälte-serier och liknande företeelser: John Constantine dyker upp i ett nummer à la Vertigo, Godzilla och andra japanska filmmonster, Doc Savage likaså, och så vidare. Vad Ellis egentligen gör är att han går igenom idén om superhjältar och deras bakgrund ur ett historiskt perspektiv, samtidigt som Planetary själv är en utmärkt superhjälte-serie. Egentligen är det en meta-serie, även om det inte är uppenbart vid första påseendet.

Det här en serie som passar det större formatet utmärkt; Cassadays teckningar blir bara bättre allteftersom, och eftersom han vågar låta stora ytor vara tomma blir det än mer anslående i ett mer rymligt utförande. Manuset från Ellis är min favorit bland hans serier för här lyckas han få med mycket av sina favorit-teman utan att bli alltför nonchalant som han har en tendens till annars. Det kanske också beror på Cassadyas glaciala tempo när det gäller teckningarna: Som framgår av titeln är det här första volymen av två planerade Absolute Editions, men det sista numret av Planetary, nummer 27, har tagit några år för Cassaday att bli klar med men senaste budet är att det ska komma ut i sommar. Sen behöver jag bara vänta något år till på Absolute-utgåvan…

PS. Det är ett sabla otympligt ord, superhjälte, men nu ska jag inte skriva det fler gånger idag! DS.

Direktlänk 5 kommentarer

Sista Watchmen länken, jag lovar!

5 mars, 2009 at 20:44 (Film, Serier) ()

Jag hade inte tänkt hålla på att länka till allt möjligt annat från den här bloggen, men det är då själva tusan vad många roliga saker som poppar upp i samband med Watchmen-filmen. Föga överraskande verkar det finnas en extremt stark korrelation mellan Watchmen-fans och dator-geeks som nu får chansen att vara hur nördiga som helst. Och jag vet vad jag talar om, eftersom jag själv passar finfint in på den beskrivningen :-D

Dagens länk: Saturday morning-versionen (film-länken är uppe t.h.)

Och nu tror jag det är slut med Watchmen-länkar, och jag hoppas att jag ska kunna koncentrera mig på recensionerna…

Direktlänk Lämna en kommentar

Genialt

3 mars, 2009 at 11:01 (Film, Serier) ()

Förklaringen

Direktlänk Lämna en kommentar

Frontspegeln, PS

25 januari, 2009 at 01:39 (Diverse) ()

Även om jag nu inte tror så mycket på Watchmen-filmen så är det ändå lite roligt med allting runtomkring som filmbolaget håller på med; från 11 mars 1970:

Direktlänk Lämna en kommentar

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 182 andra följare