En amerikan i Europa

Postat den

En av de mer dramatiska episoderna

En av de mer dramatiska episoderna

Alan’s War av Guibert, med andra ord. Det här är en bok (eller snarare tre franska album som samlats i en amerikansk bok) som har hyllats av en unison kritikerkår, men jag blev allt lite besviken. Det är en ovanlig bok, definitivt, med en kanske lite oväntad inriktning med tanke på titeln: Guibert lärde känna titelns Alan Cope på 90-talet, och det är Alans berättelser om sina upplevelser under andra världskriget som vi får följa. Det viktiga här är att det hela är en mycket subjektiv skildring, och i själva verket handlar det egentligen om hans upptäckt av Europa och sig själv snarare än ett krig; ett krig som här skildras som slumpartade händelser där knappast någon, och framförallt inte Alan, har en aning om vad som pågår. Han färdas genom stora delar av mellan-Europa och träffar på människor som han annars aldrig skulle ha lärt känna, och allteftersom blir han mer och mer främmande för sitt hemland USA.

Det är styvt skildrat och det personliga greppet fungerar egentligen bra, med en stark känsla av att det vi ser verkligen är Alans bild av hur det hela hände; de få gånger vi får höra någonting om vad som sker i det stora är det alltid genom att Alan senare har fått mer information. Men det är också på det personliga planet som jag tycker att boken har sina brister. Trots att strålkastaren är på Alan hela tiden är det svårt att få grepp om honom; det framgår också av Guiberts förord att Alan inte gillade att berätta om sitt liv efter andra världskriget när det berörde personer som fortfarande stod honom nära, men det gör att en del viktiga händelser nästan helt förbigås. Till exempel dyker hans första fru upp mer eller mindre som en notis, efter att andra förhållande skildrats betydligt noggrannare. Hela boken är en samling kortare episoder som presenteras kronologiskt, men det känns att en del viktiga händelser hoppats över.

Det betyder inte att boken inte är bra; den är definitivt läsvärd och jag kan rekommendera den. Det är bara att jag hade hoppats på ännu lite mera efter alla lovord.

Som avslutning bör ni titta på Youtube där Guibert demonstrerar den lite ovanliga teckningsstilen han använder sig av i boken. Mycket imponerande, och stilen passar utmärkt in i boken med sina mjuka och lätt drömska stil.

»

  1. Ping: Återtryckens förlovade tidsålder « Simon säger

  2. Ping: Ariol – Just a Donkey Like You and Me | Simon säger

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s