En färre superhjälteserie att läsa

Postat den

Andra och sista volymen av Morrison och Quitelys All-Star Superman har anlänt, och eftersom det är en av de få superhjälteserier jag sett fram emot så är det nu i praktiken bara Invincible och Powers kvar för mig. Men det lär säkert dyka upp någon mer, och om inte annat kommer nog både Morrison och Quitely fortsätta på något sätt.

Alltnog, tillbaka till All-Star Superman. Med tanke på hur länge Stålmannen (när jag skriver på svenska får det allt bli Stålmannen istället för Superman…) funnits är det lite förvånande hur få riktigt bra serier med honom som gjorts. De flesta andra superhjältar som hängt med lika länge har åtminstone en handfull serier som räknas som klassiker, och även om många av dessa egentligen inte är så bra så finns de iallafall som referens för fans att diskutera. Men Stålmannen? Icke; den enda äldre serien med honom som omnämns relativt ofta är Superman Red/Superman Blue, som inte bara är rätt töntig (som alla 60-tals serier med honom), det är dessutom en ”imaginary story”.

För egen del, och det här kommer från en som läst varenda Stålmannen-serie från 70- och 80-talet (tack vare en god vän som var redaktör på Semic när de rensade lagret på gamla amerikanska tidningar) och en alldeles för stor mängd förutom dem, så kan jag bara komma på tre serier som är bra på riktigt, alltså inte för att jag är svag för Stålmannen: Alan Moores Whatever Happened to the Man of Tomorrow?, den bästa av dem alla; Moores inte fullt lika bra men ändock bättre än det mesta For the Man Who Has Everything, och lustigt nog med tanke på att han inte gillar superhjältar, Ennis Hitman 34.

Problemet är helt enkelt att han inte är en figur som lämpar sig speciellt bra som huvudperson: Han kan göra vad som helst, och det blir väldigt trist i längden. Givetvis har DC försökt att komma runt det med diverse påhitt som kryptonit, magi, med mera, men det har alltid känts påklistrat. Det gör att de gånger han fungerar bra är det nästan alltid som en bifigur, à la The Dark Knight Returns, där hans mytiska dimensioner passar perfekt.

Så hur löser Morrison det problemet? Trots att han gör det på  ett helt annorlunda sätt är ändå angreppssättet det samma som Moores i WHttMoT?: Istället för ignorera alla fånerier som växt upp runt Stålmannen, som Krypto, Bizarro, och så vidare, omfamnar han dem istället och presenterar oss med en historia om myten Stålmannen. Det fungerar alldeles utmärkt, både för att Morrison vet hur man ska skriva för att få fram det kosmiska i en gestalt, men också tack vare Quitelys teckningar. Som jag skrivit om förut har Quitely en renhet i sina bilder som gör att allt som utspelar sig känns som om det är större än livet; det finns inte plats för någonting mera än några få, gigantiska föremål i varje bild. Jag kom flera gånger att tänka på äldre Mœbius-teckningar som i hans album om Incalen, där samma klarhet finns.

Morrison tar också till vara på de möjligheter som ges av en mer science fiction-artad tolkning av serien, någonting som alltför ofta helt saknas. Här har vi en man som kan resa i tiden, korsa en galax, och levande flyga genom en stjärna, medan de flesta andra författare envisas med historier om galna skurkar, terrorister och annat trams!

Det här är en riktigt bra serie, även om man inte gillar Stålmannen eller superhjältar i allmänhet, och den kunskap man behöver om honom för att förstå handlingen är mycket liten; dessutom föredrar Morrison att inte förklara allt, så även en erfaren läsare måste ibland bara acceptera det som händer.

Det är också (yay!) en avslutad historia så man behöver inte vara orolig för att det ska komma en drös uppföljare: Köp, läs, begrunda, och du är klar. Efteråt får jag känslan att jag helt enkelt inte behöver läsa mera om Stålmannen eftersom hans historia nu är över; lite liknande vad jag kände efter att ha läst The Dark Knight Returns.

Sen kommer den säkerligen dyka upp i en storformatsutgåva vad det lider, och med tanke på de utsökta teckningarna kanske det är bättre att vänta på den. Jag kommer definitivt köpa den!

»

  1. Ping: Ett personligt “Äntligen!” « Simon säger

  2. Jag älskar också All-Star Superman.
    Här är lite mer tips:

    For Tomorrow av Azzarello
    Lex Luthor Man Of Steel

    Första Showcase Superman är helt underbar, han får en kraft som är en liten lös extra-stålis som gör allt!

    Red Son (självklart?).

    It’s a Bird av Steven T Seagle.

    För-kris-tiden finns det en del fina serier också, mot slutet där med Curt Swan. Men de hade du redan läst om jag förstod saken rätt. Vad heter den där där de är på en bilskrot, leker med boll, det kommer en orm, det blir kärnvapenkrig och en flicka smälter? Den skulle jag vilja läsa igen, den drömmer jag mardrömmar om.
    Var bara en liten tös när jag hittade den bland mina Acke och Spindelmannen.

    Jag har själv en massa hemgjorda stålis-manus som jag inte vet vad jag ska göra med. Det är den figur jag mest skulle vilja göra. DC, hör ni mig?

    Gilla

  3. Mystiskt; jag läste For Tomorrow av Azzarello rätt nyligen men verkar ha glömt att skriva om den här :-/ Jag var inte jätteimponerad; jag tror att jag skulle tyckt bättre om den om jag inte redan hade läst All-Star Superman. Den sistnämnda var så fruktansvärt bra att det blev lite av en antiklimax att läsa Azzarellos serie så snart inpå eftersom de hade vissa likheter i upplägget. Lite orättvist mot Azzarello som var först, men så kändes det för mig.

    Showcase Superman: Mer info, vet inte vad det är 😦

    De andra du nämnde har jag läst; jag är som sagt en Ståmannenfan sen jag var liten, och har nog läst nästan allting klassiskt. Inklusive det hemska 70-talet, exklusive det tydligen lika hemska 90-talet. 🙂 Och jag är alldeles för svag för alla Elseworlds-titlar som har med gamle Stålis att göra…

    Gilla

  4. Det värdelösa i For Tomorrow är den där brottningsmatchen med monstret. Typiskt efter-kris-stålis att behöva brottas. Det bästa är ju (självklart?) »Can you cure cancer?« och så upplägget. Att nine-eleven-blinkningen (kanske mer aktuellt 2004 då vi normala läste den!) med de borttappade metropoliterna presenteras som något som hänt innan serien började.

    För mig ska Stålis vara allsmäktig. Och kryptoniten kan de spola. Jag vill skriva för en allsmäktig hjälte som brottas med hur mycket man egentligen ska ingripa i människornas liv.

    Showcase Superman är de där svartvita, liknande Marvel Essential, återtrycksböckerna.

    Gilla

  5. Kryptoniten (röd) är ett av mina favoritinslag, men då menar jag när den är med i 50/60-talsserierna och mest används som Tänk om-medel: Tänk om Stålmannen var ond? Tänk om Stålmannen tappade minnet? Osv i all oändlighet. I moderna serier känns den bara lite fånig.

    Som sagt diggar jag Stålmannen, och föredrar att han används som du säger: Som en allsmäktig varelse. När man försöker göra serier med honom som ska vara spännande blir det mest patetiskt; jag vet ju att han kan göra precis allting. Det är därför jag tyckte att All-Star var så bra: Han presenteras där som en mytisk person snarare än en riktig.

    Gilla

  6. Spännande går, men inte att man är orolig för Stålis’ egen livhank. Men ska han bota prästens cancer? Eller det finns en annan med Curt Swan (tror jag?) där en forskare har två robotbarn som dog i en våg och han vill att Stålis ska resa tillbaka i tiden och rädda dem vilket Stålis tackar nej till, väldigt bra serie.

    Gilla

  7. Exakt; det bästa är när spänningen inte handlar om huruvida Stålis kan göra det utan om han kommer/vill att göra det.

    Gilla

  8. Ping: iPad ♡ serier, uppföljning « Simon säger

  9. Ping: iPad ♡ serier, uppföljning « Serienytt.se

  10. Ping: Uppsamlingsheat « Simon säger

  11. Ping: Joss Whedons Astonishing X-Men • Serienytt.se

  12. Ping: Joss Whedons Astonishing X-Men « Simon säger

  13. Ping: The New 52-uppföljning: Bleargh « Simon säger

  14. Ping: Uppdatering: Action Comics « Simon säger

  15. Ping: En hög Stålmannen | Simon säger

  16. Ping: Joss Whedons Astonishing X-Men | Simon säger

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s