Den och Detet

Dags för att skriva lite om en äldre serieskapare igen, nämligen Richard Corben. Jag drog fram hans mest kända serie Den ur bokhyllan i helgen och sen blev det en drös andra album av honom av bara farten.

Corben är en knepig serieskapare; jag gillar honom skarpt men det är med stora reservationer. Han har en helt unik känsla för färger, med en färgskala som ingen annan använder. Jag menar inte att han nödvändigtvis är bättre på färger än alla andra, men jag vet ingen annan artist vars serier jag kan känna igen enbart på hur färgerna används (möjligen undantaget Mattioti). Dessutom har han en säregen förmåga att få iakttagaren att tro på att de föremål som finns på pappret faktiskt väger någonting och har volym, vilket inte är det allra lättaste.

Men problemet är att han i princip har slutat att anstränga sig med sina serier de senaste decennierna. Det är sorgligt tydligt att de serier han gjort för bland annat DC och Marvel har varit beställningsjobb som han inte lagt ner alltför mycket tid på. Corben har alltid varit extremt ojämn när det gäller det realistiska i anatomin (och då menar jag inte storleken på diverse kroppsdelar…) där människor då och då har huvuden som är alldeles för stora för kroppen, ben som tappat halva längden, och så vidare, men i de här senare serierna är det värre än tidigare. Dessutom har han lagt av med att färglägga själv, och han använder enbart sin plattare stil; han har tidigare varierat mellan en platt och en mycket tredimensionell stil, men den senare var alltid mycket mer arbetskrävande så den har fått stryka på foten.

Det är trist att se hur utvecklingen har gått: Från hans första svart-vita undergroundserier som skiljer sig från många andra i det att Corben är minst lika intresserad av teckningarna som av manuset, följt av en del mer traditionellt färglagda serier, till de riktigt bra serierna som Den 1-2, The Last Voyages of Sindbad och Mutant World, där hans teckningar når zenit. Sen är det nerför igen, med någonting som liknar en återgång till hans tidigaste serier i färg, men den här gången utan själ. Jag har mer eller mindre läst alla hans Marvel och DC-serier i hopp om att han skulle hitta tillbaka till elegansen och hämningslösheten i Den men tji har jag fått. Inte ens när han gjorde en fortsättning på Den på 90-talet, publicerat i tre album, fungerade det så jag är rädd för att han kommer fortsätta vara blott en skugga av sitt forna jag.

PS. Om någon undrar över dagens titel så syftar den på Corbens Den: Det är en serie helt utan jag eller överjag, där detet regerar i teckningarna med de absurt överdrivna manliga och kvinnliga dragen och i manuset som enbart består av sex och våld. DS.