Ett personligt ”Äntligen!”

Postat den

Jag är för närvarande återigen strandsatt i Amsterdam, det vill säga här på jobb, så det är lite dåligt bevänt med serieläsandet den här veckan. Men igår råkade jag ändå hitta en serie som gjorde mig själaglad: När jag gick förbi en seriebutik som en god vän till mig jobbar i här i Amsterdam så visade det sig att de hade Hitman #34, det enda numret som jag saknade 🙂

Jag har nämnt Hitman här tidigare; det är en serie som Garth Ennis skrev parallellt med Preacher, men till skillnad från Preacher så utspelar sig den i DCs ”normala” universum så Stålmannen, Batman med flera kan dyka upp i serien. Tyvärr har aldrig de senare numren av Hitman blivit samlade i bokform så den enda chansen att läsa dem är att lyckas hitta tidningarna (eller ladda ner dem från nätet, vilket är vad jag gjort för att kunna läsa #34 tidigare). Det är lite trist eftersom jag värderar den här serien högre än Preacher: Hitman är definitivt mer ojämn, där vissa episoder är superba medan andra är lite mer sisådär, men miljön och karaktärerna passar Ennis som handen i handsken. Det absolut viktigaste i hela serien är vänskapen mellan Tommy Monaghan och Nat ”The Hatt” Walls, och buddy-förhållanden är någonting som Ennis alltid skildrat riktigt bra. Dessutom är miljön betydligt mer sjaskig än i Preacher; Tommy är en yrkesmördare men med ett samvete, och han har alltid problem med pengar och sitt sociala liv. Det finns inte heller något stort drama som ska redas ut i serien, à la ”Leta reda på Gud och sätt dit honom”-diton i Preacher; istället skildrar Ennis Tommys personliga drama, hans liv och vad det slutligen oundvikligen leder till. Det är inte någonting som spelar roll för resten av världen, men för Tommy och hans nära finns det ingenting viktigare.

Det kanske låter torrt, men det är det ju givetvis inte när Ennis är i farten. Istället far handlingen än hit, än dit, i en faslig fart; två nummer om hur Gothams akvarium drabbas av en zombie-farsot vilket tvingar Tommy + vänner att slakta zombie-pingviner, söta zombie-sälar och givetvis en zombie-vithaj, följs av en historia om Tommys familjebakgrund med prostitution, våld och död. En klassisk Ennis-blandning alltså, men här samsas allting i en enda fortlöpande historia på ett fascinerande sätt. Allteftersom tar de dramatiska dragen över, även om humorn alltid finns med på ett litet hörn.

Teckningarna av John McCrea är också passande; han har en stil som inte är ett dugg elegant men för att skildra pub-besök (mycket frekventa) och annat liknande så är den perfekt.

Men för att återgå till #34 som jag alltså äntligen hittat: Det här är det enda knepiga numret att hitta; alla andra kan man köpa billigt och enkelt. Orsaken är att det är en cross-over med Stålmannen som gäst, och efter det här numret så upphör Ennis med alla referenser till de vanliga DC-figurerna. Och det är inte vilken cross-over som helst: Personligen anser jag att det är en av de bästa Stålmannen -historierna jag läst, och den fick också en Eisner Award för bästa tidnings-nummer 1999.

Ennis är ingen superhjälte-fan, men däremot älskar han USA, och det är i den aspekten Stålmannen skildras här. Det är inte superkrafterna som historien handlar om, utan istället är det hur Tommy ser Stålmannen som en symbol för allt det som är bra med USA: Möjligheten att starta ett nytt liv, utan all gammal historia som ställer till problem. Det här är något som Ennis återkommit till i andra serier också, ofta med en referens till kriget i Nordirland (Ennis är irländare) och hur meningslöst han anser det kriget vara.

Så, en seriös Stålmannen i en historia om en yrkesmördares beundran av den förstnämnda. Mycket läsvärd, och jag är väldigt glad att jag nu också kan läsa den på papper istället för på en datorskärm.

Och jag är också väldigt glad att höra att DC har sagt att de ska trycka om de första samlingarna med Hitman med start i sommar, och om de säljer bra så ska de också samla ihop resten av historien. 😀

Ett svar »

  1. Ping: Uppföljning (kort) « Simon säger

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s