Andromeda Stories

Postat den

Jag har tidigare beklagat mig över hur få bra science fiction-serier det finns, och därför är jag verkligen glad över att Vertical Inc. publicerade To Terra…, en japansk sf-serie från 7-talet av Keiko Takemiya. Det var fascinerande att se hur tydligt 70-talet lyste igenom trots att serien var från Japan och utspelade sig i den fjärran framtiden, och hur suveränt skicklig Takemiya är på att designa sidlayouter: Rektangulära rutor saknades nästan helt, i den mån ramar överhuvud taget användes, och i princip varje sida hade en unik design som kändes helt naturlig. Ibland var det lite svårt att följa med i vad som utspelade sig, men det hade mer med det bitvis oklara manuset att göra än teckningarna; illustrationerna inbjöd till snabbläsning, men om jag inte koncentrerade mig hände det att jag tappade bort mig.

Nu har Vertical Inc. gett ut en annan sf-serie av Takemiya, Andromeda Stories (tre volymer), men manuset är den här gången inte skrivet av henne själv utan istället av sf-författaren Ryu Mitsuse. Men det märks inte så stor skillnad jämfört med To Terra…; teckningarna är lika varierade som förut, och manuset är återigen en storslagen, filosofisk historia om människan och hennes plats i universum. Det börjar dramatiskt, med universums födelse, för att sedan övergå i en mer traditionell berättelse med prinsar, prinsessor, robotar, androider och en planet som invaderas av en inhuman maskincivilisation, för att sedan slutligen gå tillbaka till de stora temana (tematana? Känns som om tema i bestämd form pluralis ser sunkigt ut vad jag än väljer…).

Men moralen i historien är rätt så övertydlig: Lite inte alltför mycket på maskiner och det de kan göra för dig, eftersom riktig lycka inte kan uppnås genom att alltid få allting du ber om. Det är inte den originellaste moralen jag har sett, och som sagt framförs den med all önskvärd tydlighet. I jämförelse med To Terra…s betydligt knepigare historia med dess bitvis drömska framförande faller Andromeda Stories lite platt till marken.

Därmed inte sagt att det är en dålig eller halvdan serie, den är trots allt intressantare än det mesta som publiceras, både av historiska och rent läsmässiga skäl. Den är definitivt daterad i sin stil, men det tycker inte jag inte nödvändigtvis är en nackdel.

Typisk layout; som läsare tvingas man närmast insupa hela sidan som en enhet i sig, snarare än enstaka bilder

Typisk layout; som läsare lockas man till att insupa hela sidan som en enhet i sig, snarare än som enstaka bilder

»

  1. Ping: Twin Spica « Simon säger

  2. Ping: Sakuran « Simon säger

  3. Ping: Orbital | Simon säger

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s