Gamla serier i ny tappning

Postat den

Att producera uppföljare till tidigare succéer förekommer inom alla konstarter; ibland är det för att någon faktiskt har någonting att tillföra, men oftast är det rent kommersiella intressen som ligger bakom. 

Bra

Bra

Mindre bra

Mindre bra

Böcker som Scarlett, uppföljare till Borta med vinden, och filmer som En amerikansk varulv i Paris visar hur illa det kan gå när inte längre upphovskvinnan/mannen är inblandad. I seriernas värld är det här snarare regel än undantag; för alla serier som Tintin som avslutades i och med Hergés död finns det tio som Blixt Gordon som fortsatte långt efter det att Raymond lämnat den. Sen finns det serier som Asterix och Lucky Luke, där kvalitén sjönk rejält efter att manus-författaren Goscinny avlidit, trots att seriernas ursprungliga tecknare fortfarande fanns kvar (Uderzo ska ha en eloge för att han försökt skriva manus själv, men gud sig förbarme vad usla de är…). Jag har precis läst två moderna uppföljare till två klassiska serier i den fransk-belgiska traditionen där man angripit problemet med uppföljare på radikalt olika sätt, båda med viss framgång. Först ut är The Strange Encounter, en engelsk utgåva av Blake & Mortimer-äventyret L’Étrange Rendez-Vous skapat av Benoit och van Hamme.

Mysteriet

Mysteriet

Pratglädje

Pratglädje

Målet för albumet är tydligt: Det är en pastisch på Jacobs verk, det vill säga det ska verka som om det var han själv som skapat det. Den här tidsresehistorien, med några gamla favoritskurkar i huvudrollerna (varav Olrik givetvis är en), utspelar sig liksom de klassiska albumen på 50-talet (1954 för att vara exakt), och det finns inte ens en antydan om påverkan från senare tiders serier. Det är lika mycket text som alltid, texten beskriver ofta exakt vad vi samtidigt ser, och  manuset är gediget. Kort sagt, för den som gillade Jacobs original är det här en utmärkt ersättning. Det går inte att anklaga Benoit och van Hamme för att vara nyskapande, men det är styvt gjort och definitivt läsvärt (för den som gillade de gamla Blake & Mortimer-albumen alltså).

Miss Flanner ligger för döden

Greven av Champignac och Zafirs ungdomskärlek Miss Flanner ligger för döden

Det andra albumet är Spirou-album nummer 49: På uppdrag av Z, skapat av Morvan, Yann och Munuera. Här är det däremot fråga om en radikalt annorlunda serie om man jämför med Franquins klassiska version, eller för den delen med Fourniers eller Tome/Janrys urvattnade efterföljare. Teckningarna är ganska långt från den klassiska fransk-belgiska stilen, i en betydligt modernare stil, och manuset likaså. Jag misstänker att för många Spirou-fans är det här närapå ett helgerån, och en snabbtitt på läsaromdömen på franska Amazon bekräftar att det här albumet inte uppskattas högt.

Spirou besöker en yngre version från Gorillan och guldgruvan

Spirou besöker en yngre version av sig själv från Gorillan och guldgruvan

Det är inte det första Spirou-albumet i en ny stil. Spirou har utsatts för flera olika artisters tolkningar; en del officiella, som Yves Chalands nyklassiska variant eller Morvan/Munueras tidigare album, en del inofficiella, som Lewis Trondheims homage (som det vore trevligt om exempelvis Komika gav ut, hint-hint!). Personligen uppskattar jag det här angreppssättet mer än Blake & Mortimer-varianten; det är intressantare att se vad en Spirou av idag skulle kunna vara än en strid ström av album i en visserligen trevlig men ändå daterad stil.

Inte för att På uppdrag av Z är ett mästerverk; det knakar lite här och var i historien, och en del repliker är rejält otympliga. Och att sen historien är en tidsresehistoria som utmynnar i att alla tidigare Spirou-historier inte längre har inträffat gör knappast fansen gladare! Men historien fungerar i det stora hela, även om just det här albumet med sina rikliga referenser till Franquins Spirou nog blir rätt obegripligt om man inte läst dem. Tyvärr verkar det inte bli flera album i den här stilen eftersom de sålt så dåligt vilket jag tycker är synd; att gå tillbaka till Tome/Janrys med fleras version av Spirou verkar väldigt fantasilöst.

Spirou i den moderna världen

Spirou i den moderna världen

»

  1. Ping: Fransk-brasiliansk science fiction « Simon säger

  2. Ping: Ett Spirou och Nicke-äventyr av Yoann och Vehlmann: De forstenede kæmper « Simon säger

  3. Ping: Cinebook, del 1 « Simon säger

  4. Ping: Blake och Mortimer, take 3: The Voronov Plot « Simon säger

  5. Ping: Blake och Mortimer, take 3: The Voronov Plot « Serienytt.se

  6. Ping: Spirou lever – Zarkonerna anfaller « Simon säger

  7. Ping: Spirou lever – Zarkonerna anfaller « Serienytt.se

  8. Ping: Digital sommarläsning: Fraternity | Simon säger

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 204 andra följare