Vardagar på kontoret

Postat den

Bland allt intressant nytt som jag köpt den här veckan måste jag erkänna att den bok jag läste först knappast var den mest högkvalitativa, men det var ändå den jag satte mig med omedelbart jag kommit hem: En ny volym med OL (Office Ladies) av Akizuki Risu som Staffars hade fått in.

Den första volymen av OL läste jag i början på 90-talet, långt innan flodvågen av översatt manga startade. Den volymen, liksom den senaste, är inte heller översatt på det vanliga sättet, utan ingår istället i det japanska förlaget Kodanshas utgivning av serier översatta till engelska, men med den japanska originaltexten bredvid / i slutet av boken. Helt enkelt en serie med böcker för japaner som vill lära sig engelska (men det fungerar förstås åt andra hållet också).

Det är en serie i klassiskt strippformat; 4 rutor / serie, utan undantag. Som titeln antyder är det en serie om kontorsarbetande kvinnor och deras liv och leverne, även utanför kontoret. Det saknas egentligen återkommande karaktärer, så personerna är alltid representanter för olika typer snarare än individer: Den lata; den snåla; den sex-trakasserande chefen; den perfekta huvudsekreteraren (som faktiskt förärats med ett namn, Reiko, även om inte heller hon har några personliga drag förutom de som så att säga följer med jobbet), och så vidare.

Det är en rätt udda miljö som skildras för mig som svensk, där förutsättningen som alla är medvetna om är att du jobbar tills du gifter dig; därefter är det hemmafrutillvaron som gäller (och slutar du inte frivilligt är det stor risk att företaget sparkar dig efter giftermålet, något som serien då och då påpekar). Det känns lite knepigt med kvinno- och mansskildringen här: Det är så annorlunda mot det jag är van vid att jag helt enkelt inte vet vad jag ska säga.

Men jag gillar serien; den är omväxlande riktigt rolig, subtil, och (ibland) obegriplig. Lite grann som en  japansk mix av Cathy och Life’s a Bitch av Emelie Wedhäll, om det nu förklarar någonting. Och en sak är mycket viktig när man läser den: Varje stripp har en titel, och utan den skulle jag mycket oftare vara lost in translation. Ibland bygger poängen helt på att du också läst titeln, vilket ger en annorlunda rytm mot vad jag är van vid: Läs titeln, läs serien, och först sen förstår du titeln du nyss läste.

Det är definitivt inte en serie för alla, så caveat emptor: Läs några sidor innan du köper den, och glöm för allt i världen inte rubriken!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s