Noir och en tepåse: Britten & Brülightly

Postat den

Teknikens under: När jag gjorde min senaste beställning från Amazon så märkte jag efter ett tag att en bok jag aldrig hört talas om, Britten & Brülightly av Hannah Berry, envisades med att dyka upp bland de böcker som andra kunder med min smak köpt. Till slut gav jag upp och lade själv till den i min varukorg; varför inte prova, helt enkelt? För några veckor sedan damp den ner, och samma dag såg jag att Staffan nämnt den bland sina nyhetssidor. Synkronicitet!

Det är en klassisk noir-deckare, med en nergången privatdeckare vid namn Fernández Britten (smeknamn ”Heartbreaker”, efter alla hjärtan han krossat när han avslöjat otrogna partner), en mystisk dam som anlitar honom, och en mycket komplicerad handling; när boken är klar är jag inte helt säker på att jag förstått alla detaljer, vilket är precis som det ska vara.

Det är också väldigt styvt gjort rent illustrationsmässigt. Berrys teckningar ser närmast ut som om de är gjorda med vattenfärger där färgpigmenten är så gott som slut; det är nästan en serie i svart-vitt/sepia, med bara svaga stick av andra färger. Människorna ser ut som tagna ur en 50-talsfilm, och perspektiven är omväxlande, ibland drastiska, utan att för den skull kännas sökta. Det enda jag kan invända mot teckningarna är att handstilen som används för Brittens tankar är rätt så svårläst, men efter ett tag vande jag mig.

Manuset följer som redan antytts också mallen för den här typen av deckare, en rejält svartsynt mall. Britten plågas av alla liv han förstört med sina uppgifter om bedrägerier och otrohet och dras med suicidala tankar, och de människor han kommer i kontakt med har det inte mycket bättre. Det är inte en lycklig historia, men det finns komiska delar i den.

Som exempelvis Stewart Brülightly från titeln som visar sig vara Brittens cyniska kollega, en gammal tepåse som Britten alltid har med sig och konverserar. Ingen förklaring ges till den surrealistiska partnern, och ingen förklaring behövs; det känns bisarrt nog inte alls underligt efter ett tag.

Den löpande monologen med Brittens funderingar har också sin beskärda del av typiska (och underhållande) noir-vändningar:

Ten years ago I began a private investigation agency with the glorious aim of serving humanity and righting wrongs. In all those years the only wrongs righted have been on my tax returns.

Det är en sensationellt bra första seriebok av Berry, och jag hoppas verkligen hon fortsätter på den inslagna banan. Det behövs fler som hon.

»

  1. Verkar intressant. Hade inte läst om den tidigare. Finns numera på shoppinglistan.

    Gilla

  2. Hoppas du kommer gilla den; det var definitivt en bok med mersmak för min del.

    Det är lite svårt att peka på vad det är som gör det, men när jag läste albumet kändes det alldeles uppenbart att det var ett brittiskt album. Det är någonting som omedelbart pekar på England i känslan…

    Gilla

  3. Ping: Angoulême 2010: Sélection Officielle « Shazam.se

  4. Ping: 1 år idag « Simon säger

  5. Ping: Årskrönika 2010: Bloggstatistik « Simon säger

  6. Ping: Adamtine « Simon säger

  7. Ping: Adamtine | Serienytt.se

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s