Sam’s Strip: En trist klassiker

Det har sagts många gånger förut men det gör det inte mindre sant: Dagstidningsserierna är bara för trista. Oftast sägs det i samband med att man beklagar sig över hur mycket sämre de blivit jämfört med förut, men jag misstänker att det är en skönmålning av historien. Vad som är sant är att icke-komiska serier egentligen helt försvunnit från tidningarna, men jag är inte så säker på att de komiska någonsin varit vidare bra, om man ser på hela utbudet. Bara för att det finns några genuint bra klassiker, som Snobben, så innebär inte det att alla andra serier från samma tid var bra.

Vilket osökt (nåja…) för mig in på dagens serie, Sam’s Strip av Mort Walker (manus) och Jerry Dumas (teckningar). Skapad i början av 60-talet överlevde den bara en kort tid innan den lades ner, men den har fått rykte om sig att vara en underskattad klassiker, och nu har alltså Fantagraphics gett ut serien.

För den som inte läst serien tidigare (delar av den har gått i Knasen, och Semic släppte ett album på 80-talet) så är det en meta-serie, där andra serie-figurer dyker upp titt som tätt, och där Sam och hans medhjälpare har problem med saker som bläckfläckar, brist på vedträn vilket gör att de inte kan sova, och så vidare. De stripparna är visserligen de som fungerar bäst (de övriga klagar på världsläget, Chrusjtjov och annat, och de var inte roliga då och har inte blivit bättre med åren), men tomgången infinner sig snabbt.

Dessutom har serien ett problem gemensamt med alltför många andra dagstidningsserier: Sättet att berätta skämt på har blivit så stiliserat att det inte är roligt; det är närmast att likna med en japansk No-föreställning där åskådaren vet precis vad som komma skall, och nybörjare har ingenting att hämta. Jag har rätt länge insett att det eventuella nöjet man har av att läsa de flesta serierna i tidningarna är helt och hållet baserat på igenkänningens glädje: Det är tryggt och behagligt att inte behöva bli överraskad, och att veta precis vad som ska hända. Därför gjorde det mig glad att se en artikel i DN för några dagar sedan som handlade om detta; hur rent ut sagt obegripliga många serier är för utomstående.

Sen finns det förstås serier som höjer sig över medelmåttorna, som Peanuts, Rocky, och Krazy Kat (därmed inte sagt att Rocky kommer bli en klassiker som läses om 50 år, men den fungerar utmärkt just nu, på samma sätt som Knallhatten / Li’l Abner fungerade utmärkt på sin tid men inte är lika rolig att läsa idag), men de har alltid varit undantagen; nu liksom förr är de flesta serierna man får sig till livs i dagstidningarna usla.

7 reaktioner till “Sam’s Strip: En trist klassiker

  1. Dagspresserier var bättre förr om man ser på helheten. Jämför med att man gärna säger att 20-talet var filmkomediens ”guldålder,” men inte därmed sagt att alla komiker från den tiden var Charlie Chaplin, Buster Keaton, Harold Lloyd eller Harry Langdon.

    Det har alltid funnits dåliga strippar, men dom stripparna som ”regjerade” på 30-40-50-talet var ofta otroliga: Popeye (originalversionen av Segar, väl och märke), Li’l Abner (tycker själv att den är fantastiskt rolig än i dag), Pogo, Terry and the Pirates, Krazy Kat, Dick Tracy, Peanuts……i dag är väl urvalet mindre anmärkningsvärt. 😦

  2. Min favoritaspekt av Sams serie är såklart Sams personlighet, hans dåliga självförtroende och hans interaktion med sina medarbetare. Referenserna till dagspressmediet—både nyheter och serier—är bara scendekoration, om än en på den tiden unik och spännande sådan.
    Jag läste om den här (den svenska samlingen) för två, tre år sen och den var ännu helt OK, tyckte jag.

  3. Jag känner igen de flesta av de gamla figurerna nr de dyker upp, men det är si och så med humorn 😉

    Men jag håller med om att det är bra att alla de här gamla serierna ges ut igen så att man kan läsa dem kompletta (den svenska är bara ett urval, son du säger). Själv vill jag se Buz Sawyer (finns en del men ingen utgivning har kommit så värst långt), Rick O’Shay (Lyndes utgivning tog stopp efter några år), och en del andra. Ser verkligen fram mot Rip Kirby, Bloom County och Captain Easy som alla ska komma i år!

  4. Jo, verkar så, Framifrån och bak: Little King, (Något statsämbete jag tror jag läst i Comics – Den stora serieboken eller Seriepressen), Barney Google, Abie the Agent, Jeff (från Mutt and Jeff), Ingen aning(?) och Jorden, skapad för Sam’s Strip.

    Oavsett seriens kvalitet är det ändå kul att den ges ut på nytt, det gamla svenska albumet verkar sakna en hel del av stripparna.

  5. Sam’s Strip är ju, förutom att vara en metaserie, till stor del en fan-serie, så den är ju inte lika kul om man inte känner igen alla referenser till obskyra tidiga 1900-talsserier… =S

    Jag anser mig vara rätt kunnig på seriekuriosa, men känner knappt igen hälften av figurerna på sista exemplet, t.ex. Är det Abie the Agent i mitten och Barney Google framför, eller?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s