All vår början…: Ennis Hellblazer

Postat den

Jahapp, en Ennis igen 🙂 Men för en gångs skull en rätt så dålig Ennis-serie, nämligen hans Hellblazer (nummer 41-83) som jag inte tror jag har läst sedan den kom ut i början på 90-talet.

Visserligen går det utan tvekan att känna igen Ennis: Det är mycket pubbande och käftslängande mellan kompisar som pågår, men det hackar ordentligt ändå. Det finns flera förklaringar, som att Ennis bara var 20 år när han fick uppdraget och att han därför närmast är en nybörjare i branschen, men jag är inte så säker på att resultatet skulle bli så mycket bättre om han skrev Hellblazer idag istället.

För Ennis är inte bra på skräck; han kan visserligen skriva alldeles utmärkt om oerhört obehagliga saker som verkligen kryper under skinnet på mig, men det är skräck utan övernaturligheter han gör allra bäst. I Hitman är det inte de tidigare numrens demoner som jag kommer ihåg utan istället de senare numrens ”vanliga” kriminella, och samma sak gäller för Preacher. I Hellblazer däremot är det nästan enbart demoner, djävlar, änglar, vampyrer och så vidare som gäller, och då passar inte Ennis stil så bra. Det finns några nummer som är bättre, närmare bestämt de där övernaturligheterna inte syns till alls, men hela upplägget bakom Hellblazer gör att de snart är tillbaka igen, sorgligt nog.

Dessutom slog det mig när jag läste tidningarna att Ennis allra bästa serier alla är sådana som han själv skapat från grunden, och när han har tagit sig an andras karaktärer som här eller i The Punisher saknas lite av hjärta i manusen. Och det är förödande för Ennis: Utan just kamratskapen och hjärta blir han bara en kompetent underhållare. Sen tycker jag förstås att det också är trist att veta att det inte kommer något riktigt slut när jag läser Hellblazer; som alla titlar utan slut vet jag hela tiden att oavsett vad som verkar vara på gång kommer det ett nytt nummer nästa månad, så allt kan inte hända. Ennis är bra på att avsluta sina serier (Hitman har ett suveränt slut, och Preachers är inte alltför illa det heller), men här blir det bara ett pseudo-slut. The show must go on…

Den här sviten Hellblazer-tidningar är nog mest intressant som en förstudie till Preacher; de avslutande numren tecknas också av Preachers Steve Dillon, och det finns stora likheter mellan dem, även om Preacher gör allting betydligt bättre. Jag slutade köpa Hellblazer kort efter att Ennis slutade skriva den eftersom den då helt tappade farten, men egentligen hade det varit konstant nedförsbacke redan efter det första dussinet nummer. John Constantine är en bra bifigur, men när han ska bära upp en tidning helt själv blir det lite tunt. Men han har trots allt varit med i två riktigt bra serier (Moores Swamp Thing och Hellblazer nummer 27, skriven av Gaiman och tecknad av McKean), och det finns figurer som har funnits med betydligt längre än så utan att ha åstadkommit någonting av värde, och det är vackert så.

»

  1. Ping: Hellblazer 1-300 | Simon säger

  2. The Boys har jag som du kanske sett numera nedgraderat till ”Underhållande, men inte mer”; jag hade lite högre förhoppningar i början men tyvärr blev det inte så bra som jag hoppats :-/

    Men du har rätt i att vi verkar ha lite olika smak angående Mr Ennis; jag tycker The Pro är riktigt bra, och som sagt att Hellblazer är sisådär. Straffaren (damn, länge sedan jag såg det svenska namnet; tack för påminnelsen!) tyckte jag han höll på med lite för länge, tyckte MAX-versionen var halvdan (för att vara Ennis alltså). Men om man är sugen på ultravålds-Straffaren med en relativt allvarlig grundton är MAX-serien excellent. Och i samma stil är The End också en höjdare; svartare serie är svårt att hitta.

  3. Jag har läst Hitman två eller tre gånger och håller med dig. Jag tycker inte om slapstick och äckel men jag tycker om de melodramatiska och ultrasentimentala bitarna och mot slutet är serien jättemysig. Jag tycker t.ex. att det är värdelöst när djuren blir zombies.

    Vi verkar ha olika Ennis-smak, jag gillar de teologiska bitarna (typ Pilgrim och Hellblazer) men tycker inte om The Pro och The Boys, som du skrivit gott om förut.

    Min absoluta Ennis-favorit är nog allt med Straffaren. Ennis har gjort många olika versioner, inte bara MAX. The End är otroligt bra.

  4. Ha; jag har den men glömde läsa om den när jag läste de här numren. Det är nackdelen med att ha tidningar (som var det jag läste) och album (som jag har Son of Man i) på olika ställen… Jag kommer inte ihåg hur den var men borde nog läsa om den även om du säger att den inte var så bra; jag gillar ju verkligen Ennis så när jag är kritisk mot honom så ska man ha i åtanke att jag alltid räknar med stordåd från honom, och en sådär Ennis är bättre än de allra mesta annat 😀

    Vad tycker du om Hitman; den tycker jag är den mest lyckade längre Ennis-serien hittills (de första 15-20 numren med Batman, Cat Woman, demoner mm är just sådär, men sen blir den alldeles fantastiskt bra)?

  5. Son of Man är inte så bra (missade du den? den kommer efter hans run proper); men jag älskade Rake at the Gates of Hell. Preacher done right!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s