Den amerikanska drömmen: Local

Postat den

Återigen ett tack för tipset, den här gången till Staffan som har pratat om hur bra Local är flera gånger, och till slut föll jag till föga och köpte den. Ett fett inbundet monster på runt 400 sidor är det, skriven av Brian Wood och illustrerad av Ryan Kelly, som följer huvudpersonen Megan där varje kapital av de tolv är ett nedslag i hennes liv med ungefär ett år mellan gångerna. Ibland är det hon själv som har huvudrollen, ibland är hon enbart ett vittne till händelserna, och ibland är hon endast med i rollen som nära vän till personerna i kapitlet. Ursprungligen publicerades Local som tolv fristående avsnitt, men Wood gör ett galant jobb av att knyta ihop dem till en enhet; jag hade svårt att lägga ifrån mig boken eftersom jag ville läsa bara ett kapitel till…

Historien är definitivt en downer; Megan har svårt att passa in varhelst hon bosätter sig, och under hennes resa genom USA stöter hon på människor som inte heller de har det så lätt i livet. Hon gör själv sitt liv mer invecklat än det skulle behöva vara, vare sig det handlar om att leka med identiteter på ett jobb eller om att dela lägenhet med andra. Och när hon någon gång  träffar på ”normala” människor som är nöjda med sin lott i livet stöter hon reflexmässigt bort dem; hon vet inte hur hon ska hantera situationen.

Det är i mångt och mycket en desperat berättelse om en människa som vill bryta sig fri men inte vet hur hon ska göra det, och ju mer hon sliter och drar desto mer trasslar hon in sig i tillvaron. Megan är också känslomässigt omogen, men i slutet skymtar en ljusning även om ingenting är garanterat.

Det huvudsakliga skälet till att jag inte köpt den tidigare är att teckningarna inte riktigt är i min smak; det är inget som helst fel på dem, det är bara så att jag helt enkelt inte är så förtjust i den här relativt tunga tuschade stilen, som påminner om bland annat Paul Popes serier. Men Kelly är duktig, inte tu tal om den saken, med effektiva teckningar framförallt av personers kroppsspråk och ansiktsuttryck, och även om jag inte är omvänd måste jag åtminstone erkänna att stilen passade bra till handlingen: En alltför elegant utformning hade känts fel i den här gatunära berättelsen.

Ett svar »

  1. Ping: Superkrafter i det tysta: Demo « Simon säger

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s